Innan vi åkte till stugan så funderade jag på vad jag skulle hitta på att skriva om hela sommaren. För hur intressant är det egentligen att läsa vad jag gör på min semester liksom? Jag hade alla möjliga planer på ämnen och saker jag skulle kunna ta upp (inom konstområdet) men som ni har märkt har det ju inte riktigt blivit så. Två anledningar:
1. Ett barn i familjen tar mer energi och kraft än man kan tänka sig och jag är ingen tonåring längre. Jag har inte pallat helt enkelt.
2. Responsen på min ambitiösare inlägg har historiskt sett varit alldeles för liten för att det ska vara värt det. Om jag lägger ned en massa semestertid på att få till bra texter vill jag ha något mer tillbaka än en siffra på besöksmätaren. Och det får jag aldrig för att:
1: Mina läsare är slöa och orkar aldrig komma med synpunkter (med undantag från ett fåtal - tack för att ni orkar).
2. Mina inlägg är inte tillräckligt bra.
Men snart är semestern slut och då ska jag (förutom att vara pappaledig) dra igång min nya ateljé och starta nya projekt. Det kommer att bli svinigt bra, inget mer yada yada om vardagsmenlösheter (om de inte är konstrelaterade förstås) - det finns miljontals sådana bloggar om man är sugen på det. Jag ska göra mitt bästa för att inte tråka ut er utan istället försöka skriva Sveriges bästa konstnärsblogg. Eller bästa och bästa, det är ju svårt att mäta. Men bra ska den bli. Dessutom är konkurrensen i stort sett obefintlig.
För det är ju konstnär jag är och det var därför jag började blogga. Inga fler jävla wakeboardbilder!
Ja, förutom den här då.
