Jag har just kommit hem från en långpromenad med lillen. En motorcyklist med ganska få timmar bakom styret svängde ut i en korsning och körde omkull två meter från Akira och mig. Den fina motorcykeln och killen gled på asfalten. Det lät dyrt. Killen flög genast upp och svor men verkade vara ok så vi gick vidare.
På ringvägen såg jag balkongen ovan. Inget konstig med en snodd skylt men det roliga är att jag bott på platsen den pekar på. Mosebacke ligger någon mil från Örebro och är en rad med hus mitt i ingenstans längs en slingrig grusväg. Där bodde vår familj under något år när jag var typ fem. Saker som jag kommer ihåg därifrån är att huset var rött med en stor granhäck runt, i ladan bredvid upptäckte jag att jag var allergisk mot hö och en gång blev jag jagad upp i ett träd av en tjur.
Trots tjurens agg mot mig så gillade jag den och senare när den slaktades och jag fick veta att det var min kompis som låg på min tallrik så grundlades min avsmak mot kött. Men det tog ytterligare tjugo år innan jag lade av helt. Jag tycker idag precis som då att det är något skevt med att äta djur. Speciellt när det finns så många alternativ. Men framförallt är det inte hållbart i längden, jorden pallar inte med det så länge till.
Ha ha, den vändningen såg du inte komma va?
