Tänk om det fanns en manual

Det svåraste med att vara konstnär är att veta när man är klar.

Och då ingick inte frakten

Jag fick ett himla schysst erbjudande från ett New York-galleri igår. De ville bara ha $1.900 för att ställa ut ett av mina verk. Även om jag blir konstant spammad av hittepåkonstböcker och låtsasbiennaler som vill ha en med måste jag ändå erkänna att hjärtat slog lite extra tills jag kom till stycket med dollartecken. Det hade passat mig fint att sticka över till NYC i några dagar i juli. Men jag väntar tills ett riktigt galleri hör av sig med ett riktigt erbjudande. Ingen brådska. Det är lugnt. Jag kan vänta. För all del.

Idag fick jag iallafall information från min gallerist att det där konstmuséet definitivt planerar min separatutställning till 2012 och det är ju bra. Jag berättar allt när jag vet allt.

Man tager vad man haver

Mitt bankkort har strulat ett tag så jag beställde ett nytt. Fint va?

Fet nostalgitripp

Maria och jag träffades 2005 och en sak som vi fattade ganska snabbt var att vi båda gillar att resa. Så vi öppnade rätt hårt 2006 och sedan rullade det på i några år. Jag är lite osäker på hur vi hade tid och råd men Maria var ju välbetald reklammakare (med guldkort på flyget = vip-lounger överallt!) och jag bidrog väl med vad jag kunde. Kul vi hade.

Att vi inte reser fullt lika mycket nu beror förstås på att vi har ett litet barn, men omöjligt är det ju inte - vi tillbringade ju ändå 9 veckor i New York förra året med en sexmånadersbebis. Fast det är helt klart glesare mellan resorna nu.

Här är en radda bilder från de flesta av resorna och eftersom jag har en triljard foton har jag bara valt bilder där vi båda är med för annars hade jag suttit och velat halva natten mellan alla gyllene ögonblick. Jag förstår om detta är sanslöst ointressant för väldigt många men det är ok med mig.

Brooklyn Bridge i New York våren 2006. Vår första resa tillsammans.

Sedan drog vi direkt till Island. Magi.

Och så en liten fylleresa till Åland där det var helt dött men vi hade det kul ändå. Sommaren 06.

Vår första Japanresa, här i en broderad taxi precis som det ska vara. Fortfarande 2006.

På väg till Helsingfors för att lämna tavlor till mitt dåvarande galleri. Någongång 2007.

Uppe i bergen på Teneriffa vintern 2007.

Helsingfors igen. Denna gång någon utställning (jag har varit där tusen gånger pga. galleriet men två bilder får räcka). Detta var iaf 2008.

Tre veckor i Japan, varav två på tåg. Fantastisk resa våren 2008.

I djupaste Ryssland (Perm) på dokumentärfilmfestival där Marias film var med och tävlade. 2008.

I Schweiz på en annan dokumentärfilmsfestival där Marias film var med. Fortfarande 2008.

Bilar runt på Gotland sommaren 2008. Här Fårö.

På en strand i Thailand i januari 2009 får vi reda på att vi ska bli föräldrar. Tittar man noga ser man ett graviditetstest i Marias hand. Blev en speciell båtluff.

Central Park i NYC april 2010. Vi hyrde en grym lägenhet på Lower East och hade det fantastiskt.

Men platsen vi alltid återkommer till är stugan på landet. Här sommaren 2009, några månader innan Akira föddes.

Två mot en

Jag vet inte hur länge denna målning har bråkat med mig men igår gav jag den en käftsmäll (möjligtvis inspirerad av samtida händelser) och jag tror att jag äntligen kan gå vidare och fortsätta på andra grejer som ligger och väntar. Inte för att jag inte kan måla på flera dukar parallellt utan för att det har gått troll i den här jävlen och jag har inte velat att det ska smitta av sig på något annat.

Men nu är den (typ) klar och jag är fri!

På det stora hela - ok

Min utställning recenseras i Linköpingstidningen Corren idag. Det är förstås kul att någon kommer och tittar, försöker sätta sig in och sedan skriver men jag är inte helt nöjd över rubriken om man säger så. Att använda ordet "fantasi" i en konstrecension är inte ok (och avslöjar kanske att vi inte har med en konstvetare att göra).

Sedan är jag förstås lite nyfiken på vilka yngre konstnärer som jag "uppenbarligen" har ett släktskap med, är det någon lokal grupp som inspirerats av mig (och hur unga är dom, femton?) eller vilka kan han tänkas syfta på?

Men strunt samma, jag är glad och tacksam över all press jag får. Klicka på bilden för att läsa.

Landet mitt i stan

Jag har en skäggig vän som bor på en liten ö i Stockholm som heter Kungshatt. Igår hade han födelsedagsfest och så var det ju valborg. Det var en bra bra kväll men jag har varit bakis bakis idag.

Här bor han med sin tjej. Året runt. Bastar gör man i lilla huset.

Såhär glad blir man av sjöbris.

Jag blev sugen på att släppa allt det där med boende i en viss förort och bara flytta ut direkt.

Och så var det den där brasan. Pytteliten.

Resten av kvällen satt vi här. Så sjukt mysigt.

Utvilad och påfylld!

När jag var yngre tyckte jag att den bästa inspirationen jag kunde få var att gå och se måleri på museum - "studera de gamla mästarna" (läs gubbarna) - men nu kan jag nästan inte tänka mig något tråkigare. Minns t.ex. hur jag en gång i början av årtusendet gick runt i timmar i Picassomuseét i Paris och bara sög i mig. Idag skulle jag inte ens gå dit.

Om jag vill få någon input nu för tiden så väljer jag att titta på det mesta UTOM färg på duk, inte för att jag tycker att det är tråkigt (även om gubbmåleriet är det) utan för det är ungefär vad jag själv håller på med. Foto, video, skulptur, installationer, ett gammalt elskåp - vad som helst - ger mig mycket mer inspirationsmässigt än att se någon annans målningar. Självklart finns det massor med bra samtida måleri men när man står och skaver med det själv hela dagarna vill man gärna ha annat när man får chansen.

Jag har ingen aning om vad min eftermiddag på Magasin3 kommer att leda till men det har garanterat gett mig mer än hundra dagar i en sal med gamla tavlor.

Det bästa med bra konst är att det får en att tänka i nya banor (och tänka över huvud taget). Att nötterna vid makten tog bort den fria entrén till landets museér är antagligen det mest folkfördummande de kunnat göra.

Det svarta är enormt mycket konfetti. Sjuuuukt mycket.

En av mina favoritkonstnärer - Paul Mc Carthy - grisade ned.

Kanske verket som gav mest idag (video).

Och så avslutar jag alltid med en Artworld och kaffe. Älskar deras glassiga annonser för feta New York-gallerier. En dag...

Tröttgöte

Trots påskledighet på landet och hjälp av familjen att ta hand om vår lilla orkan så känner jag mig rätt utpumpad. Igår t.ex. när jag skulle lämna tillbaka bilen vi lånat så bara blåste jag rätt igenom en stor korsning i Uppsala fast det var rödljus överallt, kunde slutat i knas. Och tidigare på dagen skulle vi kolla på en lägenhet att ev. hyra om vi inte hittar någon i Gröndal tills vi måste flytta ut (1 juni) men väl där kände jag bara att jag inte orkade och höll på att falla ihop. Satte mig ute på gatan med Akira och då kom en snubbe fram och sa åt mig att andas och sa att det ordnar sig. Jag måste sett helt knäckt ut.

Idag har jag hängt med lilleman hela dagen och han har som tur är varit på ett strålande humör så jag orkade ta mig till ateljén nu på kvällen. Känner mig dock jävligt såsig och orkeslös efter en massa tråkiga måsten här så imorgon tänkte jag gå till Magasin3 och fylla på med kraft.

Sen måste jag upp på målarhästen igen, sommaren närmar sig fort.

Linköping 26 april, på kvällen

Om vi säger såhär, jag har haft mer välbesökta och inkomstbringande vernissager men vad fan - jag är glad att mina målningar hänger där och att jag är här. Förhoppningsvis resulterar allt i en hyfsad recension och att utställningen får uppmärksamheten den förtjänar (tja, enligt mig alltså).

Dessutom har jag fått bra kontakt med konsthallen här. Det är ju inte kattskit.

Utställning i Linköping

Ikväll är det vernissage och jag hinner inte skriva mer än såhär för jag är på väg dit själv. All information och adress finns här. Hoppas vi ses!

Ett hårt liv

Sådär. Utställningen är hängd och klar och nu vilar jag upp mig i pappas lilla hus. Man väntar bara på att Emil eller Madicken ska komma rännande över gården.

Jag längtar redan tills vi ska hit igen

Det senaste året har jag tackat nej till de flesta utställningsförfrågningar - om det inte varit konsthallar eller liknande - men när galleriet i Linköping hörde av sig tänkte jag att det kunde vara roligt att ställa ut i min födelsestad. Jag har inga jätteförväntningar utan ser det som en bonusutställning, och så brukar man få bra press när man visar konst utanför Stockholm.

Så imorgon drar jag och hänger tavlor och därmed är det slut på sommarstugebloggeriet för denna gång. Ingen större förlust va?

Gör mig vårfin

och ska snart dra och supa påskmiddag. Men visste ni att denna högtid inte alls har med ägg* och tiggande barn att göra?

Ni har väl köpt ekologiska förresten? Annars jävlar.

Han har för korta ben

Var ute och gick med lillen i svinottan men ibland halkade han efter. Då är det smart med röda kläder.