Jag är inte vidskeplig men om det var fredag den 13 idag skulle jag nog konvertera. Trodde jag på gud skulle jag undra vad jag gjort för ont. Bodde jag på Tahiti skulle jag misstänka vodoo. Ja, ni fattar. Så länge vi var i stugan var allt fridens men så fort vi satte oss i bilen började det att gå utför.
Bilen ville inte starta (trots att svärfar har fixat och mixtrat med den jättemycket senaste månaden). Efter några försök gick den dock igång och vi pustade ut och åkte mot Stockholm. Vi stannar till vid Kungens kurva för att köpa ett sånt där bäjbyskydd som man ska ungen i när man åker bil. Det är bra att ha när man åker från BB. Modellen vi ville ha var slut men de ringde och la undan ett i butiken på Kungsholmen istället. Lite segt att åka dit men va fan, bättre nu än sedan.
Det finns en ledig plats precis utanför butiken och eftersom vi bara ska in och betala den och sedan åka så bryr jag mig inte om att jag står några meter ifrån ett övergångställe. Det skulle jag ha gjort. När jag tittar ut från butiken efter typ 1 minut så står det en p-vakt och knapprar för fullt på sin förbannade lilla patetiska dosa. Jag förklarar situationen men blir bara bemött med några otrevliga ord och ett hånflin innan han lämnar över lappen. 900 kr. Jag är övertygad om att många p-vakter egentligen skulle vilja vara poliser egentligen men fick för låga poäng i testerna. Istället får de spatsera runt i sina löjliga kepsar och leka polis. Jag känner ingen sympati för dem.
Det fåniga är att jag aldrig ställer bilen utan att veta att den står ok, faktum är att jag aldrig fått varken parkeringsbot eller blivit stoppad för fortkörning en enda gång under de 17 år som jag haft körkort. Inte en enda bot. Men denna gång skulle vi ju bara in och hämta en grej, det tog totalt 2 minuter. Visst kunde jag suttit kvar i bilen och vaktat men eftersom Maria är höggravid så ville jag hjälpa henne att bära. Barnstolen blev nästan tusen kronor dyrare och jag ett skop bittrare. Och suget att flytta från stan blev dubblet så stort.
Men det slutar inte där. Nej då. När vi kör hemåt märker jag att bilen rullar lite trögt. Eftersom jag börjar få lite erfarenhet av begagnade bilar så vet jag att det är dåligt. Bromsarna har låst sig. Jajjamensan, jag skulle inte säga att fälgarna glöder men det fräste när jag hällde vatten på dem. Känns sådär att ha en bil med pajjiga bromsar när vi snart ska flänga in till BB för att klämma ut Skrutten. Som tur är har vi bra folk omkring oss. Svärfar åker från Uppsala i morgon bitti och fixar problemet.
Nu är det väl inget mer? Nja, inget stort iallafall. Men datorhelvetet håller på och strular sådär som den gör ibland. Hackar och tuggar och försöker installera och uppdatera och jag vill inte veta. Hata vista. Hata vista. Hata vista. Egentligen hade jag tänkt att börja måla idag men jag tror jag struntar i det. Färgen skulle väl explodera, dukarna brinna upp och penslarna falla i bitar. Imorgon blir nog en bättre dag.
Jo. Det kunde visst bli värre. Jag fick precis nu ett mail från konstnärsnämnden där de avslår min ansökan för stipendiet för internationellt kulturutbyte. Kanske blir det ingen utställning i Liverpool heller? Skit. Jävla skitdag.
