Det tog mig drygt 15 år av körkortsinnehav innan jag köpte min första bil. Vilka sköna 15 år det var. Jag har hört folk gnälla om hur dyrt och krångligt det är att ha bil men när vi hittade vårt perfekta fordon så trodde jag att vi skulle bli besparade problem (bara en ägare, en liten tant!). Det blev tvärtom. Bilskrället gör inget annat än krånglar.
Idag åkte svärfar från Uppsala för att hjälpa mig med bromsarna, vi möttes på en parkering i Solna. Det regnade inte och jag blev uppriktigt förvånad. Det hackades och skrapades och en ansenlig mängd rost och skruff lossnade. Nu skulle bilen bli bra! Det visade sig att den inte riktigt blev det, efter att jag kört genom stan och parkerat den vid globen så var bromsarna och fälgarna fortfarande varma. Dessutom upptäckte vi att ena däcket var väldigt snedslitet. Måste åtgärdas. Dyrt. Krångligt. Trist.
Jag är så sinnessjukt trött på Betty bil. Jag önskar nästan att vi aldrig hade mötts. Hon som var så fin till det yttre och spann så bra visade sig vara en riktigt skabbig tacka. Full med mystiska blemmor och plötsliga utbrott. Ibland helt utslagen men fjäskig emellanåt. Som ett fyllo. Jag hatar henne. Men när hon funkar är hon underbar.
Jag har försökt att få lite svar från konstnärsnämnden om avslaget. De svarar snabbt och korrekt men säger egentligen ingenting. Tomma fraser. Jag är så trött på att bli motarbetad, i två hela dagar satt jag med ansökan, en motivering vore väl det minsta man kunde begära. Att det är fyra A4-sidor med namn på deras hemsida som blivit beviljade känns inte som något annat än ett hån. De anser tydligen inte att det är värt att stödja mig som ensam representant för Sverige på detta stora evenemang medan de håvar ut pengar som stöd till små fjuttutställningar i Polen. Va fan.
Men det finns hopp. Tidigare idag fick jag följande mejl från Liverpool:
Dear Daniel
We are very sorry to hear your news. We are ok, but we would have loved to have you as part of our festival. After saying that, we are going to keep you on our website and we are not giving up just yet. We are still looking at sponsors and funders so if miracle happens we might be able to make it work. Lets cross fingers and hope for the best.
Hoppas mirakel uppstår för jag har jobbat rätt hårt hittills och har varit inställd på att åka sedan jag fick inbjudan i somras. Men jag ska inte hetsa upp mig mer över detta nu, jag kör på och hoppas på det bästa. Med början nu.
Idag åkte svärfar från Uppsala för att hjälpa mig med bromsarna, vi möttes på en parkering i Solna. Det regnade inte och jag blev uppriktigt förvånad. Det hackades och skrapades och en ansenlig mängd rost och skruff lossnade. Nu skulle bilen bli bra! Det visade sig att den inte riktigt blev det, efter att jag kört genom stan och parkerat den vid globen så var bromsarna och fälgarna fortfarande varma. Dessutom upptäckte vi att ena däcket var väldigt snedslitet. Måste åtgärdas. Dyrt. Krångligt. Trist.
Jag är så sinnessjukt trött på Betty bil. Jag önskar nästan att vi aldrig hade mötts. Hon som var så fin till det yttre och spann så bra visade sig vara en riktigt skabbig tacka. Full med mystiska blemmor och plötsliga utbrott. Ibland helt utslagen men fjäskig emellanåt. Som ett fyllo. Jag hatar henne. Men när hon funkar är hon underbar.
Jag har försökt att få lite svar från konstnärsnämnden om avslaget. De svarar snabbt och korrekt men säger egentligen ingenting. Tomma fraser. Jag är så trött på att bli motarbetad, i två hela dagar satt jag med ansökan, en motivering vore väl det minsta man kunde begära. Att det är fyra A4-sidor med namn på deras hemsida som blivit beviljade känns inte som något annat än ett hån. De anser tydligen inte att det är värt att stödja mig som ensam representant för Sverige på detta stora evenemang medan de håvar ut pengar som stöd till små fjuttutställningar i Polen. Va fan.
Men det finns hopp. Tidigare idag fick jag följande mejl från Liverpool:
Dear Daniel
We are very sorry to hear your news. We are ok, but we would have loved to have you as part of our festival. After saying that, we are going to keep you on our website and we are not giving up just yet. We are still looking at sponsors and funders so if miracle happens we might be able to make it work. Lets cross fingers and hope for the best.
Hoppas mirakel uppstår för jag har jobbat rätt hårt hittills och har varit inställd på att åka sedan jag fick inbjudan i somras. Men jag ska inte hetsa upp mig mer över detta nu, jag kör på och hoppas på det bästa. Med början nu.
