För att göra ateljén lite mer min innan vi drar till N.Y. så drog jag till Liljeholmen igår och målade bort den otäcka gröna väggen. När jag satt där i fönstret och sippade på en öl medan första färglagret torkade så kände jag verkligen att jag hamnar rätt. Att det är här jag ska vara.
Några våningar ned på bakgården verkar det bo några alkisar i ett slags husvagnsbygge, lite fyllebabbel och proggmusik sipprade ut. Kändes gemytligt på något sätt. De ateljékollegor jag sprungit på hittills verkar vara sköna typer. Jag tror att jag nästan utan att anstränga mig har hittat hem.
