fredagen den 30:e april 2010

Men det blev bra ändå

Vi hade planerat den här dagen helt annorlunda. Det blev inte så.

Jag tog äntligen tag i terrassprojektet. Det har typ aldrig blivit skrubbat och små, små barn som kryper där blir kolsvarta. För att inte tala om föräldrars fötter. Nu verkar sommaren vara här officiellt och i helgen ska det bli över 25 grader. Grilla!


Vi skulle hälsa på Marias kompis som bor en bit nedåt stan. De bodde aslyxigt i ett sånt där stort hus med portvakt och grejer. Precis innan vi kom hade hennes unge spytt så vi hälsade bara kort och flydde. Men innan vi drog kollade vi in deras takterrass. Flådig.


Hon bor typ fem minuter härifrån. Det var turistigt och jävligt och vi var säkra på att vi blivit smittade med någon kräksjuka så vi knallade hemåt för att leta efter en bar att döda bacillerna med.


Vi tog vägen genom Kina. Det är helt stört att man kan gå runt där i en halvtimme utan att träffa på en enda västerlänning eller höra engelska talas.



Jag gick till den lokala spritbutiken och köpte medicin så nu är vi friska igen. På kvällen gick jag och hämtade mat på det där veganstället. Sweingott.

torsdagen den 29:e april 2010

Ingen semester här inte



Det börjar gå upp för mig att jag antagligen måste begränsa mitt sökområde något. Jag drunknar i listor med gallerier att gå igenom och vi ska trots allt "bara" vara här i åtta veckor - inte åtta månader. Jag går igenom Chelsea först och ser vad det ger.

Nästa plagg blir nog något rosa

För något år sedan bestämde jag mig för att lägga av med att köpa likadana kläder som jag alltid verkade göra. Byta ut min grå/blå/brunsvarta garderob mot lite skönare grejer och bara köpa sånt jag aldrig skulle valt tidigare. Men eftersom jag handlar kläder så sällan (förra året köpte jag typ ett par shorts och en t-shirt) så tar det ett tag innan uppdateringen syns.

Idag blev det iallafall en röd tisha (har typ aldrig ägt ett rött plagg) och de knasigaste dojjorna jag kunde hitta. Det visade sig snart att de är lite väl varma för klimatet här så jakten på de fina röda fortsätter. Skor kan man väl inte ha för många av?

Nu ska vi ässvetepläjja de två senaste kobra-avsnitten. Bra avslutning på en bra dag.









onsdagen den 28:e april 2010

Jag skyller allt på det starka kaffet



Ni kanske inte kommenterar ihjäl er men jag vet var ni är. Det känns tryggt. Säg till om ni undrar något eller vill att jag ska blogga om något speciellt - jag är våg och vi vågar gillar att vara till lags (ja om man inte heter Akira förstås, han har missat just den biten).

Idag måste jag tillbaka till japanaffären på Broadway och byta den alldeles för stora jackan jag köpte. Att inte prova kläder med flera lager kläder på sig borde vara en självklarhet för en proffshoppare som jag. Och gillar jag verkligen rutigt förresten?

Nu måste jag tillbaka till gallerilistan, den tar aldrig slut.

Man kan inte ha för många solbrillor

Idag har vi tagit det rätt lugnt igen, bara en vända i Soho och upp och ned på Broadway. Egentligen hade Maria tänkt handla lite grejer men det var jag som gjorde det istället, blir ofta så när vi är ute för att hon ska shoppa. Jag hittade en rutig jacka och ett par finfina gula brillor, nu fattas bara de röda dojjorna som jag letar efter. Färg, jag behöver färg!


Broadway. Lillen tycker det är kul att glo på folk.


Ett galleri i Soho som verkade schysst, ska kolla upp det noggrannare. UPDATE: inget för mig, bättre kan jag få.


Världen är lite vackrare genom mina nya gula fina.


Akira fyller sju månader idag, det firade vi på Tom & Jerry's. Det såg exakt likadant ut som det gjorde när vi var där sist för fyra år sedan.



Vi som hade tänkt laga mycket mat hemma för att vi bor så dyrt. Ja tjena.

tisdagen den 27:e april 2010

Utan lite hybris kommer man ingenstans

Jag fortsätter att gå igenom högen med gallerier, först lite översiktligt i galleriguiden och sedan närmare på nätet. Jag bokmärker de ställen där jag tror att det finns en rimlig chans att jag kan få komma in samt de gallerier som visar konst jag gillar (där jag tror att jag skulle passa).

Sedan gäller det att få en bra kontakt med det galleri jag gillar bäst och förhoppningsvis kommer de att gilla mig, min konst och hela alltet. Denna taktik har hittills funkat till 100% när det gäller de gallerier jag samarbetar med i Sverige och Finland. Jag tror inte på att skjuta brett för att täcka in så många som möjligt utan att sikta in sig på ett fåtal och verkligen fokusera på dem.

Det finns iallafall gott om gallerier att välja på - jag har inte ens tagit med Greenwich Village, Tribeca, East Village och Upper West Side här nedan - så det är nog bäst att jag sätter igång på allvar snart. Men jag vet (ok, hoppas) att ett av dessa gallerier snart kommer att ha mitt namn i sin katalog. Undrar vilket?


Chelsea - 150 gallerier bara där.


Soho vore kanske gött?


Williamsburg är säkert tuffast enligt många men jag skulle föredra Manhattan.


Upper East Side - där pengarna bor.



Midtown. Här ligger några riktiga elefanter + MoMA.

Om dimma, burritos och årets bästa film

Det var någon som efterfrågade lite regnbilder från New York och det är klart jag fixade det. Jag älskar att plåta när det är dimmigt, allt blir väldigt magiskt och mystiskt. Som filmen "The mist" som är asläskig så länge det bara handlar om dimma, när vad det nu är kommer fram blir det genast sämre.

Jag och lilleman följde med Maria upp till Chelsea där hon skulle på något dokuseminarium och medan hon var där knallade vi runt lite. Alla gallerier var naturligtvis stängda - jag glömmer alltid bort att det är så på måndagar. Men det gjorde inte så mycket, vi gick runt lite planlöst och sen drog vi till en bar och tog en öl. Det var jag, Akira och tre till där inne. När vi suttit där i en stund kom typ chefen och sa att vi var tvungna att sätta oss längre in i lokalen vid ett bord - det är olagligt med småfolk i baren. Det här landet är så stört ibland.

När Maria var klar gick vi och käkade burritos på ett ställe vi hittade för ett tag sedan. Sjukt goda med fejkkyckling och smockade med ris, bönor och jalapenos. Enda kruxet är att det ligger typ 30 kvarter hemifrån. Men jag börjar bli ganska välmående runt midjan så det kanske är bäst så, spelar ingen roll att vi knatar runt hela dagarna.

På kvällen var jag och såg Exit through the giftshop på en biograf nära oss. Grymt skönt ställe och en helt fantastisk film. Jag vet inte om den har börjat gå i Sverige (eller om den kommer överhuvudtaget) men gå och se den om du får chansen. Jag är helt uppfylld, det var evigheter jag kände så efter en film. Inspirerande och så får konstvärlden en stor känga. Det är en bra sjuk business man håller på med. Allt är luft liksom och så bestämmer några att viss luft är värd mer - och då blir den det. Men jag ska inte klaga, jag bor ju i New York i ett par månader på grund av denna sjuka business.

Och helt appropå absolut ingenting såg jag just att Opinionsbildaren fått ut ett nytt inlägg. Läs det här.












måndagen den 26:e april 2010

En morgon i NYC

Akira vaknar oftast på rätt sida (även om han sover kass). Så även idag. Nu ska Maria på den där dokumentärgrejen så Akki och jag hänger nog i Chelsea så länge. Jag har suttit och gått igenom lite gallerier nu på morgonen, det är helt overkligt hur många det finns där och i övriga stan - hundratals. Jag måste läsa på!









Det hade varit värre om vi bott i Skövde

Det har visst kommit in ett stråk av rövväder över New York. Det är lite synd eftersom vi börjar bli väldigt sugna på att inviga grillen, men vad fan - det finns ju en miljon andra saker att göra i den här stan. Kolla in lite öppna ateljér i Tribeca t.ex. - idag är sista dagen för TOASTwalk. Eller gå till New Museum (som ligger bara några kvarter från oss). Maria ska kanske på ett dokumentärfilmseminarium och själv är jag väldigt sugen på att se Banksyfilmen "exit throgh the giftshop".

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga städer.


Siffrorna betyder att det kommer att vara ungefär 10 grader. Typ hälften av vad vi är vana vid.



Ingen idé att sätta upp parasollet idag heller.

Som tur är mat ett gemensamt intresse

Det har regnat typ hela dagen och vi har typ bara slöat. Ätit och slöat. Jag sov till och med middag med lillen i ett par timmar. På eftermiddagen gick vi för att testa om det var några bra dumplings på det där stället där kinatanten skrämde Akira. Det var det. Fy fan vad det var!

Efter att tre personer i personalen varit framme och hälsat på Akki så vågade sig vår kinatant fram. Vi höll andan. Fatta vad jobbigt om han skulle bryta ihop igen. Det gick bra och vi pustade ut. Sedan pushade hon sin luck och kom tillbaka två gånger till (och var extra närgången), men han höll ut. Tur för annars hade vi aldrig vågat gå dit igen - hon såg helt knäckt ut förra gången när han började grina.

Sedan gick vi hem och jag lagade makrill med kokt potatis och senapssås. Gott efter allt flottigt vi ätit de senaste dagarna. Måste laga lite mer hemma, det håller inte annars. Varken midjemått eller budget.

Idag fick jag användning för tjocktröjan jag släpade hit.


Akira är än så länge lyckligt ovetande om kinatanten som lurar i bakgrunden.


Plump Dumplings - bland de bästa jag ätit. Definitivt de grönaste.



Stannade till i Japan för lite edamamebönor efteråt. Den här stan asså.

söndagen den 25:e april 2010

Jag siktar mot toppen

Efter att ha såsat runt här i några veckor var det dags för lite konst. Det är ju trots allt en av anledningarna till att jag är här. Mitt absoluta mål är att hitta ett schysst galleri att samarbeta med, men jag vill också ta reda så mycket som möjligt om New Yorks konstvärld och förhoppningsvis skapa kontakter som kan leda till saker i framtiden.

Att börja utforska Chelsea är steg ett, sedan tar jag saker som de kommer. Ingen brådska här.


The Pace Gallery är störst hittills. Måste skaffa större atte om jag ska få in något där.


Vi såg ganska mycket tråkigt skit. Många av sakerna på gatan var bättre.


Brunchpaus med Bloody Mary. Akki var ett litet underbarn hela dagen.


Dagens bästa utställning - Barbara Kruger på Mary Boone.



Amerikanarna är som tokiga i Akira, några minuter efter denna bild kom en man fram och plåtade honom. Alla bah - 'Oh, look at those blue eyes' och 'so cuuuuuute'! De blir alldeles kollriga.

lördagen den 24:e april 2010

Det handlar om att prioritera



Nu har vi varit här så pass länge att jag börjar glömma bort var vi är. Inte så att jag inte uppskattar det men jag vaknar inte upp varje morgon och tänker - yes, New York! Det är mera - ahh, en ledig dag till, gött. Jag älskar att vara här och skulle inte vilja befinna mig någon annanstans med några andra personer. Att uppfylla drömmar är grejen.

Varje kväll när jag borstar tänderna går jag ut på terassen och tittar ut över stan. Sedan blickar jag upp mot himlen, inser vilken liten myra man är på det här klotet och drar mitt lilla mantra för mig själv - 'jag kan göra vad jag vill, när jag vill, om jag vill'. Jag skulle inte leva det liv jag lever utan de orden (prova själv, det funkar!).

Livet är inget genrep utan man får bara en chans, och jag tänker då inte slarva bort mitt på en massa strunt. Sällan Stellan.

Japp, vi överlevde en dag till

Det har varit en lång och varm dag och jag pallar inte skriva mer än såhär. Hoppas det är ok.


Vi sprang på våra New York-polare i en park helt utan att ha bestämt något. Det blev en heldag med dem.


Akira har inte riktigt lärt sig hur man matchar kläder ännu.


Det fattas ett par torn i mitten.


Så gick vi äntligen där vid Hudson River.



Middag på kvällen på Bowery Bar.

fredagen den 23:e april 2010

Inte så rolig blogg, men ganska informativ

Jag gick som vanligt upp aptidigt imorse med lillen så att Maria skulle få duna. När han slocknat igen så fixade jag det där dukprojektet jag skjutit på ett tag. Att täcka in glasbord i vaxduk är exakt samma princip som att spänna upp en målarduk och det har jag ju gjort några hundra gånger. Bra det blev.

Efter det satt jag och googlade videokameror halva dan, måste köpa något att filma vår vistelse med men framförallt Akira. Han lär sig krypa när som helst t.ex. och det måste fångas. Min förra pajjade i Japan för ett par år sedan och den stora kameran pallade vi inte att ta med och därför ska jag köpa mig en ny liten en. Jag kan förstås inte handla något halvbra så det blir typ den nyaste och dyraste som finns. Men det är ju avdragsgillt.

När jag bestämt mig för den här gick vi ut och gjorde sällskap tjugo kvarter norrut men sedan vände Maria tillbaka med lillen och jag fortsatte, hade kollat upp en butik på 5:e avenyn precis vid Empire State Building. När jag väl kom dit tyckte jag att den verkade sådär så jag gick till B&H Photo - ett ställe där jag varit tidigare - som är helt fantastiskt. Finns inte vad man söker där finns det inte. Typ. För kameran jag ville ha hade inte kommit in än (eftersom jag vill ha PAL, europeisk videostandard) så jag gick tillbaka till det första stället igen och beställde den där. Imorgon kan jag förhoppningsvis hämta den.

Jag prommade de fyrtio kvarteren hem precis när det började skymma. Hade jag inte plåtat neon och taxibilar i varenda gatuhörn hade jag varit hemma på halva tiden, men det var svårt att låta bli. Jag vet, det finns inget i de bilderna som inte blivit fotade miljontals gånger tidigare, men jag var tvungen. Det gick inte att låta bli.

Till sist plockade jag upp ett par tvådollarsfalaflar, gick hem, tryckte en av dem och nu ska jag lägga mig och sova. Om sex timmar ska jag upp igen.


Borden blev asfina, visar senare.


Lillen blev skrämd av en kinatant när vi tittade på dumplingsmenyer. Kolla tåren liksom.


Lustigt nog var det både "Day after tomorrow" och "Amargeddon" på tv när jag kom hem. Båda filmerna går rätt hårt åt Empire State Building.


Det är i princip omöjligt att ta en bild utan att få med minst ett par taxibilar. Inte för att jag försökte undvika dem, men ändå.



Nu gäller det bara att komma ihåg vilka inställningar jag hade till nästa fotokväll så jag slipper ta örtio bilder på varje motiv innan jag hittar rätt.