Jag vill tacka de sju personer som tyckte till om mina bilder i föregående inlägg. De övriga etthundraelva personerna som besökte bloggen utan att skriva något hade säkert en bra anledning till att inte göra det. Jag förlåter er.
Idag har mitt friskluftintag bestått av tre vändor till vedboden där varje vända tar typ två minuter. Men i det här rövvädret så spelar det ingen roll, man är nästan dum i huvudet om man vistas ute nu fast man inte behöver det. Jag hatar november, vilken värdelös månad.
Appropå ved förresten. Den är inte slut än på ett tag men är tveklöst på god väg för här eldas det som om det inte fanns en morgondag. Jag skyller på Akira som verkar gilla att somna vid brasan. Klart grabben ska få göra det. Det finns visserligen en hög redo att hugga upp men med maratonförkylningen i kroppen kombinerad med vädret som gud glömde gör att jag viftar bort sådana tankar. En dräng skulle man haft.
Men. Jag har fått för mig att man kan ringa en vedgubbe eller liknande som kanske har en liten skog och hugger upp betydligt mer än sitt husbehov för han inte har något bättre för sig. Sedan staplar han upp veden i raka rader och väntar på att någon slöfock som jag ska ringa så han blir av med en del av sitt berg och kan fortsätta sitt huggande. Han känner sig nyttig i luthersk anda och jag slipper göra ett dagsverke. Win-win. Imorgon ska jag kolla upp om det verkligen existerar sådana vedgubbar eller om det bara är en fantasi jag har.
Hur kollar man upp sådant förresten, www.litenvedfarbror.se eller? Jag får nog åka runt och kolla lappar på anslagstavlor. Låter som en lagom aktivitet för morgondagen. Man kan säga att anslagstavlor är en föregångare till internet. Ja, förutom att de inte är ihopkopplade förstås och bara innehåller ganska snäv och lokal information. Det vore t.ex svårt att boka ett hotell i Japan via en anslagstavla. Eller betala räkningarna. Men om man är på jakt efter lite rejälare grejer som ett lass ved är det nog rätt ställe att leta på.
Bilden då? Jag orkade inte bildgoogla något passande så det fick bli en Akirabild istället. För en blogg utan bild är lite som en blogg utan bild. Dessutom har jag faktiskt nämnt hans namn en gång i texten så lite relevans finns det. En konstig grej är att jag tänkte att detta inlägg skulle bli kort och nästan lite minimalistiskt.
Det blev visst precis tvärtom.
