måndag 19 juli 2010

Mullhyttan - allt är förlåtet

Med ett litet undantag har jag inte varit i byn jag växte upp i sedan mina föräldrar flyttade därifrån för drygt tio år sedan. Jag är nu i efterhand glad över att jag haft möjligheten att växa upp på landet men i tonåren var det inte alltid lika kul. Jag skämdes ofta över att jag var tvungen att bo i en liten by med ett töntigt namn och drömde om andra platser (min dragning till lite större städer beror alldeles säkert på detta). När jag var 17 år tröttnade jag på att vara en lantunge och flyttade hemifrån.

Att återse en plats man inte sett på länge men som är så välbekant att man kan varenda grästuva är väldigt konstigt. Att gå tillsammans med sitt eget barn på samma gator man cyklat, sprungit och lekt när man själv var barn är ännu konstigare. Men jag kände egentligen ingen större nostalgi eller ångest över att vara där, bara en tacksamhet över att jag fått växa upp på en så idyllisk plats - och att jag slipper bo där nu.


Min gamla skola där jag gick i låg- och mellanstadiet. Jag kom ofta försent för jag var en morgontrött skit redan då.


Kvarndammen strax ovanför vårt hus. Kryllade med blodiglar har jag för mig.


Här gick jag i lekis. Nu låg det visst en pizzeria med det förvirrande namnet "Restaurang Korea" där istället. I brandstationen bredvid var pappa deltidsbrandman.


Till ICA-träffen gick man och köpte sina hubbabubba och kanske gjorde sin snatteridebut? Butiken såg exakt likadan ut som den gjorde när jag var tio år. Till och med samma personer jobbade där.


I det röda huset växte jag upp och på sommaren kunde man bada i dammen efter man klippt kilometervis med gräsmatta. På vintern körde man alltid igenom isen när man åkte skrillor.


Innan vi flyttade till det röda huset bodde vi ovanpå en kyrka. Jag minns att jag gick ned och körde med min radiostyrda båt i dopfunten ibland. Nu ser det ut som huset gud glömde.


Efter nostalgitrippen drog vi upp till sjön och badade. Det var Akkis första dopp i sötvatten.


Sen åkte vi till syrran som driver Tingsgårdens B&B några mil utanför Örebro. Jättefint - åk dit om du har vägarna förbi och vill sova gött.


Vi fick bröllopssviten.



Syrran driver även en liten butik i den lilla byn, där fanns ett jättegott café, små butiker och så en bur med kaniner. Det gillade det lilla barnet.