Jag bangade ett par vernissager för att gå på ett seminarium på Färgfabriken som handlade om "Nordens U-land - panik eller möjlighet". Nu visade det sig att hela seminariet handlade enbart om Islands ekonomiska och konstnärliga situation och inte alls om konst och ekonomi i allmänhet (som jag fått för mig). Dessutom gillade moderatorn att höra sin egen röst lite väl mycket och sånt pallar jag inte med. Så trots influgna experter, curatorer och forskare så smet jag i pausen för att göra lite nytta i ateljén istället.
Jag känner mer än någonsin hur dyrbar min tid är och jag tänker inte sitta och slösa bort den på saker som inte intresserar mig. Nope.
