Landet ligger kvar

Allt går ganska mycket långsammare om man har en halvfigur med sig. Men det blir också roligare så det gör inte så mycket. Resan Stockholm - stugan brukar ta ungefär tre timmar, idag tog det fem. Men då stannade vi ganska många gånger för lite olika ärenden på olika platser. Med bilen fylld av mat och öl så kom vi till sist fram. Nu tar vi påsk.

Lunchbreak i Söderköpiiing

Akira fick avokado för första gången. Gillade.

Ser ni påskbocken i bakgrunden? (Det var ingen som pallade att städan undan julen när vi var här sist, kräksjukan och allt det där.)

Statistik

När jag inte har något speciellt att skriva om brukar jag antingen slänga upp en bild på Akira eller dra en lite skrytsam harang om hur bra det går. Akiratricket börjar bli lite förutsägbart så idag får det bli harangen.

Jag har inte fjortisbloggarnas besökarantal och kommer med största sannolikhet aldrig att få det heller, men i min värld är fyratusen träffar i månaden ganska mycket. Att ungefär 800 pers dessutom återkommer regelbundet känns fantastiskt kul. Många bloggare skulle säkert fnysa åt dessa patetiska siffror och aldrig mer skriva en rad om denna statistik drabbade dem men jag älskar varenda liten träff. Nästa år vid den här tiden ska siffrorna vara minst de dubbla. Se det som ett nyårslöfte.

Det skulle vara väldigt kul att veta vilka ni läsare är och om det finns några önskemål men är det något jag lärt mig under de år jag bloggat så är det att aldrig be om respons, kommentarsfälten är aldrig så tomma som då. Men bara så att ni vet - kommentarer och synpunkter uppskattas och jag svarar alltid.

Kräkelibraksjukan är i princip över. Maria mår ganska bra idag, Akira är helt återställd och min bakfylla utan föregående fylla berör mig inte längre. Mor, far och syster drog ifrån oss i morse så nu har vi hela stugan för oss själva. Lite tomt men ganska skönt. Nu väntar det lugnaste nyårsfirandet på minst tjugo år oss båda. Inte ens en liten raket har vi. Det måste ordnas (tillsammans med blöjor och mjölkersättning).

Vilket party.

Åt rätt håll

Akira mår bra nu och de andra är på god väg. Själv mår jag fortfarande som ett bakismongo - seg, yr och lite illamående. Mina tankar om vintern har knappast ändrats, det är en dålig årstid fylld med dåliga sjukdomar. Helt värdelös.

Men nu ska jag sluta gnälla, plocka upp en bok och läsa tills jag stupar.

Det här med vinter alltså.

När jag skrapade bilen var det så mycket is på rutan att skrapgrejen gick av på mitten. Perkele. När det blir vinter här blir det ordentligt. Jag växlade mellan att krypköra och Kenny Bräcka de två milen eller vad det nu kan vara till närmsta affär. Det finns en fördel med vinter - det är jävligt kul att sladda med bilen. Men oroa er icke, jag är en fantastisk förare.

Butiken som naturligtvis är den dyraste i hela Östergötland har även ett ganska begränsat utbud. Mjölkersättning? Nä. Resorb. Nä (vi hade förut men ingen köpte så vi slängde dem). Potatis. Nä (bara en bautasäck). The countryside - you've gotta love it. I frysdisken skar jag upp tummen på en liten glasbit som jag trodde var is. När jag skulle betala höll sig kassörskan på sin sida och ville nog inte riktigt ta i mina kräksjuka pengar. Jag skulle nog också vara på min vakt om någon kommer in och köper en årsförbrukning nyponsoppa, varma koppen och annat lättspytt.

När jag skulle därifrån kom jag knappt därifrån. Biljävlen som vi nyss lagt ut ytterligare pengar på tog örtio försök på sig innan den hostade igång. När den väl startade brände jag snabbt iväg genom orbanfallet så att den inte skulle hinna ångra sig. En hel kräksjuk klan väntade ju på mitt byte.

Akira är fortfarande lite tagen men håller ett väldigt gott humör uppe. Det känns skönt. Skulle läget förvärras för honom är det en bit att åka (Västervik, drygt fem mil). Men jag tror inte det kommer att behövas. När han ligger här bredvid mig och småkvittrar så går det verkligen upp vilken total och gränslös kärlek jag känner för detta knyte. Han är ett fantastiskt litet barn, stark, tuff och okinkig - inget ont får någonsin hända honom. Det ska jag se till.

Nu väntar ytterligare en natt av vakande. Det var inte riktigt såhär jag tänkt spendera tiden i stugan men man får väl se det som en erfarenhet. Jag har några bra böcker och om man tittar på den andra familjen som drabbades av samma skit så kommer detta att vara över i morgon.

Det ser jag verkligen fram emot.

Ståldaniel?

"Vinterkräksjukan kan likna andra magsjukdomar. Det som skiljer är det plötsliga insjuknandet. Vinterkräksjukan börjar ofta mycket hastigt med kräkningar, diarréer och magont. Dessa pågår i ett till tre dygn. Man kan också ha feber, huvudvärk och muskelvärk. Vinterkräksjukan är en mag-tarmsjukdom som orsakas av ett så kallat calicivirus. Sjukdomen är väldigt smittsam. En enda person kan smitta ner en hel arbetsplats eller en förskola."

Vi var sjutton personer som firade jul tillsammans. Tidigare idag ringde min kusin och sa att fyra personer insjuknat och de funderade på matförgiftning, vi skulle höras senare för att ta en bastu men de ringde aldrig. För ett par timmar sedan började även vår stuga må kass. Syrran sover i gäststugan så henne vet jag inget om, Akira och jag mår bra än så länge men resten ligger med varsin hink bredvid sängen som de skriker i med jämna mellanrum.

Jag har alltid trott att jag är immun mot vinterkräkset men tar inga risker om jag kommer att vara den enda som kan ta hand om lillen. Därav munskyddet i fejan och whiskyn i magen. Inkubationstiden är 12-48 timmar så snart får vi veta vad jag går för.

Hoppas på Ståldaniel.