Som jag skrivit tidigare så ska jag lägga av med struntbloggandet och istället ägna mig helt åt att skriva om väsentligheter som konst och sånt (= vad jag har för mig på dagarna i och runt min ateljé). Några kanske jublar* och andra sörjer** men så får det bli för detta är nog*** mitt sista dagboksinlägg på ett tag.
* Ja, typ alla som följer min blogg för att läsa om konst.
** Min familj och andra nyfikna som vant sig vid att ha fullständig koll på mig, min tjej och vårt barn via bloggen.
*** Jag kommer säkert att halka dit och skriva vardagsnonsens då och då men det blir så sällan att det inte kommer att märkas.
Om någon undrar varför jag inte bloggat de senaste dagarna så beror det på att jag levt till fullo i den verkliga världen och bara träffat verkliga människor away från keyboardet. Men kameran tog jag förstås inte paus ifrån - herregud, det finns ju gränser.
Sista dagen i stugan tog vi den årliga bilden på verandan. I år med ett förvånat barn bredvid oss.
Sedan åkte vi till min kusin + tjej som flyttat ut på landet utanför Nyköping. Huset har anor från 1200-talet och Gustav Vasa hade tydligen gömt sig i grannhuset när han hade arga danskar efter sig. Eller hur det nu var.
Det var gigantiskt och jättefint. Som ett slott.
På lördagen började vi dagen med att gå och titta på omgivningarna.
Och hästarna.
Och sjön.
Sedan åt vi och lillen hittade en slang. Han älskar slangar.
Och sin lilla valross.
Sen åkte vi till Nyköping och träffade min gamla konstskolekompis som blev brandman istället. Är du snygg, smart och vill ha barn kan du slå honom en pling. Akira satte visst igång något.
Och så avslutade vi lördagen med trädgårdsfest hos ett par vänner utanför stan. God mat, obegränsat med dryck och skön underhållning. Perfekt avslutning på världens längsta semester.
