Utvilad och påfylld!

När jag var yngre tyckte jag att den bästa inspirationen jag kunde få var att gå och se måleri på museum - "studera de gamla mästarna" (läs gubbarna) - men nu kan jag nästan inte tänka mig något tråkigare. Minns t.ex. hur jag en gång i början av årtusendet gick runt i timmar i Picassomuseét i Paris och bara sög i mig. Idag skulle jag inte ens gå dit.

Om jag vill få någon input nu för tiden så väljer jag att titta på det mesta UTOM färg på duk, inte för att jag tycker att det är tråkigt (även om gubbmåleriet är det) utan för det är ungefär vad jag själv håller på med. Foto, video, skulptur, installationer, ett gammalt elskåp - vad som helst - ger mig mycket mer inspirationsmässigt än att se någon annans målningar. Självklart finns det massor med bra samtida måleri men när man står och skaver med det själv hela dagarna vill man gärna ha annat när man får chansen.

Jag har ingen aning om vad min eftermiddag på Magasin3 kommer att leda till men det har garanterat gett mig mer än hundra dagar i en sal med gamla tavlor.

Det bästa med bra konst är att det får en att tänka i nya banor (och tänka över huvud taget). Att nötterna vid makten tog bort den fria entrén till landets museér är antagligen det mest folkfördummande de kunnat göra.

Det svarta är enormt mycket konfetti. Sjuuuukt mycket.

En av mina favoritkonstnärer - Paul Mc Carthy - grisade ned.

Kanske verket som gav mest idag (video).

Och så avslutar jag alltid med en Artworld och kaffe. Älskar deras glassiga annonser för feta New York-gallerier. En dag...

Tröttgöte

Trots påskledighet på landet och hjälp av familjen att ta hand om vår lilla orkan så känner jag mig rätt utpumpad. Igår t.ex. när jag skulle lämna tillbaka bilen vi lånat så bara blåste jag rätt igenom en stor korsning i Uppsala fast det var rödljus överallt, kunde slutat i knas. Och tidigare på dagen skulle vi kolla på en lägenhet att ev. hyra om vi inte hittar någon i Gröndal tills vi måste flytta ut (1 juni) men väl där kände jag bara att jag inte orkade och höll på att falla ihop. Satte mig ute på gatan med Akira och då kom en snubbe fram och sa åt mig att andas och sa att det ordnar sig. Jag måste sett helt knäckt ut.

Idag har jag hängt med lilleman hela dagen och han har som tur är varit på ett strålande humör så jag orkade ta mig till ateljén nu på kvällen. Känner mig dock jävligt såsig och orkeslös efter en massa tråkiga måsten här så imorgon tänkte jag gå till Magasin3 och fylla på med kraft.

Sen måste jag upp på målarhästen igen, sommaren närmar sig fort.

Linköping 26 april, på kvällen

Om vi säger såhär, jag har haft mer välbesökta och inkomstbringande vernissager men vad fan - jag är glad att mina målningar hänger där och att jag är här. Förhoppningsvis resulterar allt i en hyfsad recension och att utställningen får uppmärksamheten den förtjänar (tja, enligt mig alltså).

Dessutom har jag fått bra kontakt med konsthallen här. Det är ju inte kattskit.

Utställning i Linköping

Ikväll är det vernissage och jag hinner inte skriva mer än såhär för jag är på väg dit själv. All information och adress finns här. Hoppas vi ses!

Ett hårt liv

Sådär. Utställningen är hängd och klar och nu vilar jag upp mig i pappas lilla hus. Man väntar bara på att Emil eller Madicken ska komma rännande över gården.

Jag längtar redan tills vi ska hit igen

Det senaste året har jag tackat nej till de flesta utställningsförfrågningar - om det inte varit konsthallar eller liknande - men när galleriet i Linköping hörde av sig tänkte jag att det kunde vara roligt att ställa ut i min födelsestad. Jag har inga jätteförväntningar utan ser det som en bonusutställning, och så brukar man få bra press när man visar konst utanför Stockholm.

Så imorgon drar jag och hänger tavlor och därmed är det slut på sommarstugebloggeriet för denna gång. Ingen större förlust va?

Gör mig vårfin

och ska snart dra och supa påskmiddag. Men visste ni att denna högtid inte alls har med ägg* och tiggande barn att göra?

Ni har väl köpt ekologiska förresten? Annars jävlar.

Han har för korta ben

Var ute och gick med lillen i svinottan men ibland halkade han efter. Då är det smart med röda kläder.

Allt går precis som planerat

Jävlar vad skönt att vara ledig.

Jag måste ha en av Stockholms vackraste utsikter

men nu byter jag den mot skog och hav i någon vecka. Imorgon ska jag upp okristligt tidigt för att köra målningarna till galleriet i Linköping och sedan hämta upp resten av mitt lilla crew (som tar tåget) och bränna ned till stugan. Efter det ska jag ta det så lugnt det bara går med en 19-månaders runt benen medan jag smuttar på en kickifestis.

Packar målningar till utställningen i Linköping

och känner mig lite stressad så det blir inte mer än såhär idag. Har alldeles för många måsten just nu.

En liten ateljépudel

Hade en avstämning med min gallerist idag, det gick bra. Nu gäller det bara att det går bra i fortsättningen också för om någon månad bör det mesta av serien vara klar och han kommer och hämtar hela klabbet för att frakta ned grejerna till galleriet i Skåne. Sommarens bästa utställning har vernissage på midsommardagen (det är jag, Astrid Sylwan och en tredje person som jag är lite osäker på vem det är för tillfället).

Några har undrat över mina titlar (eller icketitlar) och tyckt att de varit lite förvirrande, jag är beredd att ge er rätt och efter mötet idag har jag bestämt mig för att ändra dem en aning. Varje målning kommer att beskrivas med ett ord, seriens namn samt årtal - såhär alltså: Flag - NYC series 2011.

Tydligare och bättre. Bra va?

Om att uppfylla drömmar

Det har gått rövdåligt i ateljén i ett par dagar och igår när det var som värst så satte jag mig och rensade lite i mina pärmar istället. Där hittade jag bilden ovan som är från när jag bodde på Fuerteventura i slutet av 1900-talet. Jag var typ 24 och tillbringade dagarna på stranden, delade ut flyers och jobbade i bar på kvällarna. Och så surfade jag förstås. Dagen jag köpte brädan på bilden var en av mittt livs lyckligaste dagar och jävlar vad jag njöt av att äntligen få leva det liv jag önskat så länge. Vi hade till och med en egen surfjycke och drog runt på ön i en skraltig bil och letade bra surf.

Tyvärr blev jag aldrig något vidare på att surfa, men jag uppfyllde min dröm och det är ganska kul att titta tillbaka på nu (och våtdräkten på bilden har jag fortfarande kvar, klämmer ned min aningen fetare kropp i den varje sommar när jag utövar en annan brädsport). Nu lever jag ett annat liv som är en annan dröm och hur jävla klyschigt det än låter så tror jag att mina dagar på vågorna hjälper mig i ateljén. Jag glömmer bara bort det ibland.

Ok, tillbaka till staffliet.

En positiv bieffekt av föräldraskapet

Jag söker Konstnärsnämndens arbetsstipendium varje år och sitter liksom resten av sveriges konstnärer och stressar kvällen innan deadline i deras förbannat sega databas. Men inte 2011 - framförhållningens år.

Detta är femte året jag söker och om de tittar i sina papper borde de se att det är min tur nu. På allvar.

Nog för att det heter windows men detta är ju löjligt

Hatar det här värdelösa operativsystemet. Hatar pc. Måtte jag sälja riktigt jävla mycket i år så jag får råd att köpa mig en ordentlig dator. En mac.

Även solen har fläckar

Nä, jag går hem nu. Får ändå inget vettigt gjort.

Tur att det finns andra som gillar siffror

All respekt åt de egenföretagare som av en eller anledning väljer att göra deklarationen på egen hand. Själv mår jag illa av bara tanken och att ha det hängande över sig hela året skulle nog ta knäcken på mig. Dessutom är det - padapang - avdragsgillt!

I brist på annat

Nä, jag har inget speciellt att skriva om så jag tänkte ta en titt på vad jag skrivit den 12 april tidigare år (jag har bloggat sedan 2007). Ganska roligt - för mig iallfall - främst för att det både hänt så mycket och samtidigt ingenting. Jag var en skrytig jävel redan från början (även om jag inte hade fullt så mycket att skryta om) och jag satt och ojade mig över hur segt det var att jobba vid datorn när jag egentligen ville måla. Precis som nu.

Den största skillnaden är att vi hade möjlighet att resa mer förr och därför var det kul att detta datum lyckades pricka in den bästa resan någonsin - tågluffen i Japan (N.Y. räknar jag inte som en resa, mer en tvåmånaders familjevistelse). Här är inläggen, orka läs eller återkom imorgon.

2007-04-12

"Det går bra nu"

Maria har någongång kallat min blogg för "Daniels skrytblogg" och kanske ligger det något i det, men som folk i Texas brukar säga "if it´s true it aint bragging". Och här kommer lite sanningar.

Jag kommer att vara med på en utställning på Galleri Uusitalo i Helsingfors i sommar. Turligt nog (för mig) så hade en planerad utställning blivit inställd och nu blir det en grupputställning med galleriets konstnärer istället. Jag skickade över bilder på några nya målningar och hon gillade vad hon såg så nästa måndag tar jag, Maria och några målningar på en pirra (dom är rätt stora) färjan över till Helsinki. Utställningen kommer att pågå mellan 31 maj - 1 juli.

Igår var jag på förvisningen av modernaauktionen på Bukowskis. Precis som vanligt så var det varmt, trångt, ljummen öl och ganska trevligt. Jag och Maria kommer in där för att min vän Jocke jobbar på Bukowskis, de flesta andra för att dom är stenrika, inflytelserika eller både och. Om min "vita val" (vi kan kalla honom för "L") är stenrik eller ej ska jag inte spekulera i men där var han i alla fall.
Sakta men säkert nöter jag mig in i L:s sfär, springer på honom lite här och där och han har varit på mina två senaste utställningar. Nu vet han inte bara vad jag heter och hur jag ser ut, han talar dessutom väldigt gott om min konst. Igår presenterade han mig för någon konstintresserad människa och bredde på ganska bra med orden. Sämre reklam kan man ju få.

Maria sprang dessutom på en bekant som är ansvarig inköpare för företagets konstförening, han lät intresserad av att se min konst sa hon.

Senare på kvällen hamnade vi på en jazzspelning på norr, ett väldigt charmigt band med en gammal primadonna som frontfigur. Vår vän Martin spelade tvättbräda och han gjorde det bra.

Det var alla sanningar för denna gång.

2008-04-12

"Ett langt ryck"
Aktuellt humör: äventyrlig

Vi fick ett ryck och drog norrut. Eftersom vi inte gillar att gora saker halvdant sa vi akte sa langt vi kunde. Vi lamnade palmerna och varmen i Kagoshima (sa langt soderut man kan komma) och har just anlant till nagra fa plusgrader i Sapporo som ligger nastan sa langt norrut man kan komma.

Resan pa 250 mil gick naturligtvis med tag, vi reste de ljusa timmarna i forsta klass och andra halvan av resan i en halvsunkig sovkupe tillsammans med ett par japanska gubbar. Det gick bra dock. Pa hitvagen gjorde vi aven ett fyratimmarsstopp i Himeji, det var grymt. Nu ar klockan 12.00 och eftersom vi inte far checka in forran 16.00 sa ska vi dra och kolla in Sapporo beer museum sa lange.

Imorgon aker vi till Tokyo igen, en resa pa 11 timmar. Eftersom vi ar pa en island nu sa kommer vi att aka igenom en 5 mil lang tunnel som ligger 240 meter under havsytan nar vi ska tillbaka till huvudon (den akte vi forstas inatt ocksa men da sov vi ju). Hoppas det inte blir jordbavning nar vi ar dar nere. I Tokyo stannar vi sedan i tre natter innan vi drar tillbaka till Sverige.

Hej sa lange.

12 april 2009

"Superginsengtabletter?"
Aktuellt humör:Såsig

Tillbaka i stan. Undrar lite varför när det var så skönt på landet. Visst ja, Maria var tvungen att jobba idag och jag hade en del att göra också. Men jag känner mig ruskigt omotiverad trots superginsengtabletterna som jag köpte i morse. Drygt 300 spänn för en burk. Hoppas att effekten kickar in snabbt, jag har varken tid eller lust att vara så här såsig mycket längre.

Som vanligt vid den här årstiden så har gatan utanför ateljén förvandlats till utecafé. Fullt med fräna södersnajdare som sitter och dricker sin latte i kylan. Någon vilsen turistfamilj här och där. Det livar upp lite med folk utanför fönstret men ensamheten på min sida blir tydligare. Lite jobbarkompisar vore trevligt.

Alla digitala collage som ska till tryck är klara nu. Imorgon drar jag till Dragan och förhandlar lite om pris och hoppas att han har duk inne att printa på. Det är skönt att denna del av processen är klar, jag ruttnar på att sitta vid en dator hela dagarna. Först ska dukarna bli klara och spännas upp men sedan ska det jävlarimej målas.

12 april 2010

"Attans, jag glömde köpa lakrits"

Dagens mission var att dra till IKEA Brooklyn och köpa några grejer till lillen - barnstol, skötbord och sånt men naturligtvis köpte vi mer än så. Asmycket. Vi lunchade där med frihetsgudinnan och Manhattans skyline i bakgrunden - smått surrealistiskt, måste vara världens vackrast belägna IKEA. Det kryllade av svenskar och amerikanarna käkade pommes till sina köttbullar. Det är ju helt fel, men jag lät dem hållas.

Akira är lite jetlaggad fortfarande och är ganska fuckad i sina sovtider. Imorse vaknade han kl 4 typ och låg och sprattlade och sjöng till klockan 07.30. Sedan sov han på några timmar och var en sol i några timmar. På IKEA var han inte på sitt bästa humör men däckade direkt på färjan hem (för att sedan vakna ganska snabbt så Maria fick bära honom över halva Manhattan). Men det ska nog ordna sig med det där.

Nu på kvällen skulle jag gå och handla lite käk men varje gång jag kommer till den där affären drabbas jag av någonslags blackout och bara irrar runt. Det slutade med att jag köpte grejer vi inte behövde och som jag inte orkade laga till så jag drog förbi ett hak och slajsade lite pizzor till oss istället. Sedan gick Maria ut och köpte fler, det var Wille Wonka på tv och vi drack lite vin till. Rulla hem vi kommer att göra.

Morgondagen har vi bestämt ska bli rätt soft. Fixa lite med terassen och så.

Nytt på konstbar!

Har varit och övervakat tryckningen av några av mina senaste bilder så inom väldigt kort finns nedanstående att köpa på Konstbar. De ingår i serien Untitled (the New York series) och är väl ungefär så bra som det blir just nu. Varje upplaga trycks som vanligt i 20 ex och när de är slut är de slut. Snyggast och bäst blir de om man köper dem inramade och klara - så ta steget, det är dags nu.

Jag har en känsla att dessa kommer sälja slut på rekordtid (när detta skrivs ligger de dock inte ute i webshopen ännu, men det går bra att kontakta Konstbar ändå) så dröj inte för länge. Men skulle inte någon av dessa falla på läppen finns fortfarande ett urval av mina tidigare bilder kvar här.

Untitled (flag) 60x60 cm.

Untitled (cab) 60x60 cm.

Untitled (sneakers) 60x60 cm.

Ibland måste man göra om

Egentligen hade jag inte tänkt måla idag, bara uppdatera, bokföra och göra en massa datagrejer men en målning som gnagt lite har stört mig mer och mer så jag var tvungen att ta tag i det. Jag trodde den var klar och ibland är jag lite snabb att plåta och lägga ut grejer när det bästa är att istället ställa undan vad man nu gjort och se på det med nya ögon lite senare.

Har jag lärt mig något? Antagligen, men min otåliga själ i princip garanterar att jag kommer göra om det. Men utanför min ateljé kommer inget jag inte kan stå för, hur många bilder jag än visar i bloggen.

Jag skryter om någon annan som omväxling

Jag vet (återigen). Detta är en konstblogg men jag är inte mer än människa så jag kan omöjligt låta bli att dela med mig av dessa bilder på kiddo. Och när jag ändå håller på så kan jag berätta att igår när jag läste Pippi för Akira så pekade han på en tavla på väggen i boken och sa "pappa". Han måste tro att jag haft fullt upp om jag målat varenda tavla i världen.

Och så har han börjat lära sig bokstäver, än så länge A, K & N. Tidigare idag pekade han på n:et i min Led Zeppelin-tisha och ba "nnnn". Jag har ingen större koll men det känns rätt tidigt för en 18 månaders. Måste bero på att vi bara trycker i honom fet fisk (att hans morsa har vunnit både SM och VM i copywriting kan ju också ha något med saken att göra). Och så kan han sju miljoner grejer till men det tar jag någon annan dag.

Här är microbert på vår gård för en liten stund sedan.

Investeringarna börja löna sig

Sitter fortfarande och redigerar bilder men det gör mig absolut ingenting. Jag älskar kombinationen av RAW+Lightroom+Photoshop (och Marias grymma mac-skärm). Har man bara hyfsat bra foton går det att göra underverk och få dem helt jävla perfekta. Äntligen är jag på rätt väg i min lilla studio.

(Och den där lilla tävlingen jag har knattrar sakta vidare)

Business & pleasure

Har tillbringat halva dagen med min son och andra halvan i ateljén för att fota alla nya målningar ordentligt. Nu sitter jag med en flaska rött och ska lägga resten av fredagen den 8 april på att redigera hela klabbet. Skål.

Tio år senare

Innan jag drog från dimman igår så gick jag förbi den butik i Göteborg där jag spenderat överlägset mest pengar genom åren. Konstnärsbutiken IN-EX hade inte förändrats en millimeter, kilramarna låg där de brukade och det luktade på pricken likadant nu som då. Att gå runt där inne efter drygt 10 år kändes minst sagt märkligt - inte för att jag fortfarande gnetar med samma sak utan för att nu gör jag det på riktigt. Då var jag i allra högsta grad en glad amatör med högtflygande planer och nu lever jag det liv jag drömde om med utställningar på fina gallerier och konsthallar. Men tänk om jag vetat hur lång vägen var, hade jag orkat fortsätta?

Jag har hört och läst från flera olika håll att det tar ungefär 10 år att bli riktigt bra på något. Spelar ingen roll om det handlar om att lira gitarr, hoppa höjdhopp eller snickra utedass. Eller att arbeta som konstnär för den delen. För egen del stämmer det ju rätt bra eftersom jag för 10 år sedan var överlycklig över en utställning på Hisingens bibliotek och nu ska jag snart ställa ut på Galleri Thomassen som då var så ouppnåeligt (till och med för hybrisdaniel) att jag knappt vågade gå in. Hårt arbete, lite tur och tajming kan ta en hur långt som helst.

Jag får då och då mejl från personer som vill hålla på med konst, en del är under utbildning, de flesta inte. Alla undrar hur jag gjort för att lyckas så bra och vill ha tips (precis som om det fanns en mall att följa) och jag svarar alltid likadant. "Om man har talang och är tillräckligt envis och uthållig kommer det förr eller senare att hända men det finns inga genvägar. Man måste jobba envetet och någon form av konstutbildning är absolut nödvändigt." Att jag nått dit jag har med "bara" tre år i konstskola får nästan anses vara en sensation, konsthögskola är i princip ett måste.

Jag brukar skrämmas lite också och skriva att man dock inte kommer någonstans utan grundtalang och är man inte beredd att lägga många, många år på att leva under existensminimum och ensam gneta med sin konst så ska man nog titta efter något annat att göra. En 90-talist som vill slå igenom över natten som konstnär via sitt sovrumsskapande kanske blir lite besviken men jag tycker att det är bäst att vara ärlig. MEN. Jag avslutar alltid mejlen med att om man har allt ovanstående och är beredd att kämpa så finns det inget som slår detta liv.

Jag ångrar inget.

Hej då dimmiga stad

Innan tåget ens kommit ut från spårområdet tittade solen fram och har hängt med mig sedan dess. Men min lilla Jöttebårgsvistelse slutade på topp för jag hittade ett grymt sushiställe och lassade med mig en rejäl hög till tåget. Och så hade jag en öl kvar från igår, det kändes nästan som när vi tågluffade i Japan.

Va, Katrineholm redan? Nu måste jag hårdnjuta resten av resan.

Och här sitter jag och fejkjobbar

Slept lika a baby och blev väckt av måsskrik (vad annars?). Synd att det är pissedassväder idag också för jag skulle gärna ge Göteborg en ärlig chans, men som det är nu håller jag mig på rummet tills de puttar ut mig. Om några timmar ska jag sätta mig på drömtåget och åka hem igen vilket känns mer än helt ok.

Men i höst kommer jag tillbaka med årets bästa utställning!

Göteborg och jag

Det var tio år sedan jag bodde i Göteborg och nästan lika länge sedan jag var här sist, inte mycket har förändrats. Det är fortfarande grått, blåsigt och ganska klämkäckt. På Avenyn har inte en restaurang eller krog bytt plats eller försvunnit så det kändes lite som att åka tillbaka i tiden. Appropå det såg jag en hel del ironiska hipstermustascher och Paris Hiltonhundar - stuprörsjeans och flanellskjortor kommer väl om ett par år. Tillsammans med skäggen.

Men jag är ju inte här för att ta reda på exakt hur långt det är mellan våra städer utan för att kolla in galleriet jag ska ställa ut på i höst. Det kommer att bli grymt och det var inte så läskigt stort som jag fått för mig (utställningen på Uusitalo i Helsingfors för ett par år sedan var mycket större) så jag känner mig lugn. Sedan får vi se om jag ska utnyttja alla tre rum eller om någon annan ska in i det mindre "projektrummet", det är i princip upp till mig.

Nu ska jag zappa tv, dricka ett par öl och sova stock.

Trots att jag borde kommit ihåg hur det är här fick jag för mig att det skulle vara vår och hade på mig samma jacka jag haft de senaste veckorna. Har frusit hela dagen.

Här är det.

Precis den typen av galleri jag gillar. Bra konst, perfekta lokaler och döda papegojor på golvet.

Nu ställer Vanna Bowles ut, mer om henne här.

Jag ser verkligen fram emot oktober.

Sedan gick jag till konstmuseét.

Där fanns bl.a. verk av två konstnärer som jag delar gallerist med. Här till vänster Mari Rantanan och nedan:

Martin Gustavsson. Står jag på tur?

Och dessutom är hela klabbet avdragsgillt

Sitter på tåget. Leonard Cohen i lurarna som en liten gubbe. Kaffe och kexchoklad. En liten bok, bakgrundsskval och vag parfymdoft. Datorn börjar bli varm i knät. Skövde C.

Skillnaden mellan att åka tåg nu och innan vi fick barn är att förut var resan en resa och inget annat - nu vill jag aldrig komma fram. Att sitta i detta vakum är det skönaste jag gjort på veckor, stannar tåget på en Västgötaslätt i fem timmar kommer jag kanske att börja gråta av lycka.

Men det är ju till räkor och ordvitsar jag ska. Kolla in Göteborgs grymmaste galleri och kanske dricka en bärs med någon gammal bekant. Och sova, sova, sova i ett helt mörkt rum så länge jag vill. Jag tror jag smäller av.

Drar på turné

Ni kanske inte visste det men jag är en av Sveriges främsta singer/songwriters och jag drar till Jötttebåårg för att gigga imorgon. Ska bo på Hotell Avenyyyyyn.

Eller också ska jag bara ned och kolla in Galleri Thomassen där jag ställer ut i höst (och få ångest över exakt hur många målningar jag måste få ihop). Välj själv.