Det är så konstigt. Jag går och lider en hel vinter och funderar på allvar att emigrera och aldrig komma tillbaka. Men så blir det sommar och det finns ingenstans jag hellre skulle vilja vara. Måste komma på ett smart sätt att lösa det där.
Kväll i stugan.
Och där står Maria och förbereder morgondagens frukostbröd. Lyllo mig.
En lite annan utsikt än den vi hade för en månad sedan. Och väldigt mycket tystare.
