En vernissage är en vernissage är en vernissage

Det var en bra kväll i Chelsea, inget speciellt hände men det var gött att komma ut några timmar och kvällen var tropiskt ljummen. Perfekt för att hänga runt på några vernissager och klunka gratisvin. Jag pratade lite med en av assistenterna på galleriet där jag lämnade min katalog och fick höra att hon gillade grejerna men att de för tillfället inte hade plats för några nya konstnärer - typ vad jag förväntat mig att höra. Galleristerna hade dock inte hunnit titta så än det inte helt tokkört.

Men något som definitivt talar mot att jag skulle få ställa där (eller på något annat galleri i Chelsea) är priserna. Man fick betala väldigt mycket för några fjuttmålningar stora som ett halvt A4 och de övrigt verken på utställningen låg mellan 100.000 - 200.000 kr. Mina grejer - som är relativt stora - kostar drygt 25.000 kr (well, än så länge iaf) och gallerierna har nog en prisnivå de vill hålla.

Men det var ett nyttigt uppvaknande, nu släpper jag Chelsea och letar vidare.

Det var EXAKT som jag förväntat mig. Miljön, människorna, vinet och solnedgången. New York är så förutsägbart ibland.

Att mingla ensam är sådär. Och att ta kort på sig själv när man minglar ensam är ännu mer sådär.

Småkonsten till vänster kostar 40 lakan styck.

Sedan gick jag på några vernissager i detta hus.

Alla var inte gallerier, men rätt många (resten var typ ateljeér).

Där pissade jag i en Duschamp-pissoar, signerade den och gick hem.

Vuxenblöja kanske vore något?

Vi blev väckta av de snöskottande finnarna idag igen. Höga röster och isyxor. Dunder och brak. Eftersom huset är byggt på typ medeltiden så är inte taket så bra och varje gång ett snölass träffade vårt tak så regnade det in någonslags svart grus. Jag spacklade igen gliporna vid Akiras säng igår, men övriga huset är nu täckt av ett svart damm. Vad skönt det ska bli att flytta härifrån.

Maria som börjat spåna på en dokumentär om gården kunde naturligtvis inte låta bli att filma. Tyvärr missade hon när finngubben (på bilden) gick till skåpet på gården där vi har pappersinsamlingen, han drog ut tunnan med papper, gick in och stängde dörren efter sig.

Visst, nöden har ingen lag och allt det där men han kunde väl bara ha pissat i en snödriva istället? För jag hoppas att det var #1 han gjorde.

Det är som det är

Att krypa under huset och värma upp pisseslangen har blivit en daglig rutin och är inte konstigare än att borsta tänderna eller äta frukost. Tur att vi har pisslightern.

Jag köpte ju en massa raketer igår men glömde helt bort miljövidrigheten med dessa. På riktigt. Det kommer dock inte att hindra mig från att skjuta upp dem ikväll men det blir också sista gången. Jag lovar och svär.

Nu ska jag ut och bygga raketramp till mina antimiljömissiler och sedan ta decenniets sista bastubad.

Ateljé finnes, atelje sökes

Sådär ja. Då har jag sagt upp min ateljé. Min hyresvärd messade igår att hyran skulle höjas ytterligare några hundra och då fick jag nog. Jag har ju sagt att jag inte vill betala mer för den där pytteytan. Det är fan en principsak. Dessutom var det ett av mina nyårslöften från förra året så det var på håret.

Jag har huserat där i nästan fyra år och det var länge sedan jag växte ur den så det var verkligen dags. Den första april ska jag vara ute och det passar fint för någonstans där planerar ju vi att åka till New York. Var alla grejer ska förvaras och var jag ska vara sedan får bli ett senare problem. Nu är det gjort, skönt.

Tidigare idag var jag i grannbyn (Valdemarsvik) och fyllde på förråden. Jag var väldigt nära att köpa ett par riktigt stora fetraketer - de var som missiler, stora som halvlitersburkar och kostade 170 spänn styck. Men jag satsade på kvantitet och köpte 'Maximus'-paketet istället. Förväntningarna är höga.

Annars har jag krupit under huset idag igen och värmt på pisseslangen. Det här med att vara på landet har helt klart sina sidor.

Maximus i motljus.

Pissblogg

Denna jul har hittills handlat mycket om kräks och skit. Idag var det pissets tur. Eftersom vi fortfarande har en mulltoa här så kan en så enkel sak som att slå en stråle kompliceras av den förbannade vinterjäveln. Pisset leds nämligen ut under huset i en liten slang (vidare till avloppet) och även om fryspunkten för urin är lägre än t.ex. vatten så hjälper inte det så mycket när det blir såhär apakallt.

Så för att lösa upp pissproppen fick jag krypa under huset med looftlightern (pisslightern) och värma upp pisslangen. Det var trångt, kallt och smutsigt. Till saken hör också att det antagligen bor en grävling eller något annat ljusskyggt djur där under. Ljud har hörts och mystiska avtryck finns i snön runt huset.

Men, nu fick jag ju något att blogga om idag också.