Framtidens kulturarbetare

När jag öppnade DN:s kulturdel i morse hoppade jag till, det är ju mannen som besökte min ateljé (och övriga kollektivet) för någon månad sedan. Han som var så positiv, entusiatisk och ville veta allt om min konst - Patrik Liljegren, chef för kulturstrategiska avdelningen i Stockholm stad.

Man kan tycka vad man vill om hans ideér, själv rycker jag på axlarna och kör vidare som vanligt. För jag råkar vara exakt vad han efterfrågar.

Läs artikeln på DN.se.

I texten nämner han Platform Stockholm där jag sitter och nyöppnade Fotografiska (som ju är en gigantisk succé) som förebilder. Kul!

Det är väl bara att snacka med chefen?

Kolla vad som stod i gårdagens DN. Jag håller med - det är verkligen jättesvårt att få loss ett par månaders semester nu för tiden.

2009 i bilder

Jag är egentligen inte så mycket för tillbakablickar men 2009 var ett så exceptionellt bra år både privat och konstnärligt att jag inte kan låta bli. Det var många förstagångsgrejer: min första utställning i konsthall, första separatutställningen utomlands, första helsidan i DN, första 'riktiga' recensionen och det var året då jag äntligen fick tummen ur och startade eget företag. Men att Akira föddes slår förstås allt.

Jag blev även inbjuden som enda svenska konstnär till internationell kulturfestival i Liverpool (men kunde tyvärr inte delta) och har blivit omskriven ganska ofta i olika media både i Sverige och utomlands. Denna blogg har nästan fyrdubblat antalet besökare under året och hemsidan slår nya besöksrekord varje månad. Jag sålde mitt dyraste verk hittills i år (30.000 kr) och har fått flera bra uppdrag och beställningar. Det enda som minskade under 2009 var resandet men vi började året i Thailand iallafall.

Det har kort sagt varit ett förbannat bra år.

I början av januari på en strand på PhiPhi Island, vi har just fått reda på att vi ska bli föräldrar (om man tittar noga ser man gravitetstestet i Marias hand).

Januari. Ställer ut i Nybro konsthall tillsammans med Kalle Lindwall och Dea Svensson. Vi får helt uppslag i Barometern.

Stor separatutställning på NEON Gallery i Skåne under sommaren. Bra press, mycket besökare och recension i Kvp (nedan).

Recension av Boel Gerell 19/7.

Under juli visades några verk av mig på en grupputställning på Galleri Mårtenson & Perssons filial i Båstad. Stor konstsamlare från N.Y. köpte ett verk av mig.

En fantastisk sommar i stugan med mycket wakeboardåkning.

Min största separatutställning hittills var även min första utomlands. Galleri Uusitalo i Helsingfors under augusti. Här tillsammans med galleristen Marjukka.

Akira föds kl. 04.03 den 27 september. En makalös upplevelse.

Oktober. Helsida i DN om konsten och livet inför min 35-årsdag. Vi slapp lägga pengar på annons om Akiras födelse.

Avslutade året genom att slå försäljningsrekord med detta verk.

Plåtning i sjöstaden.

Någon kanske undrar varför alla mina inlägg kommer mitt i natten. Ni som inte undrar har varit eller är småbarnsföräldrar. Dagarna bara imploderar och försvinner, därmed är nätterna den enda tid jag har. Vilket är helt ok för mig, jag gillar nätter.

Idag tog jag och mina assistenter (läs Maria och Akira) färjan över till Hammarby sjöstad för att plåta lite hus inför illustrationsjobbet jag ska göra. Trots att färjan bara tar några få minuter så är det ändå något speciellt med att åka båt en liten stund. Man är på utflykt. Själva sjöstaden har jag inte så mycket till övers för. Plastigt, stelt och dött. Det finns ingen kultur där. Inget liv. Bara en massa barnvagnar.

Men det var en bra dag och jag tror att jag fick de foton jag behöver, jag ser fram emot att börja med skissen. Det känns som det var extremt länge sedan jag gjorde något kreativt (jag har inte jobbat i ateljén på typ sju veckor) så det ska bli spännande att köra igång. Och när jag ändå håller på så tänkte jag fortsätta med en annan grej. Jag fick en rolig förfrågan igår som innefattar välgörenhet, konst och apor. Skriver mer när jag vet mer.

Jag antar att alla grejer som trillar in nu på något vis är kopplade till artikeln i DN, man ska inte underskatta vad lite press kan göra. Jag behöver verkligen inte lyfta ett finger utan sitter bara på mitt arsle och tackar och tar emot. Precis som det ska vara.

Note to self: köpa fingervantar.

Ja, illustrationsjobbet är husrelaterat.

Har ni sett ett deppigare dagis? Sammanfattar sjöstaden ganska bra.

bra dag, DN, foto, illustration,

Lite statistik och en skopa hybris.

Gissa vilken dag artikeln i DN publicerades? (statistik från miltonart.se) Undrar vad ett besök i nyhetsmorgon skulle ge? Skulle vara intressant att veta men jag tycker att typ alla programledare i morgontv är ganska obehagliga. Läskigast är den där gråa självgoda gubben och den guldhåriga damen med brillor. Steffo är bara jobbig.

Blir det någon av dem måste jag nog tyvärr passa.

DN, internet, funderingar,

Vänta bara

Jag hade nog i ärlighetens namn förväntat mig ännu fler träffar på bloggen igår med tanke på att adressen stod i en artikel i sveriges största morgontidning. Men en fördubbling av antalet unika besökare är ju inte fel heller, hoppas ni stannar (att dagens statistik är så låg beror förstås på att klockan bara är 10 på morgonen). Nu ligger även artikeln ute på dn.se och där länkas förstås till min blogg. För all framtid.

DN har nästan en miljon läsare en vanlig vardag så hur som helst så har några hundratusen människor nu läst om min konst och sett min fejja. Det är det viktigaste och så stort att det nästan är omöjligt att föreställa sig. Sakta, sakta ska jag igla mig in i människors medvetanden och bit för bit nästla mig in där dörrar öppnas och synas lite här. Och där.

Vänta bara.

DN, press, bloggande,

Kommer 2010 att bli mitt år?

Ett av mina mål är att hamna på framsidan av DN:s kulturdel, det och att vara sommarpratare i P1 innan jag fyller fyrtio. Dagens helsida i DN är ett stort steg på vägen för ju fler som känner till en desto större är chansen att saker börjar hända. Och om man kollar hur de senaste två åren varit för mig som konstnär så ser kurvan väldigt bra ut. Kommer 2010 att bli mitt år?

Jag antar att många som läser detta aldrig har sett min blogg förut och en presentation kanske vore på sin plats. Då är det bara att bläddra ned litegrand på denna sida för häromdan skrev jag en lång presentationstext för Kdebatt. Gillar du mitt pladder så blir jag glad om du bokmärker min blogg och hänger på i fortsättningen också. Många läsare sporrar till bättre inlägg. Kommentera gärna om du gillar eller ogillar något jag skriver. Då blir jag glad.

Nu börjar Akira (vars namn inte alls är taget efter Kurosawa, det hittade reporten på själv) att knorra lite. Hans mor har inte sovit många timmar inatt och själv har jag varit vaken sedan kl. 05.00. Tror det är dags för en morgonpromenad.

Och just det ja, bilden ovan går att få i läsbart skick om man klickar på den. Jag väntar fortfarande på besked om länk/PDF från DN så den får duga tills vidare.

Akira, DN, press, framtidsmål, radioprata, kultursidor

Jag klär inte i dubbelhaka.

Idag hälsade Akira på mig på jobbet. Han sa inte rakt ut att det var konstnär han skulle bli men man kunde ana det på blicken. Hoppas han kommer på andra tankar. Sin nya åkpåse i rent guld som han fick av sin mormor idag var han iallafall mycket nöjd med. Lyxunge.

Kändes lite konstigt att vara i ateljén igen. Sist jag var där var innan förlossningen och nu har en gigantisk förändring skett. Förändringen bara låg där i sitt guldfodral som om det var helt självklart. Och det är det ju. Ett annat liv har startat och jag har absolut ingenting emot det. Det ska bli kul.

Anledningen till att jag var där idag var att jag hade lite småpyssel att fixa med men jag kommer nog inte att vara där så mycket den närmaste tiden. Det känns helt ok. Jag behöver en paus och är ändå helt ofokuserad för att kunna göra något vettigt. Det skulle antagligen bli någonslags ADHD-konst med narkoleptiska inslag och hur intressant det än må låta så tänker jag inte ta reda på det. Jag behövs hemma nu och vill inte vara någon annanstans heller. Jävla tur egentligen att det inte blev något med utställningen i Liverpool. Shit vad bökigt det hade varit.

Jag ser fram emot att läsa morgondagens artikel i DN och se vad responsen kan bli. Känns väldigt smickrande att de valde mig fast jag vet inte riktigt hur det gick till. Det finns säkert många som inte tycker att jag är värd denna uppmärksamhet, hoppas jag retar gallfeber på dem. Jag tror och hoppas att detta kan vara början på en ny fas men oavsett vad som händer så kan det aldrig vara en nackdel att få en helsida i sveriges största morgontidning. Just nu är jag mest nojig över vad de kan ha använt för bild, hoppas det inte är en med dubbelhakor. Jag klär inte i dubbelhaka.

Akira, ateljé, DN,

Fantastiska inlägg kommer.

Igår när jag gick och handlade såg jag denna skylt. Tyckte att det var fint att den illustrerar sig själv och inte hymlar vad det handlar om. Undrar om de säljer extra många puddingar av blod tack vare detta?

Min premiär på Kdebatt igår känns jättebra. Ett bra sammanhang att synas i och redan många positiva kommentarer som lovar gott inför framtiden. Det finns flera bra bloggar att läsa där men en är extra fantastisk, skriven av en snubbe som kallar sig för Face - kolla in.

Nu sitter jag och väntar på mejl från DN-reporten som var här och intervjuade mig i torsdags. Jag hade några små synpunkter på utkastet till artikeln och det vore skönt att få bekräftat att allt blir ok innan jag drar ned på stan. Tidningen går ju till tryck i natt. Egentligen borde jag väl skriva en sjukt fantastisk blogg så att ev. DN-läsare som hittar hit blir sugna att fortsätta att följa mig. Men jag orkar inte just nu. Att senaste numret av Filter fortfarande ligger oöppnad bredvid mig säger väl allt om läget här för tillfället. Den brukar jag annars kasta mig över som ett svin över sina skulor.

Men misströsta inte, fantastiska inlägg kommer att komma. Håll ut!

kdebatt, DN, knas

En kung i blöja

Tidigare idag tog jag min första solopromenad med Akira på Monteliusvägen. Japp, han har fått ett namn nu - Akira Ove Milton. Om någon undrar över Ove så beror det på att Maria och jag träffades på en krog vid Sveavägen för fyra och ett halvt år sedan som hette "Ove med skägget". Det var en konstig kväll och vi har hängt ihop sedan dess. Att träffa Maria där är det bästa som hänt mig. Min räddning. Tiden sedan dess har varit fantastisk och det finns inget som säger att det inte kommer att fortsätta vara så. Vi är ett grymt team.

Under alla år har det varit givet att ett ev. barn ska heta Ove. Vad annars liksom? Nu fick det bli i andranamn men det tror jag inte Akira har något emot. Tyvärr finns inte krogen kvar längre, annars kunde vi gå dit och skåla för vår lilla familj. Nu är det ett gym eller nåt skit där. Synd.

Varje dag sedan Akira föddes har jag haft en eller två grejer jag ska göra. Inga konstigheter, oftast småsaker inom husets väggar. Inte en enda dag har jag hunnit med det jag tänkt på morgonen eller kvällen innan. Igår lyckades jag äntligen att gå igenom en veckas kulturbilagor från DN, jag kan bara inte slänga dem olästa. Det var skönt att få det gjort. De övriga delarna skiter jag i nu, det står ändå ungefär samma sak varje dag. Men på tisdag kommer artikeln om mig - glöm inte den.

Min bloggpremiär på Kdebatt skjuts upp hela tiden men imorgon kanske det blir av? Jag skulle behöva gå en sväng till ateljén och så behöver jag köpa åkpåse och lås till vagnen. Tre små saker som normalt tar några timmar att ordna får jag slå ut över flera dagar nu. Stört, men en övergångsfas hoppas jag.

Det är svårt att skriva saker som inte är relaterade till Akira eftersom han påverkar mig varenda sekund för tillfället. Han är en kung i blöja, diktator med attitydproblem och lynnig fürer i ett. Hans vrål är lag, och vi - hans simpla tjänare - följer minst vink och dåraktigt infall. Men satanihelvete vad söt han är där i mellan.

Eftersom typ hela denna blogg handlat om babydiktatorn så kan jag väl lika gärna köra all in. Här finns dagens bild på Akki.

barn, DN, Akira

Premiärtur, avslag och en gallerifunderingar

Idag var det premiärtur utomhus för det lilla barnet skulle till mvc. Visst kostade vagnen helt bisarrt mycket pengar men jävlar vad den är värd det. Den må se ut som något som mormor knallar runt med men det är en Rolls Royce. På mvc stack de så mycket i Skrutten att jag bleknade och fick gå ut en stund. Nålar och blod är inte min grej.

Jag fick det årliga avslaget från Konstnärsnämnden idag. Jag börjar ruttna på dem, ok jag har inte gått fem år i högskola för att lära mig hålla i en pensel men betyder verkligen det allt? Jag börjar lacka ur lite på den där jävla fucking skitnämnden. För mycket makt på en plats. Men jag kommer inte att ge mig. Nästa år söker jag igen. Och nästa. Och nästa. Jag ger dem en liten känga i DN på tisdag (ang. Liverpool). Ack ljuva hämnd.

Kvinnan i Göteborg som gillar min konst så mycket att hon gett sig ut på en undersökning av gallerivärlden där (åt mig) fick napp idag. De tyckte att min konst så intressant ut och ville ev. starta ett samarbete. Tyvärr var det inget galleri som föll mig i smaken. Det är jävligt komplicerat sånt där och jag skrev ett långt mejl till henne och förklarade varför jag inte kunde tänka mig att samarbeta med detta galleri. Jag har ingen aning om hur intressant detta är för någon som inte håller på med konst men jag tänkte återge mejlet här för att visa lite på vilken typ av problem man brottas med ibland. Allt man gör ger ju avtryck och förföljer en.

Hej!

Jag är oerhört tacksam för att du lägger ned så mycket jobb och vill hjälpa mig. Därför känns det tråkigt att tacka nej till en kontakt när du hållt på så mycket, men tyvärr måste jag göra det. Jag har noggrant tittat igenom Galleri Xxxxxxx hemsida och detta är ingen kontext jag vill synas i. Som konstnär har man egentligen bara en chans och då vore det ganska korkat att bränna den på fel galleri.

Det kanske verkar snobbigt, men konstvärlden är väldigt speciell och lever efter egna regler. Ens cv är nästan lika viktigt som ens verk och jag har gjort ett par missar tidigare som jag lärt mig av och inte vill upprepa.

Den största anledningen till att jag inte vill kontakta galleriet är förstås dess kontext. Konsten som visas där tilltalar mig inte överhuvud taget. Skulle jag ställa ut där (och ev. fortsätta jobba med det galleriet) så blir jag bedömd efter dess övriga konst.

Två. Jag gillar verkligen inte att det nästan inte finns några kvinnor där. Det behöver verkligen inte vara 50/50 men när fördelningen är så skev så är något annat oftast också det.

Tre. Skulle jag ändå jobba med detta galleri trots att det inte känns så bra så får jag det väldigt svårt att byta i framtiden. Det går, men jag skulle som sagt bli bedömd av var jag ställt ut tidigare och det talar till min nackdel. Då är det mycket bättre att vänta och ta ett galleri man känner sig hemma i från start.

Jag måste också tillägga att om detta varit för ett par år sedan så hade jag inte tvekat. I början måste man ta allt för att komma någon vart men nu känner jag att jag kan kosta på mig att vara lite kräsen.

Hoppas du förstår vad jag menar och inte tycker att jag är en snobbig fjant. Jag är som sagt tacksam och hoppas fortfarande att ställa ut i Göteborg om inte förr så senare.

Ha en bra dag!

/Daniel

barn, DN, konstnärsnämnden, galleri, 

Intervju, besöksrekord och lillefjant.

När jag berättade för Skrutten (som troligtvis har ett riktigt namn väldigt snart) att jag inte ska skriva lika mycket om honom, hur mycket han skiter och hur trötta vi är så visade han tydligt vad han tyckte om det. De må vara små de där händerna men han vet hur man använder dem.

(Här blev det en skruttrelaterad paus på drygt tre timmar och nu är det fredag natt. Jag fortsätter)

Reportern från DN var toppen, han hade läst på en del om mig och min konst och ställde bra frågor. Jag tycker att intervjusituationer kan vara ganska jobbiga men denna gång var det som att prata med en gammal vän. Jag blev liksom aldrig utfrågad. Han var här i över en och en halv timme och känslan när han gick var att det kommer att bli en bra artikel. Ser verkligen fram emot att se den i tryck och jag är nyfiken på vad det kan innebära besöksmässigt för min blogg och hemsida. Ny publik kanske? Det är ju ändå DN.

Appropå det. September 2009 slog jag besöksrekord på både min hemsida och blogg. Mycket beror på att jag har börjat skriva här istället för på MySpace (som blivit lite dött). Det är en fantastisk plats att hitta och underhålla internationella konstnärskontakter men betydligt sämre som bloggportal. En återvändsgränd i cyberspace. Sedan jag började skriva här så har jag dubblerat antalet läsare (snitt på 90 träffar om dan). Inte jättemycket om man heter Magnus Uggla, Kissie eller Schulman, men för mig är det ett stort steg framåt. Jag är dock långt ifrån nöjd.

Egentligen var min plan att börja skriva på Kdebatt idag (igår) men det satte ju vår lilla ätochsovochtahandommighelatidenskrutt stopp för så jag gör det imorgon (idag) istället. Bloggarna där kommer i princip vara dubbelposter av det jag skriver här men jag tänkte börja med en riktigt bra presentationsblogg. Sedan kanske vissa inlägg där kommer att modifieras och skalas ned. Typ. För den som vill debattera konst och läsa renodlade konstnärsbloggar kommer det nog att bli en bra plats. Hoppas.

Nu ska jag gå och lägga mig. Maria tar första nattpasset med lillefjant (om han krånglar) men förhoppingsvis får vi båda sova lite. Vi måste ju vara utvilade inför första promenaden med fina vagnen blir till mvc i Gamla stan imorgon bitti. Därför - god natt.

barn, DN, bloggande, kdebatt,

Vår vuxenkoja.

Vårt hem ser allt mer ut som en koja. En vuxenkoja med kuddar och filtar överallt som gjord för barnhantering. Vi har ju inte plats för något ordentligt skötbord där nere och på övervåningen finns inte en chans. Men fotöljen är helt perfekt. Förutom när han pissar. Men nu har jag täckt in ryggen med handduk. Bring it on kiddo.

Något namn har vi ännu inte men nu testar vi namn nr. 2 (av 3). Det känns bra men det gjorde ettan igår också. Kan ge mig på att trean passar toppen imorgon. Man har tre månader på sig sedan får man väl bara ett namn tilldelat. Nåt mesigt tioitoppnamn kanske? Då får det bli Jukka-Pekka istället. Jukka-Pekka Milton.

Jag har bestämt mig för att - om inte sluta skriva om mitt liv som nybliven förälder - iallafall tona ned det lite. Detta är främst en blogg om mitt skapande, inte hur många skitiga blöjor jag bytt eller hur trött jag är. Visst är detta med skrutten en stor grej men det får finnas gränser. Jag lovade mig själv för länge sedan att inte bli en sån där förälder som bara maler på om sitt barn. Inte till någon som inte vill lyssna iallafall och jag kan tänka mig att de flesta som följer en blogg som heter Förnamn Efternamn - KONSTNÄR inte främst läser den för att få amningstips.

Detta medförde dock ett problem. Vad ska jag skriva om när allt i mitt liv just nu snurrar runt ett knappt fyra kilo tungt, hungrigt knyte? Jag har liksom inte varit utanför dörren idag. Ateljén känns som den ligger en mil bort. Men det löste sig självt så vackert, inom loppet av ett par timmar så hände tre roliga konstrelaterade grejer idag.

Först blev jag kontaktad av Kulturstan som undrade om inte jag hade lust att blogga där under Kdebatt som de håller på att bygga upp. Klart jag ska göra det, jättebra exponering. Sedan får jag ett mejl från en kvinna i Göteborg som gillar min konst och har kollat upp utställningsmöjligheterna där åt mig. Hon hade kontaktat några gallerier hon tyckte verkade bra och rekommenderat mig. Stor komplimang. Vem vet, kanske leder det till något?

Och sist av allt. DN ringde och undrade om jag ville ställa upp på "DN Gratulerar" eftersom jag fyller 35 nästa vecka. Artikeln ska handla om min konst, kärleken och livet. Iallafall enligt reportern som ringde. Det är en ganska stor exponering i papperstidningen och när jag googlade såg jag att Karin Mamma Andersson var med för ett tag sedan. Kolla här. Då är det väl på tiden att jag också är det. En journalist kommer hit imorgon för att intervjua och plåta. Spännande.

Nu ska jag gå och lämna tillbaka en packe dvd:er vi inte hunnit kolla på. Japp, du läste rätt. Vi går fortfarande och hyr filmer. 1900-talet släpper vi inte så lätt.

barn, bra dag, funderingar, konst, DN,