Trots min buttra uppsyn så var jag på ett strålande humör när jag promenerade genom Humlegården idag. Jag tänkte på hur jävla bra jag har det och att alla mina drömmar verkar gå i uppfyllelse. För några år sedan hade jag urkass ekonomi, inga uppdrag och framförallt - inget galleri i Stockholm. Nu var jag på väg till ett av de bättre i stan för att spika datum för min kommande utställning och diskutera framtiden. Det ser ljust ut nu. Strålande.
Imorgon åker vi till stugan och stannar där i ett par veckor. Både min och Marias chef tyckte att vi behövde lite lantluft och vi tänker inte säga emot. Vi lämnar baconsjukan och drar. Självklart kommer jag att fortsätta bloggandet från landet.
Om det är några lövblåsare som läser denna blogg så ber jag om ursäkt redan nu. Men jag måste säga att jag mådde ännu bättre när jag såg dem och tänkte att det var de och inte jag som gick där med en vrålande blåsgrej.
Det är inte så stort i yta men de har ett riktigt schysst urval av konstnärer. Kolla här bara.
Den 4 mars - 4 april 2010 sitter mitt namn på väggen där. Det ser jag fram emot. Som fan.
