måndag 31 maj 2010

Damn I wish I thought of that




The jealous curator är avundsjuk på mig. Bra start på dagen.

Det känns som vi varit på semester

Morsan Marias första morsdag var varm men skön. Vi prommade till bokstavsavenyerna några kvarter bort där det var någonslags gatufestival idag - mexikaner, spanjorer och puertoricaner överallt. Lite som att vara i Chinatown, man är rätt ensam om sin bleka uppsyn. Mat brassades och musik bara skreks ut. Och så är allt väldigt mycket billigare där, mat, kläder, dryck - jag köpte en vintagetisha (Led Zeppelin) för fyra bucks. I Soho hade den kostat 35. Det är precis detta jag älskar med New York, varje kvarter är sin egen värld.

Jag har legat lite lågt med galleriletandet i några dagar, det är skönt att ta paus. Veckan som kommer måste jag ligga i, vi är trots allt inne på de sista två veckorna nu. Men vi försöker leka guldfiskar och låtsas att detta är för evigt. Det går väl sådär.


Akki var spänd inför sin mors alldeles egna dag.


Vi fick varsin Bloody Mary till lunch. Här kör de typ alltid med pepparrot i, de är sjukt goda.


Kött för den som äter kött.


Kvartersanpassade blöjor.



Vi avslutade med middag på vår lokala mexikan. Stora portioner är grejen där.

söndag 30 maj 2010

Utan er, ingenting

Grattis alla morsor där ute! Speciellt min och Akiras.



Världens bästa mammor på Staten Island för några veckor sedan.

Eller har de bara annat för sig?

Det är så roligt. Jag sitter och bara pressar ut foton på fejjan varenda dag, det har jag gjort sedan vi kom hit för ett par månader sedan. I början hände det väl då och då att någon kommenterade bilderna men sedan länge är det i princip tyst (förutom från familjen och några trogna, precis som här i bloggen).

Jag gör det naturligtvis inte för att retas eller för att trycka upp i ansiktet på folk hur jävla gött vi har det utan för att jag gillar att plocka ut ett urval av dagens skörd och ha de bilderna tillgängliga på nätet. Både för oss själva och andra i framtiden. Men. Jag tror att det sticker i ögonen på många - vilket naturligtvis inte hindrar mig från att ösa på. Jag ska fan öka de sista två veckorna.

Idag har vi haft en precis vanlig dag i världens bästa stad. Den såg ut ungefär typ såhär:


Maria plocka upp förmiddagskaffet på vårt standardcafé. Själv har jag lagt av eftersom jag inte pallar att leta toaletter hela dagarna - min blåsa blir stor som en pingisboll efter en mugg.


Lunchpaus för lillen i Madison Square Park. Kolla nya tröjan!


Loppis i Chelsea, ett hav fullt med junk.


En till i ett garage. Dyrt junk denna gång.



Vi har typ inga bilder på oss tre tillsammans så det passade rätt bra att plåta lite från vår drinkpaus på ett tak vid 5:e avenyn. Sedan knallade vi hem, grillade lax och sparris på terrassen och tryckte en halv jumboflarra vitt med New York blinkande runt oss. Själv då?

lördag 29 maj 2010

Mitt femtonåriga jag kissade på sig

Idag drog vi till Queens och kollade lite graffiti på legendariska 5Pointz. Hade jag fått åka dit som graffitimålande tonåring hade jag smällt av. Mycket bra grejer. Överallt.

Att Akira har blivit totalt New York-aklimatiserad fick vi det yttersta beviset på idag. Medan vi gick runt där åkte minst tio dånande tunnelbanetåg förbi ovanför våra huvuden - Akki bara sov vidare. Tänk alla sköna platser han varit på och bara sovit bort. Efter utekonsten gick vi till MoMA PS1 som ligger precis bredvid och kollade på innekonsten. Någonslags samlingsutställning som kändes slarvig, totalt slumpmässigt och ihopslängd i sista sekunden - väldigt oinspirerande. Men byggnaden var grym.

Sedan drog vi hem och hämtade indiskt som vi satte i oss på terrassen. Det är underbart att man kan vistas ute igen.


Lite fakta om 5Pointz för den som orkar och vill finns här.


Skulle kanske inte gå här en sen kväll.


Syns det att jag klippt mig själv?


Jag älskar att de här miljöerna finns på riktigt.



Undrar hur många utställningar Akira varit på nu? På PS1 gillade han några fiskar och videokonsten bäst.

fredag 28 maj 2010

Tillbaka till den västerländska medicinen

De gröna kinapillren hjälpte inte och när mitt halsonda blev snäppet värre efter sex veckor så tyckte jag att det var dags att uppsöka läkarvård. Eller såhär var det - jag googlade mina symptom, blev skraj och sedan tyckte jag att det var dags att uppsöka läkarvård. Internet alltså.

Det var lite knepigt, jag hade ingen aning om var man skulle börja leta. Hamnade på mystiska sidor där läkarna hyllades så högt att man blev misstänksam. Är man SÅ jävla bra behöver man inte skriva det gång, på gång, på gång. Sedan pratade jag med sjukhus där man skulle få besöka akutavdelningen men det kändes inte heller som en dagsutflykt man ville göra. Och den svenska läkaren jag fick tips om hörde aldrig av sig.

Till sist såg jag att det fanns ett community healthcare center precis i kvarteret där vi bor (dit typ socialfall och fattiga går). Det såg inte så fancy ut men duger det åt våra grannar så duger det åt oss. Och jag tror faktiskt att vi valde precis rätt ställe. Alla var jätteschyssta och det var nästan ingen väntetid alls innan vi fick träffa varsin läkare (Maria har också haft ont i halsen ett bra tag). Det kostade visserligen 3.000 spänn för oss båda att bli undersökta men jag skulle lätt gå dit igen om det behövdes (vi förhoppningsvis tillbaka pengarna från försäkringsbolaget).

Maria hade tydligen något envist virus som inte behöver behandlas och vad jag hade kunde de inte riktigt säga, de testade för streps (vet inte vad det heter i Sverige) som kan vara allvarligt men min hals var fri från det. Helst hade jag velat ha en rejäl antibiotikakur och rensa rent en gång för alla men istället skrev de ut fjuttmedicin som man typ kunde plocka upp på apoteket själv. Tvivlar på att den kommer att hjälpa men nu vet jag iallafall att det inte är något allvarligt jag har.

Skönt.


De har inte lagt krutet på fasaden.


Well, inte på interiören heller. Det var lite Gökboet över det hela.



Akira var glad att det var vi och inte han.

torsdag 27 maj 2010

Men han föddes ju nyss

Hurra för Akira som fyller 8 månader idag! Det har gått löjligt fort. Vi åkte till New York med en bebis och kommer hem med en liten pojk.


Hänga vid soffbordet är hans senaste grej.


Räckvidden har ökat rejält.


En inte allt för ovanlig syn.


Och så har han lärt sig krypa.



Vilket förstås betyder att man aldrig kan slappna av.

Det kokta fläsket har blivit stekt

Jag vet att jag höll på att gnälla ihjäl mig på the never ending winter och bara längtade efter varmare väder. Och varmare väder vi fick. Klockan är 20.30 och vi har inte pallat att gå ut idag pga. av värmen och efter kl. 14 gick det inte att vara på terrassen. Ac:n i sovrummet har gått för fullt så det är enda platsen vi har kunnat vistas på nu på eftermiddagen/kvällen. Det är fortfarande över 30 grader både ute och i resten av lägenheten (ac:n pallar inte att kyla det större rummet). Hjärnan kokar.

Detta skulle vara helt ok i Thailand eller någon annanstans där man har hav och pooler, men i en lägenhet i New York är det vidrigt.


Lilleman gillar vatten. Det ska bli grymt kul att bada med honom i sommar.


Shortsen köpte jag på K-mart (de skrikigaste de hade) och linnet på Marc Jacobs. Att jag blivit lite småtjock är inget jag bryr mig så mycket om.


Han njuter. Jag lovar.


Evian - vart ska jag skicka fakturan?



Sval(are), nöjd och glad.

onsdag 26 maj 2010

Det goda livet

Jorå, jag lever. Men det blev rätt sent med Kalle på terrassen igår - massvis med öl och Beastie Boys i bakgrunden. Och så grillade vi förstås.*

*Den spanska osten som ser ut som halloumi och har konsistens som halloumi har inget med halloumi att göra. Den är smaklös och smälter ned genom gallret. Om den inte blir bränd först förstås.








tisdag 25 maj 2010

Jag tog ledigt idag

Det finns inte så himla mycket att skriva om dagen så det får bli lite bilder bara. Det är väl ok va?


Lite fotosession med Akki på morgonen. Vi håller båda på Yankees.


Kolla vad stor han blivit! Snart fyller han åtta månader.


Dagens grej till Akira blev en rosa dödskalletröja. Han klär liksom sin far i rosa och fick därför även en rosa Mötley Crue-tisha lite senare.


Vi har en liten lista på ställen vi måste testa innan vi drar - idag var det 24/7-dinern ett par kvarter bort. Check.



Det var flottigt och vi fick fettkoma. Att det var 700% luftfuktighet och 800 grader i skuggen när vi kom ut hjälpte inte ett dugg.

måndag 24 maj 2010

Äntligen bakis!

Så kom han till sist. Kalle. Fullsmäckad med historier från hela USA och Mexico (han har flängt runt här sedan februari) och vi tog några öl på terrassen innan barrundan i kvarteret. Vi hade en grym kväll. Vänner - det är bra grejer det.


Kalle - the living roadmovie.


Som synes kör jag på min nya färgglada stil fullt ut.


Äntligen fick jag gå till Mars Bar, exakt så sunkigt och bra som jag hoppats på. Bartendern var betydligt fullare än oss.


Bara hårdrock i jukeboxen.



New Yorks dassigaste? Och inget lås fanns det heller.

Bakom dörren ligger ett flådigt galleri


Vi har gått runt och bockat av några gallerier i kvarteren där vi bor, mest Lower east side och Tribeca. Det var bara ett som jag verkligen gillade (bilden ovan) men jag höll lite på katalogen den här gången, tänkte läsa på lite mer om dem innan jag går dit och snackar.

Dagens konstigaste var när jag var inne på ett galleri och såg att galleristen satt och tittade på min hemsida. Jag hade visserligen anmält mitt intresse till dem tidigare via nätet - men vad är oddset för att sidan ska ploppa upp precis när jag är där? Vi pratade litegrand och jag tror hon fick ett hyfsat intryck av mig, det är inte galleriet jag skulle vilja ha allra mest men jag är ju knappast i läge att tacka nej till något. De visade iallafall bra grejer men precis som på alla andra ställen kostar verken runt ett par hundra tusen. Vem har råd?

Nu sitter jag och väntar på att Kalle ska komma förbi så vi kan gå ut och ta några öl. Vi har inte setts på skitlänge så det är extra kul att det blir här. Han har inte ens träffat Akira slog det mig just. Konstigt.

söndag 23 maj 2010

Att jobba och vila är samma sak

Det blev varket något museum eller Queens idag. Jag kände mig lite sliten så jag sov middag med lillen men när jag vaknade blev det ännu värre så jag stannade hemma idag. Det var perfekt för nu fick jag chansen att vila och ostört gå igenom gallerierna i East village, Greenwich, Soho och Tribeca medan Maria och Akki var ute.

Jag hittade några ställen som jag ska titta vidare på, men Soho - där de flesta gallerier utanför Chelsea ligger - vilket skämt alltså. Går närmast att likna vid en blandning av Hornsgatan och Gamla stan, det fanns inte ett enda ställe där som intresserade mig. 70 % sliskigt fotorealistiskt måleri och resten unken modernism/postmodernism. Turistskrutt.

Det känns jäkligt gött att befinna sig här och bara lägga en hel dag på att sova och sitta vid datorn utan att ha det minsta dåligt samvete över det. Imorgon verkar det som en kompis som av någon anledning befinner sig i New Jersey kommer förbi, han messade nyss att han var där på något jobb och undrade om han kunde sova över. Det ska bli kul att hänga med lite Kalle.


Någon som kan slå den här arbetsplatsen?


Igår grillade vi "across the border"-burgare. Smäckade med jalapenos, guacamole och tabasco.



Vi har det nästan overkligt bra.

lördag 22 maj 2010

Kokt i New York



Det verkar som det kommer att bli en sån där stekhet dag igen. Vi håller oss inne så länge inte solen ligger på och sedan flyr vi till något museum. Eller ned i tunnelbanan - tågen är väldigt luftkonditionerade. Vi har pratat om att dra till Queens och titta på graffiti, det blir nog perfekt idag.

Nu måste jag leta vidare i galleridjungeln, Soho och Tribeca står på tur.

Akiras nya favoritkonstnär



Idag var det övertöntigt varmt och det gick knappt att vara ute så vi gick till New museum på Bowery istället. Vi bor bara några kvarter därifrån men ändå tog det oss över en månad att pallra sig dit, slött. Tyvärr fick man inte fota där inne men det fanns en del bra, roligast var att lillen inte kunde slita blicken från ett av Paul McCarthys verk (bild här). Han bara tittade och tittade och tittade. Sedan gick vi till en pub och drack diskvatten, jag ska sluta testa alla öl jag ser - Brooklyn Lager är ju bäst.

Nu ska vi lägga Akira och grilla lite burgers på terrassen, klockan är halv åtta och det är nästan trettio grader varmt. Vi är som två fläsklägg i ett långkok.

fredag 21 maj 2010

En vernissage är en vernissage är en vernissage

Det var en bra kväll i Chelsea, inget speciellt hände men det var gött att komma ut några timmar och kvällen var tropiskt ljummen. Perfekt för att hänga runt på några vernissager och klunka gratisvin. Jag pratade lite med en av assistenterna på galleriet där jag lämnade min katalog och fick höra att hon gillade grejerna men att de för tillfället inte hade plats för några nya konstnärer - typ vad jag förväntat mig att höra. Galleristerna hade dock inte hunnit titta så än det inte helt tokkört.

Men något som definitivt talar mot att jag skulle få ställa där (eller på något annat galleri i Chelsea) är priserna. Man fick betala väldigt mycket för några fjuttmålningar stora som ett halvt A4 och de övrigt verken på utställningen låg mellan 100.000 - 200.000 kr. Mina grejer - som är relativt stora - kostar drygt 25.000 kr (well, än så länge iaf) och gallerierna har nog en prisnivå de vill hålla.

Men det var ett nyttigt uppvaknande, nu släpper jag Chelsea och letar vidare.


Det var EXAKT som jag förväntat mig. Miljön, människorna, vinet och solnedgången. New York är så förutsägbart ibland.


Att mingla ensam är sådär. Och att ta kort på sig själv när man minglar ensam är ännu mer sådär.


Småkonsten till vänster kostar 40 lakan styck.


Sedan gick jag på några vernissager i detta hus.


Alla var inte gallerier, men rätt många (resten var typ ateljeér).


Där pissade jag i en Duschamp-pissoar, signerade den och gick hem.