Idag hälsade Akira på mig på jobbet. Han sa inte rakt ut att det var konstnär han skulle bli men man kunde ana det på blicken. Hoppas han kommer på andra tankar. Sin nya åkpåse i rent guld som han fick av sin mormor idag var han iallafall mycket nöjd med. Lyxunge.
Kändes lite konstigt att vara i ateljén igen. Sist jag var där var innan förlossningen och nu har en gigantisk förändring skett. Förändringen bara låg där i sitt guldfodral som om det var helt självklart. Och det är det ju. Ett annat liv har startat och jag har absolut ingenting emot det. Det ska bli kul.
Anledningen till att jag var där idag var att jag hade lite småpyssel att fixa med men jag kommer nog inte att vara där så mycket den närmaste tiden. Det känns helt ok. Jag behöver en paus och är ändå helt ofokuserad för att kunna göra något vettigt. Det skulle antagligen bli någonslags ADHD-konst med narkoleptiska inslag och hur intressant det än må låta så tänker jag inte ta reda på det. Jag behövs hemma nu och vill inte vara någon annanstans heller. Jävla tur egentligen att det inte blev något med utställningen i Liverpool. Shit vad bökigt det hade varit.
Jag ser fram emot att läsa morgondagens artikel i DN och se vad responsen kan bli. Känns väldigt smickrande att de valde mig fast jag vet inte riktigt hur det gick till. Det finns säkert många som inte tycker att jag är värd denna uppmärksamhet, hoppas jag retar gallfeber på dem. Jag tror och hoppas att detta kan vara början på en ny fas men oavsett vad som händer så kan det aldrig vara en nackdel att få en helsida i sveriges största morgontidning. Just nu är jag mest nojig över vad de kan ha använt för bild, hoppas det inte är en med dubbelhakor. Jag klär inte i dubbelhaka.
