Nya tider

Som någon kanske fattat har jag haft sjukt töntigt fullt upp med flytt och sånt den senaste veckan och bloggen har inte högprioriterats direkt. Men det var nyttigt för det fick mig äntligen att inse att det är ganska oviktigt att lägga en jävla massa tid på något som inte ger mig ett dugg tillbaka.

Jag bloggar inte i första hand för att få respons (även om det är kul när det händer) men att ständigt fota och skriva - helt utan ersättning - har blivit allt svårare att motivera när min tid knappt räcker till det jag SKA göra och får betalt för. Speciellt när man ser bloggar runt omkring sig som skriver flaskhals och dränks i pengar.

Det kommer alltså att bli rätt glest mellan inläggen i fortsättningen men naturligtvis slänger jag upp lite bilder från utställningar och sånt (på lördag är det vernissage i Båstad tillsammans med de inringade konstnärerna ovan) eller om det hänt något speciellt. Annars har jag bättre saker för mig, och som en tidigare favoritbloggare skrev när hon la av - fan vad skönt att inte behöva reflektera över allt hela tiden.

Hej så länge.

Som världens största balkong

Jag kommer inte att sakna att bo på söder (hej då hipsterjävlar!) och jag kommer inte att sakna vårt boende hur charmigt och mysigt det än må vara. Men jag kommer definitivt att sakna att bara kunna öppna dörren och duka upp frukost på gården.

Fast när jag tänker på vad vi ska byta till så känns det rätt ok ändå.

12 dagar kvar...

Kom och köp vår häst!

Om exakt tre veckor får vi nycklarna till vårt nya hem och eftersom vi beställde en ny säng igår så tänkte vi sälja hästen innan vi flyttar. Den är löjligt skön att sova i men tyvärr lite för smal för tre personer så den får åka. Om du istället är på jakt efter ett smart skåp så har vi ett sånt också.

Eller en tjock-tv, den får du gratis.

Sitter och väntar på att en grej ska torka

och kan inte låta bli att drömma mig bort/hem. 18 juni flyttar vi in!

Blir nog några sena kvällar

Pratade just med min gallerist. Om drygt en vecka kommer han och hämtar allt inför sommarens utställning och tills dess måste jag hinna slutföra minst ytterligare en målning, plåta och redigera allt nytt åså paketera hela rasket. Det låter kanske inte så farligt men jag har också ett barn att ta hand om, en vän att hjälpa med flytt och en källare att gå igenom inför vårt bostadsbyte. Till att börja med.

Men först kaffe.

Efter bara ett års sökande

Här kommer ännu ett icke konstrelaterat inlägg men jag bara måste. VI FICK DEN!

Ingen havsutsikt från balkongen men sol hela dagen och kvällen.

Men vill man se hav är det bara att gå ut på gården. Föreningens bad och båtbrygga där nere och tydligen finns det lediga båtplatser så nu måste vi köpa båt. Någon som har ett bra extraknäck åt mig?

Och så en grillpaviljong i bästa solnedgångsläge. Dessutom finns det gym och bastu.

Och själva lägenheten är inte så dum den heller (måste bara fixa till väggarna lite).

Äntligen serveras basföda på vår sida stan

Dom kanske har haft öppet ett tag, vad vet jag, men nu finns det iallfall ett helt ok dumplingställe på söder. Vi fick visserligen bara hälften av vad vi beställde (språkförbistring), riset var gammalt och mison blaskig - men ändå. Stans bästa serveras dock fortfarande på Kokyo (på fel sida stan).

Annars sitter vi fortfarande i Fritzlbunkern och väntar ut alla visningar. Idag var den stora och det ser lovande ut, ska bli sjukt spännande när budgivningen kommer igång. Det avgör liksom var Akira ska växa upp - i ett fult höghus på skuggsidan eller i en göttig lägenhet mot ljus och vatten. Gettobarn eller solsidaunge. Han kommer att bli märkt för livet stackarn om folk snålar.

Sista visningen är imorgon så det betyder att jag kan börja gå till ateljén igen och få saker gjorda. Känner att jag halkat efter lite nu och även om det inte är någon panik på långa vägar så kvarstår faktum - jag har otroligt mycket jobb framför mig och om det ska bli något wakeboardåkande i sommar är det bäst att jobba på.

Vila, jag behöver vila

Jag är hemskt ledsen över min slarviga blogguppdatering men det är så himla mycket just nu, hinner knappt äta (vi åt lunch/middag/kvällsmat kl. 20.30 idag). Men första visningen är avverkad och enligt mäklaren var det länge sedan hon var med om ett så stort förhandsintresse. Men stora visningen är på söndag (och så en sista på måndag).

Som tur är behöver vi inte göra om hela den där städa/fixa/gömmagrejen för vi har tagit in på någon slags hostel några kvarter hemifrån och stannar här tills allt är över. Vi har ett jättefint, gigantiskt rum med allt vi behöver men det är lite märkligt att sitta här för det finns inget fönster och så brummar det i bakgrunden. Precis som en finlandsfärja alltså. Väggarna är lite tunna så italienarna som sitter och shittchattar i rummet bredvid hörs väl, men jag går med på allt så länge jag slipper skrubba grötfläckar på det där jävla köksgolvet igen. Gissa om vi ska hyra in flyttstädare när det är dags.

Konstföreningens besök igår gick bra. Eftersom relativt många hade öppnat sina ateljéer så var det var kul att se vad ens grannar sedan något halvår sysslar med (jag har ju varit upptagen ju). Märkligast var att i vårt "event space" på plan ett hade det varit någon form av rave förra helgen så nu såg det ut som Fryshuset 1994 där nere. Blir segt att återställa för den som är ansvarig för det genidraget. Men konstföreningen tyckte nog att det var lite spännande.

Nu ska jag dratta i mig det sista av ölen och sova mig knasig.

Varför, VARFÖR ska alla bo i Gröndal?

Nä, vi fick inte lägenheten. Det är helt cp att en orenoverad, skabbig trea i ett höghus från 60-talet med behov av nytt kök och stambyte på gång drar iväg över en miljon i budgivningen (i den verkliga världen är den inte värd vad utgångsbudet låg på). Helvete.

Nu ska jag grunda några dukar innan jag drar hem och är pappa. (Blev just avbruten, en konstförening från UD var precis i min ateljé. Jag älskar det här kollektivet!)

En bra dag i raden av dagar

Har varit i ateljén hela dagen, klockan är mycket, jag har lillen inatt och ska dessutom upp tidigt så jag ska inte dra ut på detta. Lägger mig och läser boken om fantastiska Hunter S. Thompson istället. God kväll.

Jobbade på tre grejer parallellt idag. Det gick bra.

Sedan var jag på omvisningen av lägenheten. Vi kommer att ha fin utsikt om allt går som det ska.

Halvskabbig bolåda i höghus - hörde jag tre mille?

Nu bryter jag min bara-skriva-om-konst-policy men det är ju söndag så jag skiter i det. Vi var och tittade på lägenhet #2 idag, den där skabbiga. Det var inte så farligt (intalar vi oss) och vi är så sugna på att flytta nu så vi går med på det mesta. MEN - den har fantastisk utsikt, dagis snett över gatan och jag får 3 minuter till ateljén. Allt jag önskar här i livet numera (för ett halvår sedan var kravet ett gammalt hus med hiss på "rätt" sida byn, balkong mot havet med kvällssol, fixat kök och badrum, helst öppen spis men kakelugn fick duga i nödfall).

Till vår nackdel talar att folk badar i pengar och gärna säljer sin gamla mormor för att få ihop till kontantinsatsen i detta område. Det plus att det var töntigt fint väder och bara det drar väl upp priset ett par hundra lax. Men snart vet vi.

Här SKA vi bo. Banne mig.

Lillen trivdes direkt.

Tillgång och efterfrågan

Vi bor asgött i ett litet gårdshus på söder, eller rättare sagt vi BODDE asgött i ett litet gårdshus på söder tills vi två blev tre. Avgiften år låg, vi har en fantastisk innergård och sköna grannar - men det är liksom inte byggt för så många personer. Lillen blir knäpp på våra fjuttiga ytor, opraktiskt utspridda över två plan. Stengolv att slå sig fördärvad på överallt. Ingen plats för någonting. Sök på 'opraktiskt' på Wikipedia och där är en bild på vårt lilla hus.

Så vi kom för ganska länge sedan på att det är i Gröndal vi vill bo (straxt söder om söder) men tyvärr verkar varenda svennebananfamilj i Stockholm kommit på samma tanke och det är löjligt hur mycket en lägenhet kan gå upp där. Visst skulle vi kunna titta på andra områden men grejen är att min ateljé ligger där, Akira står i dagiskö där, Maria har flera vänner boende där och det är helt enkelt den perfekta platsen för oss. Nära till havet. Lantligt fast bara en liten promenad så är man i Hornstull. Lugnt och mysigt, Vinterviken runt hörnet.

Hur som helst. Maria är på väg till en visning just nu och jag är hemma med ett sovande barn. Hon ska titta på lägenheten nedan som verkar vara lite för bra för att vara sann. Vilket den antagligen också är.

Nyrenoverad, öppen, braskamin, knasigt loft och stor altan men den är ganska liten, ligger lite off snett under Essingeleden bredvid tvärbanan i en halvskum förening där folk flyttar ut på löpande band. Sådana petitesser kommer dock inte att påverka budgivningen.

Denna charmiga lägenhet i ett deppigt höghus går däremot ut för ett par hundratusen mer och har både kök och badrum som behöver totalrenoveras. Den ska vi titta på nästa helg. Jag skojar inte.

I morgon ser det ut som vanligt igen

En bra grej med att ha mäklare på besök är att man får det städat, nu känns det nästan som om man skulle kunna bo här ett tag till. Men det ska vi inte för vi ska bo i Gröndaaal.

Har du en slant över och tycker att det vore gött att bo i ett gårdshus mitt på söder? Jag säger till när det är dags, jag lovar.

En fullastad lastbil senare

Få saker är så götta som när man flyttat en massa grejer från A till B. Speciellt om grejerna på plats A konkurrerat om utrymmet där man bor. Nu är allt junk borta från vårt hem och min ateljé är inte fullt så minimalistisk och luftig som den var för några timmar sedan. Men skönt det är.

Akira tyckte det var ball med en massa lådor i köket.

Vad hände med mitt space?

Vi (tack igen Björn) drack några flyttbärs på Mosebacke men jag orkade inte plåta. Såhär ser Stockholms bästa uteservering ut för den som inte varit där.

Pausen är (snart) över

Bilen är bokad. På tisdag blir det flyttbärs med Björn (som har varit med vid alla mina tre ateljéflyttar inom Stockholms stad) och jag kan äntligen börja jobba. Det ska bli grymt att komma igång igen.

Och förutom att jag varit fantastiskt bakis idag så hade vi en skön helg i Uppsala. Jag rekommenderar alla att se Inception, den levde upp till precis alla förväntningar. Sällan det händer nu för tiden.

Som att åka tunnelbana i Tokyo

En dålig grej är att vi inte är helt ensamma om att vilja bo i Gröndal. Den här bilden är tagen tio minuter efter att visningen startade och det vällde in nya människor hela tiden. Rätt svårt att bilda sig en uppfattning om lägenheten när halva stan är där och minglar (förutom att nu vet man exakt hur mycket folk man kan trycka in på inflyttningsfesten).

Vi flydde fältet och lägger ned letandet till efter sommaren. Detta var ändå inget för oss.

Dags att byta miljö?

Vi ska på en lägenhetsvisning i Gröndal om en liten stund. Hoppas det är bra skit. Den förra vi var intresserade av drog iväg såinihelvete, man kan få ett mindre slott för samma pengar. Kanske är det så vi gör till sist - flyttar till en liten herrgård i någon avkrok och skaffar ett dussin gräsallergiska barn.

Vi får se.

Fan, jag deppar ihop

Det här kommer antagligen att bli mitt mest förutsägbara inlägg hittills men det måste skrivas. Jag vet att vi bara varit borta i ett par månader men det känns inte bra det här. Jag vet inte vad jag gör här och jag vill inte vara här. Visst kan det finnas något skönt med att komma hem och slänga sig på sin egen soffa men vi hade ju en utmärkt soffa i New York att slänga sig i. Jag hade kunnat slänga mig i den ett bra tag till.

Kanske var det fel dag att komma hem på? En grå och regnig söndag i ett stendött Stockholm kan man ju bli deppig av ändå. Eller var det kanske för att jag under min halvtimmespromenad nyss mötte 200 exakt likadana ansikten, alla klädda i svart eller grått. Alla! Inte en jävel som stack ut på det allra minsta sätt, inte ens en tjockis såg jag.

Det kommer säkert att lätta och kännas bättre snart men jag vet allvarligt talat inte om jag vill vänja mig vid att gå runt i den här slätstrukna sörjan. Varför nöja sig med halvbra? Men New York är för dyrt (och dessutom snudd på omöjligt att få greencard) och på landet (skulle gärna bo på Öland) blir man nog lappsjuk rätt snart. Så var ska man bo?

Och fan vad kallt det är förresten. Tur att vi har gasspis.

För övrigt är det typ sommar här

Vi är rätt pajja i skallen efter en heldag i olika transportmedel men det första jag gjorde när vi kom fram var förstås att gå och köpa en sexpack Brooklyn Lager och några slajsar pizza. I taxin från flygplatsen till lägenheten var vi ute på tunn is med Akira men han höll modet uppe och har fått beröm från alla håll om hur bra han verkar vara att resa med. Vi hade ju ingen aning, det kunde ju gått hur fan som helst. Nu slaggar han med Maria nära sig och imorgon ska vi ta det aslugnt så att han får hämta sig lite.

För övrigt känns det helt sinnessjukt att vara här. Att sitta på vår terass och skriva medan solen går ned över New York. Precis som jag drömt om så länge. Nu är vi här.

Min nya atte!

Då är man stolt ägare till ett förstahandskontrakt i det nystartade ateljékollektivet Platform Stockholm. Jag fick sista rummet på tredje våningen med en fantastisk utsikt, till och med lite sjöglimt. Själva ateljén är ungefär dubbelt så stor som min förra och jag är så jäkla sugen på att göra i ordning och flytta in direkt. Fast vi drar ju till NYC på lördag så jag hinner inte göra så mycket, det stör mig.

Jag funderar på att ev. hyra ut den medan vi är borta (och under sommaren) så om DU letar ateljé och vill ha mitt rum april-augusti så hör av dig. Bara för att jag är så schysst så hyr jag ut för 2.500:-/mån (jag betalar 3.500:-). Men fundera inte för länge, på lördag drar vi som sagt.

Nöjd med beslutet. Fan vad jag ångrat mig om jag inte tagit den.

Både Maria och lillen verkade trivas.

Inte så tokigt att vara granne med Färgfabriken.

Min nya utsikt, kolla Simpsonsmolnen!

Korridor och gemensamt utrymme. Det är 22 ateljér på min våning.