Vi har gjort ett slags schema. Det känns väldigt barnfamiljigt, vuxet och bra för trots att vi har tyckt att det funkat ok tidigare att köra lite på känn har vi med tiden märkt att Marias tid, min tid, Akiras tid, våra arbeten och fritid har flytit ihop till en soppa där ingen vet som är vad. Eller när.
Så sedan ett par veckor tillbaka kör vi att jag har två heldagar (9-17) i ateljén och övriga veckodagar kväll (17 - typ 23). Det kan vara lite segt ibland att åka till jobbet efter en intensiv dag med lillen - dessutom efter att ha gått upp vid sjutiden på morgonen - men sova kan man göra när man är död.
