Jag tror (ok, vet) att många har en ganska romantisk syn på konstnärsyrket. Att konstnärer inte har några strukturer, kliver ur sängen mitt på dan, dricker rödtjut och skapar halva natten. Såsar runt och luktar på blommor. Släng in lite dämoooner och konstant vimsighet också. Lever på bidrag gör de också.
Det finns säkert en hel del människor som uppfyller alla ovanstående punkter (några är kanske till och med konstnärer) men jag lever inte riktigt så. Visst - jag gillar rödvin och kan skapa intensivit i perioder, men jag gillar även bärs och att jobba på förmiddagen kan vara det bästa av allt ibland.
Om inte jag hade ramar (he he) och strukturer att hålla mig inom så skulle det vara mycket svårare att få något gjort. Jag får ju inte lön varje månad utan är helt beroende av vad jag själv åstadkommer. Gör jag inget får jag inget. Därför går jag upp varje morgon och går till ateljén. Att vara konstnär är ingen hobby, det är ett jobb. Det betalar mina räkningar och fixar mat på bordet. Ganska oromantiskt. Att jag sedan kan välja när jag vill sätta upp dessa ramar och bestämma relativt fritt över min egen tid är en annan sak (och även en stor anledning till varför jag valt detta yrke). Och självklart brinner jag för att skapa, det är mitt liv. Men det är en annan blogg.
Listan här ovanför råkar vara dagens men det skulle lika gärna kunna ha varit nästa veckas eller för ett halvår sedan. Punkterna varierar men många är återkommande. Fakturapunkterna är roligast. Jag älskar att skicka fakturor. Bokföring är inte lika roligt och uppdateringar kan vara töntigt tidskrävande. Men som synes så är det inte mycket som har med konstnärligt skapande att göra på dagens lista. Det skulle väl vara monterandet av kilramar då.
Jag lägger säkert 50% av min tid på saker som inte har direkt med mitt skapande att göra. Men det är saker som måste göras, speciellt sådant som är kopplat till företagandet. Att marknadsföra sig och synas i olika sammanhang är också viktigt. Det tar mycket tid men det är värt det. Jag blir varje vecka kontaktad av människor som är intresserade av att köpa, ställa ut eller skriva om min konst. Ofta leder det inte till något men ibland smäller det till och rätt person har sett min konst eller en text om mig, utan internet hade sådana kontakter varit omöjliga. Jag fattar inte hur konstnärer klarade sig förut?
Men när jag går in i skaparperioder är det förstås mindre punkter på listan. Då gör jag lite smågrejer medan jag väntar på att något ska torka eller jag behöver en paus. Det är skönt att slippa leka kontor ett tag och istället koncentrara sig på skapandet.
Det är ju ändå konstnär jag är.
