För bara några år sedan hade jag inte varit på en enda begravning och nu har jag just kommit hem från min tredje. Det var min lilla farmor som skulle ned i jorden och upp i himlen. Det är så det funkar förstår ni. Ja, enligt prästen alltså. Jag hoppas för farmors skull (och för oss allihop) att det verkligen är så. Well, dagen kommer när vi alla får veta.
Det är det enda som är riktigt, riktigt säkert.
Jag sa ju att vi är många i vår släkt.
Akira funderar lite över hålet i marken.
Sedan fick han träffa tusen släktingar. Här är hans favoritfaster.
Efter kaffet var vi tvungna att gå ut en sväng (jag åt otroliga mängder tårta) men vi sprang snart på en loppis. Allt var sjukt billigt och jag hittade en finfin stol till min nya ateljé.
På vägen hem stannade vi till i Vimmerby, förutom denna affär fanns inte mycket att se.
