Det här kommer antagligen att bli mitt mest förutsägbara inlägg hittills men det måste skrivas. Jag vet att vi bara varit borta i ett par månader men det känns inte bra det här. Jag vet inte vad jag gör här och jag vill inte vara här. Visst kan det finnas något skönt med att komma hem och slänga sig på sin egen soffa men vi hade ju en utmärkt soffa i New York att slänga sig i. Jag hade kunnat slänga mig i den ett bra tag till.
Kanske var det fel dag att komma hem på? En grå och regnig söndag i ett stendött Stockholm kan man ju bli deppig av ändå. Eller var det kanske för att jag under min halvtimmespromenad nyss mötte 200 exakt likadana ansikten, alla klädda i svart eller grått. Alla! Inte en jävel som stack ut på det allra minsta sätt, inte ens en tjockis såg jag.
Det kommer säkert att lätta och kännas bättre snart men jag vet allvarligt talat inte om jag vill vänja mig vid att gå runt i den här slätstrukna sörjan. Varför nöja sig med halvbra? Men New York är för dyrt (och dessutom snudd på omöjligt att få greencard) och på landet (skulle gärna bo på Öland) blir man nog lappsjuk rätt snart. Så var ska man bo?
Och fan vad kallt det är förresten. Tur att vi har gasspis.
