Egentligen var jag inte så himla laddad och tänkte strunta i att gå på VIP-grejen på Bukowskis samtidskonstvisning. Men så slog det mig att vad är det för jävla slarv, om nu Stockholm är min ankdamm så är väl det minsta jag kan göra att gå dit, ta några glas och kolla in vad den krasst ekonomiska delen av konstvärlden tycker gäller för tillfället.
Och det visade sig vara veckans bästa karriärsdrag för inom bara några minuter blev jag presenterad för en curator på Moderna och en gallerist som representerar flera av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Han (galleristen) kände tydligen till mina grejer och hintade snart om ett ev. framtida samarbete/utbyte (jag ska INTE lämna mitt nuvarande galleri) om alla parter är med på det. Jo, tack gärna.
Själva visningen var helt ok. Om man jämför med tidigare år då de blandat modern och samtida konst så var det en enorm skillnad, nu får samtidskonsten fullt fokus och mycket av mossigheten har försvunnit. Visst fanns det en hel del konst som inte ens med den bästa vilja skulle kunna kallas samtida men det spelar ingen roll. Bukowski har föryngrats, nu gäller det bara att fixa till lokalerna också.
Jag skulle gärna ha en Boo Ritson ovanför soffan.
Martin Gustavsson som jag delar gallerist med hade ett verk där.
Inte lika många pälsar som tidigare men inte ens skenande hästar kan hålla de mest hängivna därifrån.
Linn Fernström hade förstås en jättegrej med.
