Det har inte känts så roligt att skriva här den senaste tiden. Anledningarna är flera men framförallt så finns det inte så mycket att fläka ut när man lallar runt med ett barn på dagarna (eller gör andra icke arbetsrelaterade saker utanför ateljén). Det kan också vara så att mörkret och kylan dränerar mig på kraft och livslust för helst av allt skulle jag vilja dra till en sandig ö och snorkla. Eller fly till New York.
Jag nämnde detta bloggtröttnande i en fejakonversation och blev bombad med tips (tack Sara-Vide!). Först i raden var att visa upp min närmiljö. Så jag gör väl det:
Min ateljé ligger några våningar upp i ett stort hus bredvid Färgfabriken i gränslandet mellan Liljeholmen och Gröndal och är typ ett gammalt kontor. Vi är runt 75 pers i kollektivet varav 25 sitter på mitt plan. Korridorer och massor av rum fyllda med kreativitet (kanske visar jag mer av dem senare).
Vi har ett gemensamt kök som jag aldrig använder förutom att micra en kopp kaffe då och då. Gillar inte kollektivkök för alla blir som åttaåringar när det kommer till städning (men idag var det fint!).
Plötsligt en dag satt denna lapp i köket. Som att vara tillbaka i lågstadiet (men uppenbarligen verkar det trigga vissa).
Och så har vi både handikappmugg och dusch.
Min utsikt går inte riktigt att tröttna på. Och nu måste jag jobba.
