Någon kanske minns utställningsförfrågan jag fick igår. Att jag inte ville skriva något mer förrän jag visste vad det handlade om. Nu vet jag. Är det något jag lärt mig under de år jag varit verksam som konstnär så är det att aldrig ta ut något i förskott. Aldrig.
Låter något för bra för att vara sant så är det oftast det. Får du en luddig inbjudan så är det oftast ett luddigt arrangemang. Denna gång var det Södra Teatern som ville ha 13.000:- för att jag skulle ställa ut där en kväll. Det var så länge sedan någon förväntade sig att jag skulle betala* för att ställa ut så jag blev lite paff (däremot har jag flera gånger det senaste året fått ersättning för att visa min konst). Mitt svar till dem blev:
Hej, tack för ert intresse men jag betalar inte för att ställa ut. Det brukar vara tvärt om. Lycka till med ert event.
Varför är det såhär? Tror ni de bjuder in en musiker och förväntar sig att denne ska betala för att uppträda. Eller anlitar en DJ och sedan skickar en faktura? Varför tror vissa att man kan behandla konstnärer hur som helst? Och att vi ska gå med på det? Jag fattar verkligen inte. Som heltidsarbetande konstnär tar jag inte detta som något annat än en personlig förolämpning. Galningar.
Men som motvikt till detta så pratade jag nyss med en illustratör/konstnär om hur mycket man kan ta för illustrationsjobbet jag blev erbjuden igår. Han nämnde en bra summa. Mycket bra. Ser fram emot mötet på onsdag. Allt jämnar ut sig.
* Att betala för att ställa ut är inte så ovanligt. I storstäderna kan man hyra olika gallerier veckovis - oftast till ockerhyra - och hoppas på det bästa. Själv gjorde jag det ett par gånger i början av min 'karriär' och det är egentligen inte så konstigt. Vill ingen annan ställa ut en så får man ta tag i det själv. Dessa gallerier står dock inte så högt i kurs i konstvärlden och det kan finnas en risk att man aldrig tar sig ur detta segment.funderingar, inte ok, knas, konst, 