Första steget i att packa ihop ateljén har börjat. Målningarna som ska till galleriet är bubblade och kommer att hämtas upp imorgon. Jag har till sist insett att finnlådan inte har i mitt liv att göra så jag ska hacka den i bitar och skicka ut den i grovsopen. Synd på den fina boxen men ibland måste man ge upp. Soffa och skrivbord ryker nog också.
Jag börjar verkligen se fram emot utställningen nu och även om jag aldrig blir nervös eller så inför vernissager så känner jag ändå ett förväntansfullt pirr i kroppen. Det ska bli kul att hänga utställningen, jätteroligt att träffa alla besökare och så ska vi ut och äta på något flott ställe efteråt. Barnvakt är fixad och livet kunde inte kännas bättre (vetskapen om vår stundande New York-vistelse gör det inte sämre).
Bara den här förbannade vintern kunde lägga av snart.
