Idag blev jag testad på allvar. Maria fick inte sova så mycket inatt så jag tänkte att jag skulle ta Akira på en riktig långpromenad medan hon dunade. Vi har ju varit ute förut några gånger bara han och jag och det har gått fint, därför var jag kanske lite övermodig idag. Min plan var att ta en tur runt Tanto (vi bor vid Mariatorget) men vi hann bara till småbåtshamnen innan han sket ned sig. Ordentligt.
Han lackar naturligtvis ur men jag behåller lugnet, drar honom lite åt sidan, hivar upp det portabla skötbordet ur väskan, byter blöja i vagnen och sätter på ett par nya byxor. Som om jag inte gjort annat i mitt liv. Han är klarvaken nu, skriker och vill ha käk. Det enda jag inte kan erbjuda. Men. Jag har ett lillfinger som brukar funka på kvällarna när han ska sova så jag satte allt mitt hopp till det. Funkade.
Hade jag haft ett grinigt, nedskitet barn, tjugo minuters promenad från dess mor för någon vecka sedan hade jag antagligen fått panik och svettig puttat ett gallskrikande barn genom hela söder. Nu kom jag istället hem med en nybytt och ganska nöjd unge som strax fick sitt eftertraktade bröst.
Jag har bara varit pappa i fjorton dagar men jag klarade testet. Stolt. Nöjd. Glad.
