Så fort jag fick höra talas om att kläddesignern i min korridor hade en praktikant ville jag förstås ha en egen. Lägligt nog kom Maria och Akira förbi så jag satte genast igång att visa hur t.ex. en sladd fungerar. Imorgon kör vi färglära och kanske lite kroki. Om jag börjar i tid kanske han kan måla åt mig medan jag bara sitter och pekar. Fast det vore iofs bättre för familjens ekonomi om han blev tennisproffs istället, jag får se hur vi gör.
Efter nästan en heldag i ateljén har jag fått duktig ordning och alla tolv bananlådor är borttrollade. Mina hyllsystem är stabilare än Dr Alban och jag hann till och med måla lite vitt. Ett jobb som utan barn tagit några dagar tog istället tre veckor (och jag vågar inte riktigt tänka på vad det kostade men det lär väl revisorn berätta) men nu är allt i princip klart. Bildbevis kommer väldigt snart.
