Idag har jag begravt min morfar. Bokstavligen. Det kändes lite märkligt att hissa ned en kista med min morfar i. Han ska ju inte ligga där. Eftersom vi bara fick en kort muntlig genomgång av själva jordsättningsförloppet så var det viktigt att koncentrera sig vid nedsänkningen av kistan, det är ju inget man tränat på direkt. Så just den biten blev lite mer teknisk än känslomässig.
Det var en vacker begravning och jag tror att morfar skulle gillat den. Han hade knatat runt med sin lilla kamera och tagit kort på allt och alla från alla vinklar. Nu var det jag som gjorde det istället och det kändes bra.
Jag tar över stafettpinnen.
