Efter en heldag i ateljén gick jag till mina vänner vid Globen. Ingen av oss var väl på partyhumör direkt men ganska skönt att bara hänga och snacka skit. Spela PS3 och käka popcorn. Klappa en katt.
På vägen hem när jag gick över bron där vid Hammarbyslussen så kunde jag inte låta bli att tänka på hur mycket jag längtar bort från den här hålan. Stockholm, vad är det egentligen? Vad är det för rastlöshet jag har som gör att jag inte kan stanna mer än några år på samma plats? Tänk om vi fastnar i New York och absolut inte kan tänka oss att bo någon annanstans? Hur skulle man i så fall ha råd med det?
Ja, sånt gick jag och fnulade på där på den slaskiga bron. Och så sörjde jag litegrand att jag inte hade min braiga kamera med mig. Dimma är bra snyggt alltså.
