Here we go again

Jag älskar solen

Ljus är viktigt. En förutsättning för allt. Jag kan inte för mitt liv förstå människor som "gillar vintern", vad finns att gilla liksom? Kylan? Mörkret? Bilolyckor? Förfrusna fingrar? Slask? Sjuka barn? Bortdomnade fötter? Fallande istappar? Inställda tåg? Brutna ben? Tjocka kläder? Kalla golv? Snöskottning? D-vitaminbristen? Höga elräkningar? Julångest? Förkylningar? Spyor?

Visst kan ett kvällsåk i backen vara vackert och härligt och det kan ju vara kul att bygga en snögubbe med ungen och en isvak efter bastubadet är ju gött men det spelar ingen roll hur många grejer man radar upp för det är aldrig värt priset man får betala - 4 månader av mörk köldångest, marinerad i diverse åkommor.

Men nu börjar skiten äntligen släppa och här är jag med sol i sinnet på väg till atten, det här blir en bra dag.

Det är därför det finns så få feta konstnärer

Att bli konstnär är ett aktivt val, de torftiga luncherna kommer med paketet. Jag skulle kunna döda för lite rikskuponger.

Något för Nationalmuseum?

Målningen är inte riktigt klar men den börjar bli rätt bra.

Jag skrattar inombords

Givande på ett ganska plågsamt sätt

Det är en riktig jävla nackspärrsmålning men så länge jag slipper måla pixlar ska jag inte klaga. Nu ska det stretchas.

Äntligen är det spikat

att jag ska ställa ut separat på Eskilstuna Konstmuseum. Det är visserligen först om ett år men det betyder bara att jag kan förbereda mig töntigt väl. Det kommer att bli stort och det kommer att bli bra.

Just nu känns det lite som både och

Undrar hur jag kommer att tänka tillbaka på de här åren när jag sitter med en kull barnbarn i knät någongång runt 2043. Som ett ateljéfängelse eller den bästa tiden i mitt liv?

Kunde inte bestämma mig

om jag skulle illustrera dagen monokromt:

eller i färg:

Representerad på museum

Eksjö museum har köpt in Red - NYC series till sina samlingar. Bra val säger jag.

Min ateljé

är min arbetsplats och andra hem. Det börjar bli lite trångt men ingen av mina tidigare ateljeér har varit speciellt stora så jag är van. Här är ett inlägg från 2009 där jag listar de jag haft dittills och på min fejjasida kryllar det av ateljébilder från min nuvarande.

Ja, om någon är intresserad alltså (det skulle jag vara för det finns typ inga konstnärsbloggar men om någon har ett tips - som inte står i listan här bredvid - blir jag glad).

När länken mellan pensel och hjärna är total

Ibland har man saker kristallklart framför sig hur man vill att något ska bli. Ofta får man kämpa ganska hårt bara för att efter ett tag inse att det man först tänkte inte var något vidare men att platsen man till sist hamnade på var mycket bättre. Den processen är liksom grunden i allt konstnärligt skapande.

Men ibland kan det var trevligt när allt går precis som man tänkt sig och slutresultatet är en exakt kopia av bilden/känslan man hade i huvudet innan man började. Denna målning har inte varit enkel på något vis (den är inte ens klar) men den speglar precis vad jag tänkt mig innan det första penseldraget.

Hoppas det håller hela vägen.

Vad ni ser på bilden är

dagens lunchsemla och en målning som kommit till ett vägskäl.

Istället för droger

Lunch i ateljé 332. Jag går på fattigråttadieten som går ut på att man bara äter fett, socker och tomma kalorier. Tillsammans med en balja kaffe blir man så jävla uppladdad att penslarna jobbar av sig själv. Sedan är det bara att gå in och rätta till det sista innan man planar ut.

TUFF TUFF TUFF

Konstloket tuffar vidare.