Nina Simone på stereon och första eftermiddagen i ateljén efter en veckas frånvaro. Det känns lite svajigt men jag börjar komma igång. Här kan man ana bild #17 som än så länge inte ser så mycket ut för världen men som efter några varv i min kvarn kommer att transformeras till storartad konst. Eller åtminstonde något alldeles fantastiskt extraordinärt.
Nu är frågan bara - är det för sent att dricka kaffe och sparka loss ordentligt - eller kommer jag aldrig att somna ikväll då?
