måndag 7 september 2009

Som en Formel1.



Vi bytte ett däck lite tidigare idag, man behöver inte vara mekaniker/polis/besiktningsman för att fatta att det var dags. Inte konstigt att det har varit lite bökigt att köra när det regnat mycket. En formel1-bil har mer mönsterdjup. Men nu är det bytt och det finns inte längre någon överhängande risk för punkteringar på väg till BB. Skönt.

Eftersom dagen blivit så uppbruten så var det ingen idé att börja måla, jag spände upp och grundlackade resten av dukarna istället. Satte upp en hylla som trillat ned. Kollade igenom siffrorna. Och sånt. Nu finns det inget som hindrar mig från att köra igång - imorgon är det dags. Jävlar vad jag ska måla.

Idag har jag sett tre blinda personer med käpp. Det är nästan så jag börjar gråta när jag ser dem picka runt med sina pinnar. Ensamma. Mörkt. Fy vilket hemskt öde att inte ha någon syn, jag vet inte om jag skulle orka leva vidare om jag blev av med min. Jag blir lätt hellre döv, fast då torskar man ju på musiken förstås... Ok, jag väljer att bli av med ena örat och ena ögat. Men bara om jag absolut måste.

Nu drar jag hem till Maria och Skrutten, tror det är lite dags för lite andningsövningar. God afton.