söndag 28 februari 2010

Intervju för konstblogg



Jag har följt Alexandra Hedbergs blogg ett tag, speciellt söndagstemat som handlar om 'Art as business'. Hon skriver intressant, begåvat och roligt om hur det är att jobba som konstnär och delar generöst med sig av egna erfarenheter. Rejäla, välskrivna bloggar - ambitiöst som attan.

För ett tag sedan hörde hon av sig och undrade om jag ville vara med i hennes nystartade intervjuserie och självklart ville jag det. Om mina svar verkar lite korta så beror det på att jag gärna blir lite kortfattad när det kommer till att svara på frågor på engelska. Men det behöver ju inte vara något dåligt. Jag har liksom bara skalat bort allt lull-lull.

Läs intervjun här.

Halvfiguren är tillbaka



Jag var nyss och mötte upp mina favvopersoner på Centralen. Lillen verkade lika glad att se mig som jag var att se honom.

Tankesmedja på en slaskig bro



Efter en heldag i ateljén gick jag till mina vänner vid Globen. Ingen av oss var väl på partyhumör direkt men ganska skönt att bara hänga och snacka skit. Spela PS3 och käka popcorn. Klappa en katt.

På vägen hem när jag gick över bron där vid Hammarbyslussen så kunde jag inte låta bli att tänka på hur mycket jag längtar bort från den här hålan. Stockholm, vad är det egentligen? Vad är det för rastlöshet jag har som gör att jag inte kan stanna mer än några år på samma plats? Tänk om vi fastnar i New York och absolut inte kan tänka oss att bo någon annanstans? Hur skulle man i så fall ha råd med det?

Ja, sånt gick jag och fnulade på där på den slaskiga bron. Och så sörjde jag litegrand att jag inte hade min braiga kamera med mig. Dimma är bra snyggt alltså.

lördag 27 februari 2010

Greetings from Södermannagatan 32



Detta är definitivt den sista målningen som blir klar innan utställningen och troligtvis det sista jag gör i denna ateljé. Känns som en bra avslutning och jag är klar att gå vidare efter nästan fyra år på denna yta. Om verket ('Normal subunit') kommer med på utställningen eller ej är helt upp till galleristen. Men vore det inte kul?

Och jag är inte ens bakis


Igår åkte Maria och Akira till Uppsala för att stanna där över helgen. För första gången sedan han föddes är vi åtskilda och det känns lite konstigt. Men det innebär också två helt ostörda nätter* och det firades igår tillsammans med vänner.

*Egentligen är det Maria som borde få några ostörda nätter, det är till och med ganska orättvist att jag får det.


Jokoma, som egentligen heter Jocke och Malin.


Greger, som egentligen heter Jim (och hans tjej som jag glömt bort namnet på).



Daniel som "ser ut som en katt".

fredag 26 februari 2010

Att träffa folk på riktigt är inte så dumt ändå



Tänkte bara gå över en stund till Vincent men det blev visst ett par timmar. Han visade nya bilder och så är det ju lätt att fastna när man träffar någon annan som jobbar kreativt (kolla in hans grejer här). Det var kul men nu är jag sjukt hungrig för jag glömde bort att äta innan.

Målat har jag förstås inte gjort heller. Dagens uppdaterade lista ser ut såhär:

ÄTA
måla
dricka öl

Enkelt och bra.

Blogga är det sista jag borde göra



Ja, ni fattar. Det är en sån dag.

Göra utskick inför utställningen (adressboken funkar!).
Fakturera Stockholmshem (äntligen!).
Besöka fotograferande konstnär i kvarteret (veckans sociala händelse).
Måla, måla, måla (på tisdag måste allt vara klart).
Dricka öl? (ja om någon har lust alltså)

Vi har lite nya grejer på gång i N.Y. också. Kanske blir det East Village med takterass. Ligger bra, ser ok ut och är förhållandevis billig ($2.700/mån). Det är jäkligt spännande, var ska vi hamna?

torsdag 25 februari 2010

Vi letar vidare



Idag tog vi en långpromenad till Östermalm för att hämta upp lite fler inbjudningskort på galleriet. Akira och galleristen Rikard har visserligen träffats förut men denna gång hittade de verkligen varandra. Vi fick korten och långprommade tillbaka till söder.

Vi har tackat nej till 110-kvadrataren med terass i Greenwich Village, ägaren av lägenheten började bete sig lite krångligt så vi anade oråd och drog oss ur. Som tur är har ju Maria en toppvän på plats som kan kolla upp och hjälpa oss på alla möjliga sätt. Ovärdeligt. Så vi (ok, mest Maria) fortsätter att leta. Jag är övertygad om att vi kommer att hitta det perfekta boendet. Nu är vi lite inne på att köra en månad på Manhattan och en i Brooklyn. Vi får se.

Nu ikväll ska vi på någon slags utställning där reklamare ställer ut för att dra in pengar till ett gott ändamål. Nere vid Slussen som tur är för jag pallar inte gå många meter till idag. Nu måste jag gå och lägga makeuppen. Hej så länge.

onsdag 24 februari 2010

NYC - senaste nytt



Nu börjar saker röra på sig. Lägenheten verkar lovande på alla vis och en vän till Maria ska dit ikväll och titta så att allt är ok. Flygbiljetter bokades nyss och vi kommer att resa den 10 april och stanna till 12 juni. Det finns inga gränser för hur mycket jag längtar!

Fast först har jag en utställning förstås. Bäst att måla lite.

Rena turen att man fortfarande lever



Mitt senaste trick för att smita undan målandet är att rensa i byrålådorna. Jag samlar på lite allt möjligt. Konstiga urklipp t.ex.

Rätta mig om jag har fel


Jag hade en fotosession med Akira tidigare idag. Det gillar han. Eller gillar och gillar, han fattar väl kanske inte fullt ut vad jag sysslar med. Men han tycker om att titta på bilder och filmer på sig själv, det ligger i släkten. Nu är jag visserligen lite jävig men har det någonsin funnits ett gulligare barn?

Nä, jag tänkte väl det.











tisdag 23 februari 2010

Tur att dollarn inte ligger så högt



Vi har en lägenhet på gång i New York! Egentligen kanske det är lite tidigt att hurra men jag kan inte hålla mig. Den ligger jättebra i West Greenwich Village, är ganska stor (på första våningen, bra när man har barnvagn) och har en egen terass på baksidan. Lägenheten kostar visserligen $ 3.485 per månad, vilket är en bit över budget. Men vi tänker att vi hellre lägger till lite pengar och bor riktigt gött i ett par månader än att ha det sådär bara för att tjäna några tusen.

Kvarteren verkar jättemysiga och jag har alltid velat bo i ett N.Y.-hus med en sån där trapp framför. Det är ganska nära till Washington Square Park och bara en liten bit ned på gatan såg vi ett sushiställe. Hoppas, hoppas, hoppas att den blir vår.

Vet inte om det är bra eller dåligt



Ha ha, kolla vad jag hittade på blocket! Den såldes av Galleri Mårtenson & Persson till Apotekets konstförening förra året. Vinnaren av verket kanske hellre vill ha en platt-tv?

måndag 22 februari 2010

Tur att man är konstnär och badar i stålar



Jag kan härmed konstatera att det tar ganska många timmar att få ihop en KRO-ansökan. Trots att jag har hyfsad ordning på mina papper. Fixa cv:t, leta upp recensioner, artiklar och intyg tar tid. För att inte tala om att välja ut och printa bilder.

Nu återstår bara att sätta in 300 spänn på deras konto för att de ska befatta sig men min ansökan och om jag har tur får jag bli medlem och därmed betala 2000 kronor per år. Bäst för dem att det är värt det.

Ahmendå!



Datorn har kommit ur sin koma men nu är det visst mejlserverns tur att fukka med mig. Verkar inte som det blir något utskick idag. Vill DU ha en inbjudan till framtida utställningar skicka ett mejl till daniel(at)miltonart.se så lägger jag till dig så snart den otillgängliga adressboken blivit tillgänglig.

Och OSA gärna på fejjan om vi är vänner där.

Jag ska bara



Datorn har varit på mupphumör idag så hittills har jag inte gjort en enda av de tusen administrativa grejer jag skulle göra. Däremot passade jag på att rensa ut lite i ateljén, jag ska ju flytta om drygt en månad.

Kolla bara min gamla målarlåda som jag hittade, den har inte varit öppnad sedan typ 2003 när jag sist målade med oljefärger. Ganska pretto att ha Picasso i locket men jag har för mig att jag hade någon tanke om att det skulle inspirera till att skapa stor konst. Det gick väl sådär.

Egentligen borde jag måla inför utställningen men jag har en jävla lång startsträcka när det gäller att komma igång med måleriet. Letar ursäkter i varje hörn och just nu är jag inne på att gå och panta burkar. Så småningom kommer jag att börja måla och då kommer jag känna mig fånig men det verkar vara en process jag måste gå igenom. Om jag tvingar mig själv till staffliet utan omvägar kan jag garantera att Akiras rumpa producerar bättre grejer än vad jag får till.

Oj, nu blev det visst lunchdags. Ibland har man tur.

söndag 21 februari 2010

Market 2010 - recensionen (typ)


Egentligen är jag inte så upplagd för att skriva så jag drar det lite kort. Market var bra men lite ängsligt. Om det nu är "nordens viktigaste mässa för internationell samtidskonst" så tycker jag att gallerierna kunde dra på lite. Det fanns en del grejer men bortsett från några få verk är det nog inte mycket man kommer att minnas om ett år. Ska inte konst beröra mer än så?


Ganska mycket folk men vi plöjde på med barnvagnen utan problem (förutom när en kvinna med multipla syndrom och snuskiga stumpar till händer ville kladda på Akira).


Minns inte av vem men galleriet var finskt. Annars var det massor med danska gallerier där. Typ vartannat.


Gillade (men mest ville jag få med mig själv på bild).


Min bloggande internetvän Sara-Vide visade bland det bästa på hela Market. Nu har vi träffats på riktigt också och det gick ju bra det med.


Det ser kanske inte mycket ut för världen på bild och jag orkar inte förklara. Du skulle varit där.



Akira - snart fem månader gammal - har redan varit på fler utställningar än många ser i hela sitt liv. Vilken liten kulturunge han ska bli.

lördag 20 februari 2010

Supermarket 2010 - recensionen


Det är lätt att klanka ned på saker som man inte riktigt förstår eller orkar sätta sig in i och det var gott om sådant på Supermarket i år. Mycket navelskådning och rätt snävt överlag. Inget fel med det, men om man som jag inte orkar lägga sin själ i varje monter så blir det lite segt. Dessutom kändes det inte så fräscht, inte cutting edge direkt. Lite mer hobby. Men det kan ju också vara så att jag bara är lite trög.

Lokalerna (kulturhuset) var riktigt bra dock, gillade inte alls förra årets på Clarion vid Skanstull. Där kändes det verkligen att man knatade runt på ett hotell och inte på ett positivt sätt, i år var det mer mässkänsla och i och med att det var uppdelat på flera plan så kändes det luftigt och (märkligt nog) överskådligt. Men så är jag en sucker för kulturhuset också.

Årets stora behållning var nog att jag pratade med KRO (Konstnärernas riksorganisation) om att det nog är dags för en ansökan nu. Tidigare har jag tänkt att medlemskap där mest är för gamla tanter och farbröder men jag tror att det kan finnas många fördelar att vara med, och om man som jag hoppat över högskoleutbildning så kan det nog fungera som en garant i ängsliga konstsammanhang. Dessutom får man en massa rabatter, de har bra avtal när det gäller försäkringar och så finns det en låneateljé i Paris för medlemmarna. Bara en sån sak.

Imorgon blir det Market som brukar vara en bättre mässa på alla vis.


Gott om folk. Men knappast folkligt (som Metro skrev häromdan).


Tjeckisk konst.


Berlingalleri. Känns inte så jättefräscht.


Rysskonst. Gillade.



När jag ändå var i kulturhuset tänkte jag kolla om min film "Processen" fanns inne i biblioteket. Det gjorde den inte (utlånad) men Marias "Medan tid är" stod i hyllan. Ganska mäktigt att vi båda har varsin film där, eller hur?

Fyra poliser och jag


Tanken var att vi skulle på konstmässan Market idag. Men 13 minusgrader och snöstorm gjorde att vi tänkte om. Det är inte jättelångt dit men barnvagnspromenaden skulle troligtvis ta knäcken på oss (SMHI varnar Stockholmarna från att gå ut idag) och hur kul är det att kolla på konst då? Istället går jag ensam till Supermarket så får vädret lugna ned sig lite tills imorgon. För det här är fan inte ok.

Gårdagens fest var kul. Det är inte så ofta som man sitter och dricker bärs med lagens långa armar men eftersom värdinnan är konstapel hade hon bjudit in några kollegor. Och det var inte den typen av fest där man går runt och minglar lite, utan en klassisk sitta-runt-ett-bord-och-dricka-sprit-fest. Musik, tv-spel och rundpingis. Måste erkänna att jag inte kände mig helt avslappnad till en början men alkohol har ju en tendens att ordna till sånt.

Det var skönt att få några fördomar krossade, det finns nog gott om schyssta poliser där ute. Iallafall minst fyra.

fredag 19 februari 2010

Allså, det här börjar ju bli larvigt

Planen var ju att vi skulle till Market idag men apan i huset höll oss lite vakna inatt så vi kom igång sent. Istället blev det en halvdan söderpromenad i miffoväder. Är det inte typiskt att just det år vi skaffar en kotte att putta runt på så bryter årtusendets helvetesvinter ut? Jag är så sne på den här snön och allt skit den för med sig. Tappar nästan livslusten.

Det får bli Market imorgon och Supermarket på söndag. Hittepåmässan på Anglais hoppar jag över. Den känns väldigt B. Nu ikväll är det fest. Och förutom att jag måste ut i helvetet igen känns just det väldigt bra.

Letade bra bilder att illustrera mina tankar om vintern men hittade inget fyndigt nog. Tar till mitt säkra kort istället - Akira the baby. Idag med sin sidekick Fassan.









torsdag 18 februari 2010

Exakt två veckor kvar



Var förbi galleriet en sväng idag för att titta igenom lite grejer inför utställningen. Inbjudningskorten var klara och dessutom ska det tryckas upp en katalog. Kul! Pressmeddelandet kommer här:

Daniel Milton
"cut"
Galleri Mårtenson & Persson
4 mars - 4 april 2010


Daniel Miltons senaste arbeten trotsar varje försök till en traditionell kategorisering. Foto, collage eller måleri, en visuell dagbok eller ett vågat surrealistiskt uttryck – verken är en blandning av tema och teknik.

Genom att sammanställa motiv från sin fotobank, bestående av tusentals egenhändigt tagna bilder, bygger Daniel Milton upp digitala collage, som sedan överförs till duk. Därefter målas utvalda partier med akrylfärg. Med denna teknik skapas de ingångar till bilden som gör att den bär, blir intressant och dessutom får en högst personlig nerv i sitt uttryck . I de färdiga resultaten kan det vara svårt att urskilja fotot från det måleriska och denna medvetna förvirrning utvidgar betydelsen av verket; vad är ”verkligt” och vad är ”fantasi”? Det surrealistiska genomtränger allt; t.ex. kan den fotografiska redovisningen upplevas mer märklig än det målade uttrycket.

Genom användandet av kontraster och collage, djupverkande perspektiv och ibland en obetydlig visuellt förskjuten målerisk upplevelse, konfronterar Daniel Milton betraktaren med en värld som går på högväxel. En värld där inget är som man tror det skall vara, historien är förvirrad och ordningen är avsatt. Trots det, möts varje försök att totalt avgränsa ett tema med motstånd; också i det spektakulära, där stål och betong i det urbana förfallet står i kontrast till glimtar från en idyllisk tillvaro. Sålunda innehåller varje skikt av bilderna sin egen fullständighet av livserfarenhet och subkulturell status. Placerad i opposition, företrädande den urbana desperationen, för de fram förslaget om hopp för det naturliga i vår värld.

Genom att verka i det konstgjorda gränslandet mellan det industriella och det naturliga har Daniel Milton konstruerat en egen värld där inget förefaller sig vara enligt vedertagna begrepp, och ändå uttrycker hur det är att leva och vara i vår samtid.

Rikard Persson, galleri mårtenson&persson, Stockholm.

Vernissage tors 4 mars kl. 17 - 19
Utställningen pågår t.o.m sön 4 april 2010
Öppet: ons - fre 12 - 18, lör-sön 12 - 16
Karlavägen 20, Stockholm
Välkommen!

Tackelitacktack!



Som bloggare uppskattar man (jag) all typ av respons och då blir man (jag) glad när någon tar sig tid att kommentera vad man (jag) skrivit. Det handlar ju om många, många timmar vid tangentbordet varje månad. Bloggar skriver inte sig själva.

Extra glad blir man (jag) när någon (Lisa) har funderat över varför min blogg är värd att ägna tid åt och sedan lagt en stund på att skriva om det. Jag kommer inte att skicka 'awarden' vidare (inte min grej) men det värmde att läsa hennes ord:

- Daniel får den för att han är en kreativ person i ordets sanna bemärkelse. Dessutom skriver har väldigt bra och uppdaterar bloggen med text och bilder minst en gång om dagen. Kreativt! Dessutom kanske han kan fixa till awarden så den blir riktigt riktigt snygg? Jag gillar människor som vädrar sina åsikter, och det gör Daniel. Har man "måste-tycka-lika-för-att-gilla"-behov kan man kanske få problem. Egna sådana. För det skiter han i.

Nominerad är även Opinionsbildaren - en värdig vinnare om du frågar mig. Läs!

onsdag 17 februari 2010

Ferry. Vilken jävla Ferry?



De som känner mig vet att jag inte är så intresserad av sport. En del är det och andra inte. Inget konstigt med det. Vad jag däremot tycker är konstigt är denna masspsykos som uppstår med jämna mellanrum, folk blir som tokiga för att någon skavt runt i ett skidspår några timmar. Och kommit först! Jag förstår uppriktigt sagt inte grejen.

Igår när jag satt och fejsbookade så kom statusuppdateringarna en efter en. Det stod 'Ferry' och ibland 'Ferry Ferry Ferry!!!' och så hänvisningar till en ädelmetall. Jag fattade inte först vad det handlade om eftersom jag inte sett en enda minut OS än så länge. Nu vet jag att det var en (svensk) skjutande skidåkare som vann och fick en medalj att hänga upp i gillestugan. Har någon hört talas om denna Ferry tidigare? Är han som Stenmark typ?

Om jag fattat grejen rätt så är väl vinter-OS lite som specialolypics för det nordiska folket. Vi har ingen chans någon annanstans. Visst finns det några kanadensare, en och annan italienare och fransman som är där och kanske kan sätta emot men på det stora hela så handlar det väl om att vi i norden ska glänsa i några bortglömda sporter. Skida runt med ett gevär på ryggen liksom. Men det tycks inte bekymra merparten, för hurra för guld! Spela roll i vad, vi har fått ett guld! Guld, guld, guld, gu, ghaa. Masspsykos.

Här ovan kan ni se vad Akira tycker om det hela, han gick rätt hårt åt dagens sportbilaga. Det är min grabb det.

tisdag 16 februari 2010

All reklam är bra reklam osv.



Sist jag var på konstbar så pratade vi lite om den tunna linjen mellan design och konst. Jag nämnde att man som konstnär inte vill synas allt för mycket i designsammanhang och att jag tackat nej till flera erbjudanden den senaste tiden pga. detta. Han tog nog inte allt för hårt på mina ord för häromdan kom ett mejl:

Nu kommer du att synas i ett designsammanhang. Kökskonst.
/Andreas

Tydligen har tidningen Plaza valt ut ett av mina verk (från konstbar) till ett specialnummer om hus och kök som kommer om någon månad. Ja, vad säger man. Om det hjälper till att sälja några extra prints så är väl det bra, och dessutom kan det ju leda till mer.

Så mycket för den principen.

Får jag presentera



min senaste målning. Arbetstiteln är 'The employees" (blandteknik, 90x90 cm) och kommer med största sannolikhet att visas på utställningen på Galleri Mårtenson & Persson 4 mars - 4 april.

Vi ses väl där?

Gå själv då om det är så jävla kul



Jag får fortfarande kommentarerblogginlägget om att jag inte har något intresse av att gå på en kommande klassträff. Vad är det som är så provocerande med detta? Jag förstår verkligen inte. Sist jag kollade behövde man inte ställa upp på varje jippo ett företag anordnar.

Dessutom har jag sett programmet förut



Det där med att ta siesta var ju en bra idé ända tills det blev dags att lägga sig. Så nu sitter jag här och tittar på Roadwars på någon menlös kanal. Jag glömde bort att spanjorerna kör en annan dygnsrytm, halv ett på natten är ju mitt i middagen för dem.

måndag 15 februari 2010

Tillbax i stan



Idag gick det jättebra att åka tåg - ända till Västerås. Där klev det på ett par blattebrudar som badat i vidrig parfym och mitt lätta illamående - efter att ha bytt blöja i ett trångt rum som färdas i hundrafemtio knyck - eskalerade. Men på det stora hela var det ändå ok och jag kommer kanske, kanske att överväga att göra om det.

När vi kom hem vid tolvtiden så skulle jag bara käka innan jag drog till ateljén. Men innan jag gick hemifrån tänkte jag bara vila med Akki en stund. Vi tog en gedigen siesta tillsammans och vaknade inte förrän fem. Nu är jag sjukt utvilad och håller på för fullt i atten. Spanjorerna är helt klart något bra på spåret där.

Vernissagekort och text till utställningen är på gång, jag väntar med att lägga ut något innan allt är klart. Men bra det blir. Förbannat bra.

söndag 14 februari 2010

Gröngölingen sitter

Häromdan var det någon som sökte på 'Daniel Milton har en gullig bebis' för att hitta till min blogg. Jag tänkte stilla dennes och alla andra Akirasuktande människors törst med några purfärska bilder. Vassego.


Farmor köpte en stol som ser ut som en potta. Lite försiktig och avvaktande i början.


Han köpte påfundet efter en stund.



Men allt har ju en gräns.