Följer du bara en massa solnedgångar

och avfotograferad mat på insta? Gulliga hundar, kladdiga barn och flygplansvingar? Bryt flödet och följ mig. detrmilton heter jag.

Kvällstidningar

Jag var på Kulturhusets utställning om gatukonst häromdan. Den var ärligt talat sådär, gatukonst gör sig bäst - tadaa - på gatan. Största behållningen var nog löpsedlarna som man sett här och där, kul att få se hela samlingen. Och har man fortfarande inte sett NUG:s grejer som det blev ett sånt jävla liv om för några år sedan kan man pallra sig dit.
 
Men annars får man nog ut mer av valfri promenad runt stan (trots att Stockholm styrs av en fascistregering med "nolltolerans" mot gatukonst).

Med öppna gluggar II

Helg och inget nytt på konstfronten så här kommer lite fler bilder från torsdagens fotodag istället. Gissa om jag blev nöjd när den monokroma kvinnan kom gående över det monokroma torget.

Jag älskar att plåta.

En dag i raden av dagar

Var ute och långpromenerade med Akira igår. En soptunna med en bortriven affisch på för de flesta men för mig något som verkligen inspirerar. Även ett exempel på något som våra mörkblå politker vill rensa bort så fort som möjligt. Döda staden tycker de. Döda kulturen. Rensa bort alla spår av mänskligt liv. Ja, ni fattar.

Passade på att plåta lillen vid slussen för när han är gammal nog att minnas saker finns den inte där längre. Eller jo, det kommer den att göra men i form av en inglasad galleria. Vilket påminner mig om att jag måste dra dit och plåta snart.

Och så var jag ju bakis och slog till på en dubbel inbakad mozzarellapizza. Sånt kan man bara göra om man inte är bakis så ofta. Tack för det Akki!

Mitt bidrag skulle garanterat hamna i papperskorgen

Jag fick just ett mejl från en "webb- och kommunikationsbyrå specialiserad på sociala medier" (= de facebookar mycket) som undrade om jag ville delta i en "konsttävling" där man skulle göra Stockholms elskåp vackrare.

Jag anar att de inte har så stor koll på mig och min konst för då skulle de veta att jag tycker att de är bäst som de är.

Det var precis som i Miami Ink

Jag hade inte tänkt göra min egen design på tatueringen egentligen, har hela tiden sagt att det skulle kännas bättre och roligare om någon annan gjorde den. Ändå satt jag hela morgonen och skissade på en grej - som jag var grymt nöjd med - och tog den till tatueringsstudion. Jag blev tokdissad. Rejält sågad. Och kanske med all rätt eftersom jag inte riktigt vet vad som håller eller ej för en tatuering. Det var ju därför jag skulle låta någon annan göra jobbet, råkade bara glömma bort det.

Hur som helst, hon ska skissa upp en ny grej nu när hon vet vad jag vill ha. Jag tror att hon sätter ihop något grymt och imorgon kl. 3 är det dags. Äntligen!

Kolla den fina tomten.

Det är exakt sånt här jag kommer att sakna. Bland annat.

Hells Angels NYC's högkvarter ligger nära där vi bor.

Eftersom det inte blev någon gadd idag så gick jag till baren med den goda weissbieren och tröstade mig. På muggen hängde den där spegeln som påminner en om att tiden rinner iväg. Det blev ett bitterljuvt besök.

Men då gick jag och mötte upp Akira och Maria vid vår lokala lekpark och allt kändes ljusare igen.

Mitt femtonåriga jag kissade på sig

Idag drog vi till Queens och kollade lite graffiti på legendariska 5Pointz. Hade jag fått åka dit som graffitimålande tonåring hade jag smällt av. Mycket bra grejer. Överallt.

Att Akira har blivit totalt New York-aklimatiserad fick vi det yttersta beviset på idag. Medan vi gick runt där åkte minst tio dånande tunnelbanetåg förbi ovanför våra huvuden - Akki bara sov vidare. Tänk alla sköna platser han varit på och bara sovit bort. Efter utekonsten gick vi till MoMA PS1 som ligger precis bredvid och kollade på innekonsten. Någonslags samlingsutställning som kändes slarvig, totalt slumpmässigt och ihopslängd i sista sekunden - väldigt oinspirerande. Men byggnaden var grym.

Sedan drog vi hem och hämtade indiskt som vi satte i oss på terrassen. Det är underbart att man kan vistas ute igen.

Lite fakta om 5Pointz för den som orkar och vill finns här.

Skulle kanske inte gå här en sen kväll.

Syns det att jag klippt mig själv?

Jag älskar att de här miljöerna finns på riktigt.

Undrar hur många utställningar Akira varit på nu? På PS1 gillade han några fiskar och videokonsten bäst.

Tillbaka till verkligheten, typ

Idag var farmoderns sista dag i stan och vi tog några varv runt Chinatown och bockade av de sista punkterna innan hon hoppade in i en taxi och lämnade oss med det lilla byltet. No more sovmorgon. No more gå ut och dricka bärs bara vi. Vi fick en liten smak av friheten men den rycktes bort lika fort.

Men vi hämtade oss snabbt och för att fira sommaren och det goda livet öppnade vi en flaska bubbel på terrassen och hade det rätt gött. Varför ska man ha det sämre än såhär?

Min nya drog - bubble tea. Nåt kinesiskt påhitt som jag är helt såld på.

Älskar att väggarna man går förbi varje dag transformeras hela tiden.

Om man räknar hur mycket extra terrassen kostade och delar det med gångerna vi suttit här hittills så går varje sittning på typ några tusen.

Men fan vad det är värt.

Kvällspromenad med barnvagnen. Allt är så fint här.

I ♥ NY

Jorå, det blev en ganska hård natt, men det är ju klart att han lackar till. Efter sju månaders dikterande sätter sig plötsligt fotfolket (vi) på tvären och vägrar honom det han älskar mest (bröst). Det var högljutt och ganska plågsamt för alla inblandade men det kunde absolut varit värre. När han vaknade på morgonen var han samma glada skit som vanligt och nu ligger han där igen och sover och vi har ingen aning om vad som kommer att ske. Vi kan bara hoppas att han är lättdresserad och fattar vinken. No more nattmjölk för kiddo.

Och ja, jag gick och köpte den där videokameran igår och den är en dröm att hantera. Jag har filmat en del men det blir lite bökigt när jag framförallt är här för att plåta. Det räcker med EN kamera att pillra på. Kommer nog mest att använda videokameran hemma för att filma Akira och om vi drar på några speciella grejer. Inte filma hela allt, hela tiden, som jag brukar.

Appropå foto förresten, jag bär ju ständigt runt på min stora systemkamera och plåtar runt ett hundratal bilder om dagen. Jag är liksom aldrig "ledig" men samtidigt är ju en av anledningarna till att jag är här att jag ska samla material till kommande projekt. En bra grej är att man ser stan lite på ett annat sätt genom linsen, man lägger märke till många saker som andra inte ser eller tar för givna. På så vis jobbar jag ständigt. Och även om jag hellre skulle göra något annat ibland på kvällarna så är ritualen att gå igenom minneskortet, rensa och backuppa väldigt tillfredställande.

En rolig sak är att vi så gott som dagligen blir stoppade av folk som frågar efter vägen - både av turister och folk som bor här - och i de flesta fall kan vi (ok, mest Maria) svara. Så vi måste smälta in rätt hyfsat. Jag börjar hitta bättre och bättre i våra kvarter och nu på kvällen när jag tog en promenad med Akira blev jag tillfrågad av en stor svart snubbe om var Aveny B låg. Det var en fråga på min nivå och svinnöjd med mig själv pekade jag ut vägen. Och inte på det japanska sättet där man bara drar till med något fast man inte riktigt vet (som jag gjorde häromdan). New York - och framför allt Lower East Side - börjar verkligen känns som hemma. Att bo här har varit en dröm i många år och nu är det precis vad vi gör. Jag älskar't.

Dagens första bild. En bra start på fotodagen.

En stad med "klotterpolicy" är en död stad. Här lever varenda vägg.

Vissa bilder vet jag nästan direkt att de kommer få en plats i kommande verk. På ett eller annat sätt.

Idag försökte en snubbe sälja på oss en barnvagn (stulen?) på Broadway för 25 dollar. Det var ju förstås lite frestande att alltid kunna gå i bredd eller bara ha en extravagn i lägenheten.

Maria godnattläser för Akira. Visst blev bordet fint förresten!

Om dimma, burritos och årets bästa film

Det var någon som efterfrågade lite regnbilder från New York och det är klart jag fixade det. Jag älskar att plåta när det är dimmigt, allt blir väldigt magiskt och mystiskt. Som filmen "The mist" som är asläskig så länge det bara handlar om dimma, när vad det nu är kommer fram blir det genast sämre.

Jag och lilleman följde med Maria upp till Chelsea där hon skulle på något dokuseminarium och medan hon var där knallade vi runt lite. Alla gallerier var naturligtvis stängda - jag glömmer alltid bort att det är så på måndagar. Men det gjorde inte så mycket, vi gick runt lite planlöst och sen drog vi till en bar och tog en öl. Det var jag, Akira och tre till där inne. När vi suttit där i en stund kom typ chefen och sa att vi var tvungna att sätta oss längre in i lokalen vid ett bord - det är olagligt med småfolk i baren. Det här landet är så stört ibland.

När Maria var klar gick vi och käkade burritos på ett ställe vi hittade för ett tag sedan. Sjukt goda med fejkkyckling och smockade med ris, bönor och jalapenos. Enda kruxet är att det ligger typ 30 kvarter hemifrån. Men jag börjar bli ganska välmående runt midjan så det kanske är bäst så, spelar ingen roll att vi knatar runt hela dagarna.

På kvällen var jag och såg Exit through the giftshop på en biograf nära oss. Grymt skönt ställe och en helt fantastisk film. Jag vet inte om den har börjat gå i Sverige (eller om den kommer överhuvudtaget) men gå och se den om du får chansen. Jag är helt uppfylld, det var evigheter jag kände så efter en film. Inspirerande och så får konstvärlden en stor känga. Det är en bra sjuk business man håller på med. Allt är luft liksom och så bestämmer några att viss luft är värd mer - och då blir den det. Men jag ska inte klaga, jag bor ju i New York i ett par månader på grund av denna sjuka business.

Och helt appropå absolut ingenting såg jag just att Opinionsbildaren fått ut ett nytt inlägg. Läs det här.

Det hade varit värre om vi bott i Skövde

Det har visst kommit in ett stråk av rövväder över New York. Det är lite synd eftersom vi börjar bli väldigt sugna på att inviga grillen, men vad fan - det finns ju en miljon andra saker att göra i den här stan. Kolla in lite öppna ateljér i Tribeca t.ex. - idag är sista dagen för TOASTwalk. Eller gå till New Museum (som ligger bara några kvarter från oss). Maria ska kanske på ett dokumentärfilmseminarium och själv är jag väldigt sugen på att se Banksyfilmen "exit throgh the giftshop".

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga städer.

Siffrorna betyder att det kommer att vara ungefär 10 grader. Typ hälften av vad vi är vana vid.

Ingen idé att sätta upp parasollet idag heller.

Jag siktar mot toppen

Efter att ha såsat runt här i några veckor var det dags för lite konst. Det är ju trots allt en av anledningarna till att jag är här. Mitt absoluta mål är att hitta ett schysst galleri att samarbeta med, men jag vill också ta reda så mycket som möjligt om New Yorks konstvärld och förhoppningsvis skapa kontakter som kan leda till saker i framtiden.

Att börja utforska Chelsea är steg ett, sedan tar jag saker som de kommer. Ingen brådska här.

The Pace Gallery är störst hittills. Måste skaffa större atte om jag ska få in något där.

Vi såg ganska mycket tråkigt skit. Många av sakerna på gatan var bättre.

Brunchpaus med Bloody Mary. Akki var ett litet underbarn hela dagen.

Dagens bästa utställning - Barbara Kruger på Mary Boone.

Amerikanarna är som tokiga i Akira, några minuter efter denna bild kom en man fram och plåtade honom. Alla bah - 'Oh, look at those blue eyes' och 'so cuuuuuute'! De blir alldeles kollriga.