Pure joy

Flaskorna var en utmaning men skjortan är en fröjd att måla. Nu får allt torka över helgen så sätter jag det sista nästa vecka.

Party lika a rockstar

Blev bjussad på öl på en bryggeriträff på stan och plötsligt befann jag mig utanför Galleri Mårtenson&Persson, det var Carl Fredrik Ekströms vernissage och helt plötsligt blev jag bjuden på middag av galleriet och helt plötsligt befann jag mig hemma i sängen och kunde inte sova för jag hade tryckt en friterad banan med glass.

Keith Richards hade fattat precis.

Stannar man dör man

Efter att i princip sysslat med olika former av action painting i tio år är det sjukt givande att bara grotta in sig i detaljer och bara måla, måla, måla. Har aldrig haft intresse, lust eller tålamod att jobba såhär tidigare men nu vill jag inte göra något annat. Jag säger inte att jag helt övergivit tekniken jag jobbade i förut men att för att utvecklas måste man utforska nya vägar.

Annars är man inget annat än en dålig kopia av sig själv.

wip

Därför orkar jag inte hitta på någon rubrik

Jag har målat som en galning idag. EN GALNING!

ATELJÈN FRÅN HELT NY VINKEL!

Liksom lite bakifrån fikusen. Aldrig tidigare visad.

När kontrollfreaket själv får bestämma

Igår hämtade jag målningarna från utställningen i på Eksjö Museum. Om jag får välja så föredrar jag att paketera och hämta själv (de är rätt ömtåliga och jag litar typ inte på någon) och eftersom museét stod för alla kostnader så tänkte jag att det var ok att lägga en dag på det.

Naturligtvis hade jag med mig min vän kameran.

Först kör man 30 mil.

Sedan bubblar man in och tejpar och har sig.

Efter det lastar man

0ch spänner fast allt ordentligt.

Man vinkar av målningen som museét köpte in.

Sätter på sig bilåkarbrillorna

och bränner av de där 30 milen igen.

Vad lyssnar jag på när jag jobbar?

Foto: Konsthopp

För ett par veckor sedan blev jag kontaktad av Konsthopp - en ambitiös blogg om nordisk, samtida konst som framför att behandlar konstlivet i Stockholm och Reykjavik men även skriver om vernissager och besöker konstnärer i hela norden.

Hur som helst så ville de komma och plåta lite i min ateljé och jag sa såklart ja. Det finns - som jag skrivit tidigare - alldeles för få bloggar om konst så jag rekommenderar alla som är intresserade av konstlivet i norden att följa bloggen så att de fortsätter att skriva.

Resultatet från fotosessionen hos mig finns att se här.

Dags att fixa nya dukar snart

Det har varit en bra vecka i ateljén och jag blev äntligen klar med målningen jag hållit på med den senaste tiden. Hann sätt igång nästa också men nu ska jag hänga med min familj i några dagar och på måndag åker jag till Eksjö och plockar ned utställningen. En liten soloroadtrip på 60 mil tur och retur. Ser faktiskt fram emot det.

Äntligen kan man plåta utan att frysa ihjäl

Tog en sen promenad genom nattstockholm igår. Bild 1 är förstås kvällens vinnare men jag fick ihop lite allt möjligt bra. Tycker ja.

C'est ma vie

Det är ett jävla konstigt yrke det här. Stå ensam hela dagarna och leva vid sidan av allt. Ha en extremt svajig ekonomi. Gneta. Iaktta. Analysera. Transformera.

Skulle aldrig rekommendera någon att bli konstnär men grejen är förstås att man med sina egna händer och de talanger man ev. plockat upp längs vägen vaknar varje morgon och skapar sig sin egen vardag, värld och lycka. Bestämmer själv arbetsuppgifter, tider, fikabröd och semester. Liv.

Måndagsångest existerar inte och att man någonsin skulle ha en chef igen känns som ett smaklöst skämt. Men om man har anlag för att oroa sig över världsliga ting, tycker att det verkar struligt att driva eget eller anser att regelbunden inkomst är viktigt ska man nog titta efter annat. Annars är det världen bästa jobb.

Man måste bara offra nästan allt (men så kan man bli odödlig också).

Carnegie Art Award 2012

Jag ska inte recensera tävlingen men här är några bilder.

Kände ett visst släktskap med detta.

Ungefär vad jag hållt på med de senaste veckorna, fast tvärtom.

Stort är bra? 600.000:- fick den svenska andrapristagaren.

Svårplåtat, men den här fick jag till.

Inte så mycket foto i startuppställningen men det här gillade jag.

Och högvinsten på en miljon gick till en dansk. Grattis!

Detalj.

Snart klar

bara lite småfix återstår och jag har börjat skissa på nästa (det blir ingen folksamling, är dödligt trött på att måla bakhuvuden). Men innan jag sätter igång på allvar med den ska jag ta en promenad till Konstakademien och kolla på en liten konsttävling.

Ha en skön dag (och fortsätt för all del att dissa min film här).

Kul att ni röstar på min film

men sedan jag la ut förra inlägget har medelbetyget sjunkit(!). Snikna, missunsamma läsare är dock också läsare så fortsätt rösta ni era töntar (om man går in med en annan webläsare kan man rösta igen).

*UPDATE (12 timmar senare)* Betyget har sjunkit ännu mer nu men filmen klättrar stadigt uppåt på listan över flest visningar.

Va?! Har du inte röstat än?

Klicka här och ös på med stjärnor. Det har antagligen inte någon betydelse för tävlingen men nu fick jag något att blogga om. Tack, tack!

Kill, kill, kill your darlings

Som jag har jobbat och jobbat med det där ansiktet och hela tiden trott att det var uttrycket i hans blick som var det viktiga i bilden. Om jag bara fick till det så skulle allt falla på plats. Men så stannade jag upp, såg att problemet var ett helt annat och tog fram min största pensel.

Rätt många timmar åt skogen men det är så det funkar.

Lövholmsgränd 12, kl 09:20

Det här blir en bra dag.

Det börjar närma sig

Jag vill att han ska se riktigt pissed-off ut men på ett stillsamt, ondskefullt och grovhugget sätt.

Graveyard shift

Är så sällan i ateljén på kvällen nu för tiden att jag nästan glömt bort hur det känns. En helt annan stämning i huset, bra musik på radion och så gör det inget om man tar en öl. Det här måste vi göra om.

Tur att mina tavlor målar sig självt

Om någon undrar så är jag hemma och vabbar den här pysen. Jag bloggar och han kollar japanska tågklipp på Youtube. Sen blir det väl lite mer cykel.

Vilket är ungefär vad man kan förvänta sig

Idag har jag målat. Bara målat.

I morse.

På eftermiddagen

Nu är den jävvlarimejklar!

Jag skiter i om det är vår där ute, jag har haft en grym dag i ateljén och det är ändå det som räknas i längden. Om ett par dagar kommer gallerist som är eld och lågor och tittar, tänkte att den andra ska hinna slutföras innan dess. Vi får se.

Tillbaka i ateljén

Sådär, nu kör jag och min nya frippa analogt igen.

Jag håller mina löften

Istället för att sitta och banana med resten av schlagerfolket gör jag videokonst. Och dricker öl.

Varför begränsa sig?

Stänger ned ateljén för idag. I helgen ska jag göra videokonst.

Och dricka öl

Hade jag satsat på bastuba hade jag varit grym nu

Det har varit en bra målardag och även om denna inte är klar än på ett tag har jag hunnit långt idag. Är faktiskt nästan lite förvånad över hur det flyter på men så kom jag på att det är drygt 10 år sedan jag på allvar satte mig ned med oljefärger och det tar ungefär så lång tid innan man verkligen behärskar vad man nu bestämt sig för att behärska.

Nu rullar hojen av sig själv.

Följ min blogg med Bloglovin

Reaktion och motreaktion

Det är nog ingen slump att en del konstnärer fastnar i monokromt måleri. Jag älskar det för tillfället. Det är jäkligt skönt att efter 10 års färgbad i starka kulörer skala ned och bara koncentrera mig på svart, vitt och några grå nyanser, och jag ska inte sticka under stol med det - fan vad mycket softare det är. Man behöver inte ta ställning till en massa jobbiga färgval utan det handlar om ljus och skuggor. Och man måste lita på form och innehåll på ett annat sätt, det gillar jag.

Dessutom är det jäkligt kul att utforska en helt ny del av måleriet där jag aldrig varit förut. Jag målar lungt och metodiskt utan några jobbiga utbrott av frustration och söndertuggade penslar, tar en paus då och då och fortsätter tills det är dags att gå hem. Låter kanske tråkigt men det är precis exakt på pricken vad jag behöver nu.

La la la la la lonely

Maria var i ateljén och jobbade ett par timmar i morse, även om hon satt och redigerade med lurar och jag målade kändes det ändå bra med lite sällskap. Jag brukar inte se det som att jag är ensam - mer att jag trivs med att få vara i fred - men innan hon gick sa hon att det verkade så ensamt för mig. Och sedan dess har jag känt mig väldigt

ensam.