torsdagen den 29:e juli 2010

Så jobbar ett proffs



Satt och slökollade min bloggstatistik och såg att jag fick lite träffar från Skugges blogg så jag knallade dit och tittade. Nästan lite läskigt.

Nu väntar jag bara på att Bindefeldt ska höra av sig



Jag vet inte vad Linda Skugge har med Mumintroll att göra, hur hon fått tag på min mejladress eller varför hon vill bjuda in mig men jag är inte den som är den. Här ska sagominglas!

onsdagen den 28:e juli 2010

Nu är jag trött på det här

Innan vi åkte till stugan så funderade jag på vad jag skulle hitta på att skriva om hela sommaren. För hur intressant är det egentligen att läsa vad jag gör på min semester liksom? Jag hade alla möjliga planer på ämnen och saker jag skulle kunna ta upp (inom konstområdet) men som ni har märkt har det ju inte riktigt blivit så. Två anledningar:

1. Ett barn i familjen tar mer energi och kraft än man kan tänka sig och jag är ingen tonåring längre. Jag har inte pallat helt enkelt.

2. Responsen på min ambitiösare inlägg har historiskt sett varit alldeles för liten för att det ska vara värt det. Om jag lägger ned en massa semestertid på att få till bra texter vill jag ha något mer tillbaka än en siffra på besöksmätaren. Och det får jag aldrig för att:

1: Mina läsare är slöa och orkar aldrig komma med synpunkter (med undantag från ett fåtal - tack för att ni orkar).

2. Mina inlägg är inte tillräckligt bra.

Men snart är semestern slut och då ska jag (förutom att vara pappaledig) dra igång min nya ateljé och starta nya projekt. Det kommer att bli svinigt bra, inget mer yada yada om vardagsmenlösheter (om de inte är konstrelaterade förstås) - det finns miljontals sådana bloggar om man är sugen på det. Jag ska göra mitt bästa för att inte tråka ut er utan istället försöka skriva Sveriges bästa konstnärsblogg. Eller bästa och bästa, det är ju svårt att mäta. Men bra ska den bli. Dessutom är konkurrensen i stort sett obefintlig.

För det är ju konstnär jag är och det var därför jag började blogga. Inga fler jävla wakeboardbilder!



Ja, förutom den här då.

tisdagen den 27:e juli 2010

Ni trodde väl inte att ni skulle slippa undan?

Om några dagar är det slut på Daniels semesterblogg och då ska den transformeras tillbaka till någon form av konstblogg igen. Ja, det är ju tanken iallafall. Men innan dess hinner jag plåga er med lite wakeboardbilder för idag tog vi premiärturen grannen och jag.

Det var en perfekt morgon och viken låg spegelblank. Med tre dagar kvar i stugan fick jag åka mitt första åk. Alldeles för sent.


Japp, det är samma gamla vanliga våtdräkt. Att jag fortfarande kommer i den är egentligen en smärre sensation.


Johan har blivit lite gammal och kör med hjälm.


Men det gick bra ändå.


Sen var det min tur och det var töntigt kallt i vattnet.



Men det gick bra ändå.

måndagen den 26:e juli 2010

Näpp, inget att skriva om idag heller



Jag längtar ofta tillbaka till New York. Som nu t.ex. Men jag ska inte grotta ned mig i det utan tar en G&T och fyllemålar lite vitrinskåpsfönster istället.

söndagen den 25:e juli 2010

Memory lane 25 juli

Dagens tema verkar visst vara vatten. Det blir väl så i slutet av juli antar jag.

Typ idag för fem år sedan lärde jag Maria att segla. Häromdan sålde farsan Gabella till en ryss i Oxelesund. Lika bra det för vi (Maria och jag) har ändå inte varit ute med båten sedan den där soliga dagen 2005.


Typ idag för fyra år sedan hälsade vi på Erik i Hunnebostrand där han jobbat som kock på somrarna sedan 50-talet. Vi gillar att hoppa från klippor.


Typ idag för tre år sedan klämde jag ännu en gång in mig i min urvuxna våtdräkt (som jag fortfarande klämmer in mig i). Jag köpte den för 350 pizzor sedan när jag bodde på Fuerteventura i slutet av 1900-talet.


Typ idag för två år sedan kollade vi in solnedgången från Fårö. Jag byggde en liten soffa av de platta stenarna och vi satt och lyssnade på sommarpratet och drack vin. Det var tider.



Typ idag för ett år sedan blev jag recenserad för första gången av en riktigt recensent på en stor tidning. Målningen på bilden såldes någon vecka senare till en samlare i New York.

lördagen den 24:e juli 2010

Läs nu - läs som du aldrig läst förut!



Jag har alltid läst mycket, speciellt på sommaren. En normal julivistelse i stugan läser jag typ tio böcker. Ja, innan vi fick barn alltså - de tre böcker jag hade med mig i år ligger orörda.

Jag hittade en bilden ovan från 2008 års blogg och bockade nu av vad som egentligen blev läst den sommaren. Murakami var bäst, tätt följd av Palahniuk. Mästaren och Margarita är överskattad och Myggor och tigrar är nog den jag minns bäst. Men jag njöt av dem alla.

Så. Om du funderar på att skaffa barn vet du vad du har att göra.

fredagen den 23:e juli 2010

Tjabo, hans fru och ett snajdigt skivomslag



Det måste åkt någon framför oss och dammsugit alla godbitar för dagens loppisrunda gav inte mycket. Men jag ska nog förvandla sanden till guld, det är ju ändå mitt jobb.

torsdagen den 22:e juli 2010

För att inte tala om alla kockar

Den här sommaren måste vara otroligt provocerande för alla som vänder papper, asfalterar vägar, trafikleder flygplan, vänder burgare, kör taxi, snickrar, står i biografkassa, manikerar naglar eller jobbar på lager. Fy fan om man inte hade möjligheten att gå och ta sig ett dopp när det pockar på.


Herr raggarbränna med sitt badfreak.


Kallsup #4



Men lika glad är han för det.

onsdagen den 21:e juli 2010

Men deras loppisar gillar vi

Vi gjorde vår årliga resa till Gamleby som ligger ett par mil bort och kollade secondhand-utbudet där. Det finns antagligen fler loppisar per capita där än någonstans i välden - inklusive Malmö. Men i övrigt är det en så fantastiskt tråkig plats att djur som råkar irra sig in i byn tappar livsgnistan och självdör.


På det sista stället hittade Akira en kompis. Vi sa att vi inte ville ha några hemsökta plastbarn hemma och att han kunde glömma det.



Sedan gick vi och gungade lite.

tisdagen den 20:e juli 2010

Behind the scenes från en gästbloggare



Det här ser kanske ut som en superspontan ögonblicksbild, och tanken var att den skulle illustrera dagens Akirainlägg från Daniel (eftersom det inte finns nåt annat att skriva om idag heller). Men så här gick det till egentligen:

1. Badplatsen, igår kväll, efter ett dopp. Daniel ber mig ta en bild på honom och Akki. Han frågar om det är döskallehanduken de har runt sig och om skallen i så fall är rättvänd.
2. Daniel rättar till handduken så att trycket hamnar mitt bak.
3. Jag frågar vilka inställningar jag ska ha på kameran och tar en bild men får bannor för att döskallen inte syns ordentligt. Tar en bild till och får ok. Fast han låter inte helt nöjd.
4. Idag. Daniel funderar på hur han ska beskära bilden. Han testar ett stående format där det mesta av det runtomkring dom är borta, men velar, eftersom han inte gillar stående bilder. D: Vad tycker du? Stående eller liggande? Jag säger att jag inte vet.
5. Bestämmer sig efter en stund för mitt originalutsnitt, liggande alltså.
6. Fixar till nivåerna i färgerna så det blir ett mysigt ljus.
7. Suddar bort en oattraktiv dam och hennes unge från bryggan. Muttrar eftersom det tydligen är lite krångligt. Säger att han funderar på att behålla stjärtarna.
8. Sådärja, bilden är klar att publicera. Nej förresten, den fula håven som ligger i sanden måste visst också bort. Sen är ett stycke verklighet äntligen färdigt för bloggen.

Hälsningar från Maria, gästbloggare

måndagen den 19:e juli 2010

Mullhyttan - allt är förlåtet

Med ett litet undantag har jag inte varit i byn jag växte upp i sedan mina föräldrar flyttade därifrån för drygt tio år sedan. Jag är nu i efterhand glad över att jag haft möjligheten att växa upp på landet men i tonåren var det inte alltid lika kul. Jag skämdes ofta över att jag var tvungen att bo i en liten by med ett töntigt namn och drömde om andra platser (min dragning till lite större städer beror alldeles säkert på detta). När jag var 17 år tröttnade jag på att vara en lantunge och flyttade hemifrån.

Att återse en plats man inte sett på länge men som är så välbekant att man kan varenda grästuva är väldigt konstigt. Att gå tillsammans med sitt eget barn på samma gator man cyklat, sprungit och lekt när man själv var barn är ännu konstigare. Men jag kände egentligen ingen större nostalgi eller ångest över att vara där, bara en tacksamhet över att jag fått växa upp på en så idyllisk plats - och att jag slipper bo där nu.


Min gamla skola där jag gick i låg- och mellanstadiet. Jag kom ofta försent för jag var en morgontrött skit redan då.


Kvarndammen strax ovanför vårt hus. Kryllade med blodiglar har jag för mig.


Här gick jag i lekis. Nu låg det visst en pizzeria med det förvirrande namnet "Restaurang Korea" där istället. I brandstationen bredvid var pappa deltidsbrandman.


Till ICA-träffen gick man och köpte sina hubbabubba och kanske gjorde sin snatteridebut? Butiken såg exakt likadan ut som den gjorde när jag var tio år. Till och med samma personer jobbade där.


I det röda huset växte jag upp och på sommaren kunde man bada i dammen efter man klippt kilometervis med gräsmatta. På vintern körde man alltid igenom isen när man åkte skrillor.


Innan vi flyttade till det röda huset bodde vi ovanpå en kyrka. Jag minns att jag gick ned och körde med min radiostyrda båt i dopfunten ibland. Nu ser det ut som huset gud glömde.


Efter nostalgitrippen drog vi upp till sjön och badade. Det var Akkis första dopp i sötvatten.


Sen åkte vi till syrran som driver Tingsgårdens B&B några mil utanför Örebro. Jättefint - åk dit om du har vägarna förbi och vill sova gött.


Vi fick bröllopssviten.



Syrran driver även en liten butik i den lilla byn, där fanns ett jättegott café, små butiker och så en bur med kaniner. Det gillade det lilla barnet.

I några timmar var livet precis som förr

Jag har ett berg med bilder att gå igenom efter helgens lilla resa till barndomsland. Här är några foton från i fredags så länge. Farmor barnvaktade och vi smet till klipporna. Gött.









fredagen den 16:e juli 2010

Memory lane 16 juli

Mitten av juli betyder i princip en sak för mig - wakeboard. Så har det varit de senaste tio åren och det kommer nog att vara så ett bra tag till. Vi har ännu inte kört årets premiäråk men båten ligger och guppar vid bryggan och grannen (som äger båten) är här nu så det händer väl när som helst.

För en sommar utan wakeboard är ingen sommar.


Typ idag för fem år sedan var vi nere vid Hammarbykanalen och badade. Om ni känner igen tjejen till vänster så beror det på att hon var med i "Tjenare Kungen" som kom samma år.


Typ idag för fyra år såg jag ut såhär. Nyåkt och nöjd med livet.


Typ idag för tre år sedan lärde sig Maria att åka.


Typ idag för två år sedan drog vi på roadtrip runt Öland och Gotland. Första natten fick vi den brillianta ideén att sova bakluckan för att slippa rodda med tält. Det var sådär.


Typ idag för ett år sedan var det ännu en fantastisk wakeboarddag.

torsdagen den 15:e juli 2010

Två lass ut och ett lass in



Idag drog vi till en återvinningsstation mitt i smålandsskogen och dumpade junket som jag rensat ut. Där sprang det runt två gubbar och sorterade - en lång smal och en kort tjock. Maria ville dokumentärfilma dem direkt. Appropå det håller hon på just nu och klipper materialet från häst- och vagnresan på Irlands med sina 80-plussiga damer. Det blir bra grejer och jag lovar att ni får se den på SVT inom något år eller så.

I Valdemarsvik kunde vi inte låta bli att gå på ett par loppisar och dagens största fynd var en fantastisk soffa som vi ska ha i vår kommande lägenhet. Typ i en hall eller så. Man snurrar på underdelarna och genom ett magiskt system med skenor så fälls ryggstöden ned och man har en liten säng. Så bra. Toppskick och jag tror den är värd betydligt mer än femhundringen den kostade.

Imorgon slappar vi och sedan drar vi till min gamla hemtrakter över helgen. Min syrra driver ett B&B någonstans i Närkeskogen och vi ska bo där en natt. På söndag ska vi till hålan jag är uppvuxen och kolla in marknaden. Det var årets stora händelse när man var liten för det hände liksom inte så mycket annat, man längtade ihjäl sig tills karusellerna och marknadsgubbarna skulle komma och det var alltid något knas. Jag minns arga zigenare och pistolskott genom husvagnsfönster. När man blev lite äldre var det roligare med dans på vallen, fulla raggare, dansband och chokladjul. Gömda ölburkar i skogen, otrohetsaffärer och knytnävsslagsmål.

Det var tider det.

onsdagen den 14:e juli 2010

Plåtaren är plåtad



Ännu ett inlägg om den där ungen

Akira är bra att ta till under bloggtorkor men vad var det jag skrev om innan han fanns? Och vad gjorde vi hela dagarna när vi inte behövde kuta runt efter honom?


Igår fick Akki följa med och kvällsdoppa.


Semesterfejan.


The gimp. Han har en egen liten krypstil.



Och åt nästan ingen sand alls.

tisdagen den 13:e juli 2010

Jag har inte bara latat mig

Vissa som har semester under rekordvärmeböljor åker och badar eller ligger under ett parasoll och degar. Knasbollar. Själv tog jag självmordsuppdraget att rensa ut i vårt förråd bara för att. Det var kanske inte mitt listigaste drag någonsin att göra det just nu men varje gång jag behöver en hammare, en skruv eller vad fan som helst så slutar det med att jag spikar med en skruvmejsel och måttar med höften när något ska mätas. Jag hade fått nog.

Såhär har det blivit för att min pappa är en samlare och när man samlar på saker så försvinner även grejer. Det hänger ihop. Här har han fått mer eller mindre fritt spelrum under närmare tio år men nu är det sluthamstrat i snickarboa.

Tre dagar tog det. Tre svettiga, dammiga dagar.


I åratal har jag tänkt göra något men inte pallat med. Konstigt.


Det var som sagt rätt varmt.


Moppe säljes till högstbjudande.


Halvtid. Kolla, det var en hylla längst in!



Färdigt. Fråga mig var vad som helst ligger.