Det må hända mycket i mitt liv just nu men det betyder inte att jag lägger ned allt annat. Tyckte det var dags med ett inlägg som inte innehåller något barnbabbel. Det har varit lite övervikt där ett tag.
På vägen hem från affären tidigare idag gick jag igenom vår lilla park och den ständigt pågående utställningen som finns där (och överallt). Många, för att inte säga de flesta, lägger nog inte ens märke till saker som jag stannar upp för. Eller också kanske man fnyser och muttrar något om att klottersaneringen inte gjort sitt jobb. För mig är det den bästa sortens gatukonst. Jag inspireras av allt som sprayats, klistrats, tejpats och målats på väggar, skåp, dörrar och stolpar. Både av spontant uppkomna grejer som dessa och smarta schabloner med budskap. Men bilderna ovan säger framförallt att här finns det liv. Staden lever och vägrar kuvas.
Om du inte funkar som mig så försök nästa gång du går förbi ett elskåp med sju lager gamla affischer och tre lager färg att se det vackra i det. Man behöver inte anstränga sig mycket för att hitta ett mönster eller en del som är extra fin. För mig är de fantastiska tavlor utplacerade av ett ständigt pågående konstnärskollektiv och jag hämtar mycket av min inspiration här. Stockholms "klotterpolicy" och affischförbud är döden mot en levande stad. Jävla moderatpåhitt.
