tisdagen den 30:e november 2010

Ja, det är väl dags att expandera söderut



Tidigare idag ringde ett franskt galleri och undrade om jag var intresserad av att samarbeta med dem. Trots att min skolfranska är obefintlig så förstod jag varenda ord för kvinnan i luren pratade svenska. Allt lät bra men jag väntar på lite mer info, för är det något jag lärt mig under åren så är det att inte hoppa vad fan som helst som kommer i ens väg.

Så fortsättning följer.

måndagen den 29:e november 2010

Såhär är det



Eftersom ingen betalar mig för att skriva och responsen är rätt minimal så känns det - som jag skrev tidigare - inte så motiverat att fortsätta att lägga skitmånga timmar i veckan på att plåta, fundera, redigera och skriva blogg. Dessutom har jag fullt upp med ett barn och flera stora utställningar på gång så det är även en prioriteringsfråga. Men. Eftersom jag har bloggat i princip dagligen sedan 2006 så vore det rätt korkat att lägga av nu och bara skita i allt jag byggt upp. Det är ju ändå tusentals läsare i månaden här.

Så. Tills vidare kommer jag att använda bloggen som en informationsplats för saker som rör min konst, typ utställningar, recensioner och sånt. Nya projekt. Kanske visa vad jag gör i ateljén då och då. Jag kommer inte att skriva dagligen (ahh, vilken lättnad!) och jag kommer inte att hålla på och gagga om vardagsgrejer, men händer det något extrakul privat som känns värt att dela med sig av kommer jag förstås inte att hålla inne med det.

Hoppas vi ses i fortsättningen också.

lördagen den 27:e november 2010

Att bara redovisa ändlösa dagar med mer eller mindre menlöst innehåll på ett mer eller mindre skrytsamt sätt håller inte längre.



Ok, dags för lite självrannsakan. Den här bloggen är inte så himla kul va? Vad jag har för mig på dagarna och hur min "karriär" går är inte så intressant (förutom för de närmast sörjande) och jag måste göra något åt det. Eller lägga ned.

Nu hade jag t.ex. tänkt skriva ett inlägg om fotomässan jag var på idag och yada, yada när det slog mig att det är ju skittråkigt att både skriva och läsa (för att inte tala om vilka tråkiga bilder jag tänkte smälla upp). Om man ska hålla på att lägga ned en jävla massa timmar i veckan på att driva en blogg så är väl det minsta man kan göra att göra det bra, om inte annat med tanke på er som ändå läser. Och om jag ska vara helt ärlig så blir ni inte fler, det är lika många unika besökare nu som för ett år sedan (ett par hundra om dagen) och jag har - med all respekt till alla er - lite större ambitioner än så.

Jag måste fundera lite och ber om att få återkomma. Förhoppningsvis inom kort och med något gott. För detta håller inte.

fredagen den 26:e november 2010

Älska public service



Sitter i ateljén och tittar ut över snöhelvetet medan jag uppdaterar hemsidan, skickar fakturor och lyssnar på fel radiokanal för jag inte orkar sträcka mig en halvmeter och byta. Men jag gör det nu. Ahh, P1 om paradissnoken blir perfekt.

Nu måste jag jobbe.

torsdagen den 25:e november 2010

Japp, de har ett finfint galleri där också



Nu är det spikat och klart. Den 25 juni - 24 juli 2011 ställer jag ut (separat, fast parallellt med två andra utställningar) hos Galleri Mårtenson & Persson i Påarp utanför Båstad. Eftersom de alltid visar bra konst och galleriet ligger där det gör så är ett hundratal besökare om dan sommaren igenom inget ovanligt. Rena Chelsearusningen.

Så någon har en del att göra ett drygt halvår framåt.

tisdagen den 23:e november 2010

Jag skyller på posten



Jag har lite strul med ett galleri jag samarbetat med i några år (inte det i Stockholm) och i flera månader har jag försökt få ett svar på varför de inte betalar ut pengarna de är skyldiga mig. De bara kör sin vanliga taktik (huvudet i sanden) och kommer inte med några besked överhuvudtaget. Proffsigt.

Men idag fick jag äntligen svar - trodde jag. Det var bara det att personen som svarade inte har ett dugg med galleriet att göra utan jobbar på svt och är en tidigare köpare som råkar dela förnamn med galleriassistenten.

Pinsamt.

måndagen den 22:e november 2010

För nu skulle han bara käka upp dem

Idag kom vi hem till Stockholm igen efter några timmar på slaskiga vägar och på eftermiddagen tog vår lilla familj en sväng till ateljén för att komma ut och få lite luft. Akira trivs verkligen där. Jag ser fram emot när jag kan ta med honom dit och sätta lite kritor och penslar i hans händer. Nästa år kanske?


Akki gillade min nya (liksom kunden som blivit "överväldigad" enligt galleriet).


Fast alla lådor är roligare.


Och guldkatten.



Sedan åkte vi hem och så var den dagen slut.

söndagen den 21:e november 2010

Men vi överlever



Man blir ju helt klart lite skakis av att plötsligt få en hel eftermiddag där man bara kan sitta och läsa en bok, sippa på en bira och bubbelbada. Eller var det adrenalinet som fortfarande pumpade i våra gamla kroppar efter alla vattenrutchkanor?

Hur som helst - det bästa med hela Örebro måste vara det stora badhusets relaxavdelning (ja, förutom Akiras farmor då).

lördagen den 20:e november 2010

Och ikväll ska vi dricka bärs

Örebro är sig likt förutom på en punkt - det har öppnat loppisar i varenda gatuhörn. Jag tror vi var inne sex stycken idag. Annars händer inte så mycket att skriva hem om, jag får återkomma senare.



Bästa loppisen låg gömd på en gård, Maria blev nästan aldrig klar.



Den här läskiga dockan låg och vilade där.



Och så gick vi till konsthallen. Där ska jag ställa ut snart (de vet bara inte om det än).



Nu var det Petra Jensen som ställde ut bl.a. den här fina humlan av humlor.

fredagen den 19:e november 2010

Och jag som dragit ut på det i ett halvår



Förr tyckte jag att det var trist om ingen kommenterade när man la ut nya målningar i bloggen men nu för tiden bryr jag mig inte så mycket. Speciellt inte efter min gallerists reaktioner idag ("herregud, vi måste höja priserna" och "jag behåller den själv!"). Jag fick också höra att personen som beställt målningen sitter på en ansenlig internationell konstsamling, vilket nog var lika bra att jag inte kände till det när jag jobbade på den. Sånt kan vara hämmande.

Imorgon åker vi till Örebro för där bor Akiras farmor. Det finns inte så våldsamt mycket att göra i den stan (så jag kommer nog inte att blogga ihjäl mig) men det ska bli skönt med lite avlastning i några dagar, lillen är vildare än någonsin. Bits och har sig.

torsdagen den 18:e november 2010

All reklam är bra reklam



Får jag presentera - Employees II. Hoppas den faller(!) herr kund på läppen. Sitter och väntar på att tidningen ska titta förbi och sedan ska jag till Konstbar och signera små lappar som sätts på varje tavla av mig som de säljer. Det är roligt för varje lapp som tar en sekund att skriva säger katchiiing.

Update. Nu har de varit här och jag babblade på. Vinkeln på artikeln är att miljöer som denna (området där vi håller till) sakta byggs bort av plastiga sjöstäder. Inte så mycket fokus på konst med andra ord men ack så viktigt.

onsdagen den 17:e november 2010

Färdigjobbad



Sådär, det tog några veckor (well, egentligen månader med tanke på att jag fick beställningen i maj) men nu är målningen klar. Jag visar hela rasket så snart jag plåtat i lite bättre ljus. Sen kommer en tidning på besök till vårt kollektiv imorgon, ryktet om det förnämliga Platform Stockholm sprider sig.

Kom igen ullskallar!



Ni som följt min blogg ett tag vet att jag haft lite problem med Småland, men inte längre. Nu ska jag inta Gotland.

Får, får, får, rauk, får, rauk, rauk, får. Gute.

Och ett hål vi fick

Visst har vi diskuterat att öppna upp ett hål från köket ut till det allmäna utrymmet och säkerligen finns det en hel del hantverksskickliga personer inom våra väggar som har koll på sånt. Tyvärr verkade de inte varit här igår bara.

Det skulle i och för sig också kunna vara en installation eller resultatet av en vild performance, svårt att veta i ett hus fullt med konstnärer.









måndagen den 15:e november 2010

Arbeit macht frei



Idag var en sån där dag då jag inte direkt var skitsugen på att åka till ateljén (efter tidig morgon och heldag med lillen) men man kan ju inte gå runt och vara sugen jämt. Konstnär kan vem som helst kalla sig men utan diciplin och hårt arbete är man inget annat än en slacker med en dålig ursäkt.

söndagen den 14:e november 2010

I området jag gillade bäst dessutom



Av alla gallerier jag besökte och pratade med i New York så var det bara ETT som tydligt sa att de skulle återkomma med besked, så det är ju klart att man hoppats lite på dem. Men det verkar som jag får leta vidare för gallerijäveln ska visst stänga. Typiskt.

lördagen den 13:e november 2010

Empire state of mind



Har precis suttit och gått igenom alla bilder jag tagit under 2010 och den som högg till mest är bilden ovan. Ett simpelt ögonblick en vanlig kväll i raden av vanliga kvällar. Att gå ut på terrassen och grilla lite med världens bästa stad tutande omkring en var inget konstigt. För vi bodde ju faktiskt där.

Satan vad jag längtar tillbaka.

Here we go again



Var en snabbvända i ateljén idag och spände upp en duk, det är grunden till beställningsjobbet (som jag dragit ut på sedan i somras) och allt ser bra ut såhär långt. Ibland är startsträckan lite lång men vad spelar det för roll, det är ju slutresultatet som räknas.

Bubblan inkräktar på min yta men vi ska nog komma överens. Tänkte hänga upp henne i taket.

fredagen den 12:e november 2010

Boktipset (ett år senare)



Att saker är lite omständligare och tar längre tid när man får barn kan ju vem som helst räkna ut men att jag - som förr läste ut en bok i veckan - tagit nästan ett år på mig att plöja boken ovan känns stört. Sneglade t.ex. på den varje dag under två månader i New York utan att öppna den en enda gång. Och det faktum att det är en otroligt välskriven och intressant bok som behandlar ämnet jag är mest intresserad av gör det ännu konstigare.

Men nu har jag läst ut den och kan rekommendera Seven days in the art world till alla som har allra minsta intresse av konstvärlden och hela dess sköra komplexitet. Att den skrevs mitt under peaken på en konstbubbla (2004 - 2008) och främst behandlar den amerikanska konstvärlden spelar ingen roll. Inte mycket har förändrats och samma "regler" gäller inom hela den etablerade, globala konstvärlden. Det är en sjuk, sjuk bransch som är väldigt komplicerad och mycket intressant. Jag skulle inte vilja verka inom något annat område.

torsdagen den 11:e november 2010

Inom tre år ska ett verk av mig hänga där

Egentligen var jag inte så himla laddad och tänkte strunta i att gå på VIP-grejen på Bukowskis samtidskonstvisning. Men så slog det mig att vad är det för jävla slarv, om nu Stockholm är min ankdamm så är väl det minsta jag kan göra att gå dit, ta några glas och kolla in vad den krasst ekonomiska delen av konstvärlden tycker gäller för tillfället.

Och det visade sig vara veckans bästa karriärsdrag för inom bara några minuter blev jag presenterad för en curator på Moderna och en gallerist som representerar flera av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Han (galleristen) kände tydligen till mina grejer och hintade snart om ett ev. framtida samarbete/utbyte (jag ska INTE lämna mitt nuvarande galleri) om alla parter är med på det. Jo, tack gärna.

Själva visningen var helt ok. Om man jämför med tidigare år då de blandat modern och samtida konst så var det en enorm skillnad, nu får samtidskonsten fullt fokus och mycket av mossigheten har försvunnit. Visst fanns det en hel del konst som inte ens med den bästa vilja skulle kunna kallas samtida men det spelar ingen roll. Bukowski har föryngrats, nu gäller det bara att fixa till lokalerna också.


Jag skulle gärna ha en Boo Ritson ovanför soffan.


Martin Gustavsson som jag delar gallerist med hade ett verk där.


Inte lika många pälsar som tidigare men inte ens skenande hästar kan hålla de mest hängivna därifrån.



Linn Fernström hade förstås en jättegrej med.

Bubblan och jag

Eftersom DHLs transportmänniskor inte har mobiltelefon och kan meddela när de är framme så är det lätt att missa leveransen. Då kan man antingen försöka en gång till (och stå och passa i porten i några timmar) eller åka ut till Västberga och hämta skiten själv.


Taktiskt nog valde jag att åka vid en tid då inte så många andra åker och efter en del kånkande, bussande och tvärbanande var vi plötsligt hemma.



Kanske kan jag ha den i soffan? Där sitter jag ju ändå inte.

onsdagen den 10:e november 2010

Så varför sitter jag här och bloggar?



Efter en heldag på köksgolvet med galen ettåring drog jag till ateljén i pissmörkret. Datorn är inne i en dålig period så jobbandet går ganska trögt men jag får saker gjort och det är det viktigaste. Visst är det frustrerande med ett handikappat arbetsredskap (som att gräva en husgrund med en leksaksgrävskopa) men på ett vis är det bra - att stirra på saker länge öppnar nya dörrar. Och det behövs för serien bilder jag håller på med nu måste/ska/kommer knäcka allt jag gjort tidigare.

tisdagen den 9:e november 2010

Hoppas de inte satt onda ögat på mig bara



Jag vet inte om det är akut vinterdeppighet eller om jag verkligen åkt på något men jag känner mig inte helt ok. Åkte till ateljén med ambitionen att fixa till det allmäna utrymmet på vår våning tillsammans med mina grannar men när jag kom hit var det helt avstannat (färgen var slut) och när jag frågade vad som skulle göras fick jag till svar att jag kunde väl skrubba bort färgfläckar från golvet "innan de satte sig". Jo men visst, det var ju för att städa upp efter andra som jag gav mig ut i helvetesvädret och åkte hit.

Så jag gick in i ateljén och jobbade istället men efter ett tag drabbade den här förlamande mattheten mig och så snart jag skrivit klart denna rad blir det soffan igen.

måndagen den 8:e november 2010

It's (still) good to be me

En klar fördel med att vara ihop med världens bästa tjej (förutom att hon är världens bästa tjej) är henns braiga födelsedagspresenter. Maria har fixat White Stripes-konserter, gigantiska sushibrickor, spagrej på Hasseludden, häng med lemurer på Skansen och nu ikväll Ratatat och middag på Svejk. Bland annat (jag undrar om inte en hel jävla Japanresa för några år sedan var en födelsedagspresent också).

Jag fattar om ni är avundsjuka. Det skulle jag också vara.

Vi åt och drack så sjukt gott på Svejken och så kom Astrid Lindgren plötsligt in. Om hon suttit still hade det gått att se också.


Efter några timmar gick vi till Debaser Slussen där vi var äldst i hipsterträsket.


Men det gjorde inte ett smack för konserten var grym och vi började genast smida planer för hur vi skulle kunna dra från stan och flytta till Brooklyn. Vad i helvete har vi i denna håla att göra? Ja, så går det när man sticker till ett par stackars småbarnsföräldrar några timmars frihet, öl och musik (tack barnvakterna för att ni gjorde det möjligt).



Vi var alldeles upprymda av tanken på vägen hem, man väljer ju själv liksom. Livet är inget genrep, det är skarpt läge.

söndagen den 7:e november 2010

Bubbligt guld på väg



Den sista biten rök häromdan, jag har flera stora utställningar på gång men framförallt har jag faktiskt plats för en bubbelrulle. No more packa målningar i gamla lakan. Men vad jag inte förstår är hur det kan vara så jävla dyrt? Vi snackar plast och luft liksom.

Vilken söndag va?



Sitter och väntar på en konstköpare (märkligt många ateljébesök den senaste tiden) och laddar för kvällen. Då ska Maria och jag på Ratatat som spelar på Debaser Slussen (hennes födelsedagspresent till mig). Men först drar vi till Svejk, käkar panerad ost och dricker Tjecköl med jätteskum. Barnvakt hela kvällen. Hurra för mig.


lördagen den 6:e november 2010

Tröttish



Det tar på krafterna att hänga med raketen Akira när man är bakis (och det behövs inte supermycket kvällen innan för att må röven kl. sju på morgonen) så vi sov ett tretimmarspass tillsammans efter lunch. Nytt personligt rekord i eftermiddagssömn. Annars hade jag planer på Magasin 3 och lite allt möjligt men va fan, att bara vara inne en dag är underskattat och så snart lillgrisen har somnat blir det Apan, löjliga mängder chips och julmust.

Bilden till höger tog jag på Akki häromdan och den till vänster föreställer mig när jag var typ ett år. Akira är ju gulligare men vi tycks bada i samma genpool.

fredagen den 5:e november 2010

Mer konst åt småfolket

Att vara föräldra"ledig" behöver ju inte betyda att man bara promenerar runt planlöst i stan eller sitter hemma och bygger med klossar. Man kan ju också göra saker som intresserar en själv en smula (och som bonus smittar av sig till mini och världen slipper ännu en hockeyunge).


Först av allt tog jag tog kiddo till Per Ivar Lindekrantz (tidigare gästlärare åt mig på Ölands konstskola) utställning Galleri S7. Akki muade mycket åt hans olika djur.


Efter det gick vi till Goldin som är Natalias nya galleri vid Karlavägen. Hon visade verk av Niklas Holm och lillen gillade. Att hon downsizat till en garderob är nog ett tidens tecken. Det muades en del här också.



Sen gick vi ett par hundra meter till mitt galleri och då flippade Akira ut totalt. Men han hämtade sig när han fick några slevar gröt. Då muade han åt en hund.

Jobba på en fredag?



Har haft lillen hela dagen och planen var att dra till ateljén och jobba nu men det verkar som det blir bira istället. Och det kan jag väl leva med. Men en ordentlig (fylle?)blogg kommer lite senare, jag lovar.

Den svettiga bilden är från i somras när jag och Akki testade ett av världens godaste öl på plats. Fan, nu längtar jag till New York. IGEN.

torsdagen den 4:e november 2010

Jag sitter ju inte och vänder papper direkt



En söndag för några månader sedan stod jag i Central Park och plåtade baseballsnubbar och nu när jag sitter och frilägger en av de bilderna (som jag ev. ska använda till kommande verk) ser jag att sportgubben hade lite smutsiga och oklippta naglar. Mitt jobb är så konstigt ibland.

Fan. Nu började jag längta till New York också.

Hemligheten är massor med kaffe



Jag har märkt mer och mer hur intresserad Akira är av konstnärligt skapande (han har stor talang främst inom action painting), men idag överraskade han verkligen när han började rabbla de olika momssatserna som gäller för kulturskapare. Han kommer att gå långt.

Jag gick upp klockan 07 och nu är klockan 18:30 (kom just till ateljén) så man kan säga att min arbetsdag börjar på allvar nu. Dygnet har blivit jävligt mycket längre sedan Akira ploppade ut.


onsdagen den 3:e november 2010

Konst mot teknik



Idag skulle egentligen kulturfolk från Stockholms stad kommit och kollat in vårt kollektiv (och öst pengar över ett utställningsprojekt) men något hände med någon och det fick ställas in. Synd för jag hade satt upp en liten namnskylt på dörren och allt. Men som tröst hade jag besök som var intresserade av en målning och även slog till så nu kan jag köpa den där mac:en om jag vill. Bra byte.

Annars har jag suttit med beställningsjobbet idag, det är fortfarande på skisstadiet men på god väg. Det är bara det att jag tokfastnade vid datorn och glömde äta lunch/middag så nu är jag lite yr och måste hojja hem. Riskakor innehåller inte så jävla mycket näring va?