Det var en bra kväll i Chelsea, inget speciellt hände men det var gött att komma ut några timmar och kvällen var tropiskt ljummen. Perfekt för att hänga runt på några vernissager och klunka gratisvin. Jag pratade lite med en av assistenterna på galleriet där jag lämnade min katalog och fick höra att hon gillade grejerna men att de för tillfället inte hade plats för några nya konstnärer - typ vad jag förväntat mig att höra. Galleristerna hade dock inte hunnit titta så än det inte helt tokkört.
Men något som definitivt talar mot att jag skulle få ställa där (eller på något annat galleri i Chelsea) är priserna. Man fick betala väldigt mycket för några fjuttmålningar stora som ett halvt A4 och de övrigt verken på utställningen låg mellan 100.000 - 200.000 kr. Mina grejer - som är relativt stora - kostar drygt 25.000 kr (well, än så länge iaf) och gallerierna har nog en prisnivå de vill hålla.
Men det var ett nyttigt uppvaknande, nu släpper jag Chelsea och letar vidare.
Det var EXAKT som jag förväntat mig. Miljön, människorna, vinet och solnedgången. New York är så förutsägbart ibland.
Att mingla ensam är sådär. Och att ta kort på sig själv när man minglar ensam är ännu mer sådär.
Småkonsten till vänster kostar 40 lakan styck.
Sedan gick jag på några vernissager i detta hus.
Alla var inte gallerier, men rätt många (resten var typ ateljeér).
