Akira fyller ett halvår idag och det firade vi genom att sätta på honom lite larviga mössor och kläder som jag hade när jag var en parvel i mitten av 70-talet. Han är vår personliga lilla clown, och han gör ett bra jobb.
Livet har helt klart förändrats sedan han kom men på det stora hela kör vi på som vanligt. Vi lever samma liv och gör samma saker, det krävs bara lite mer planering nu. Men visst, det har ju varit en och annan hemmakväll det senaste halvåret. Som nu t.ex. Fast det är ganska mäktigt att veta att i sängen här bakom ligger en kopia av mig. En perfekt liten pojk som kommer att bli aslycklig av att se oss imorgon igen.