söndag 4 oktober 2009

Premiär på Kdebatt.


Sådärja! Nu har jag startat ett bloggkonto på Kdebatt och skrivit mitt första presentationsinlägg. Jag tycker absolut att du ska bege dig dit och titta (det finns flera bra/roliga skribenter där) men om du inte orkar så postar jag min presentationstext här också. Nu orkar jag inte skriva en rad till idag. Godkväll.


Hej, Daniel heter jag. Tänkte börja med en informativ men ganska torr presentation. Jag kör direkt.

Är: konstnär.
Bor: Stockholm (Södermalm).
Fyller: 35 år (på torsdag).
Har: barn (Akira, en vecka gammal idag).
Bor med: Maria (dokumentärfilmare och frilansande copywriter).
Bloggar: i princip dagligen sedan 2006.
Gillar: när det flyter på.

Har du fått en bild av mig nu? Bra. Då drar jag min konstnärliga karriär lite snabbt:

Född med kritask i handen och har alltid ritat och målat. Alltid höga betyg i bild, främst för mitt sinne för färg och form (aldrig varit speciellt hängiven eller skicklig tecknare). Har så länge datorer funnits varit intresserad av grafisk formgivning och även om jag varit kreativ över genomsnittet har jag aldrig tänkt att mitt kluddrande varit något att satsa på. Men. 1999 när jag bodde ett halvår i Spaninen satt jag ofta och tecknade nätterna igenom. En av dessa kvällar fick jag en uppenbarelse att jag skulle satsa på konsten och jag bestämde mig där och då att jag skulle ge det ett allvarligt försök när jag kom hem. Knappt två år senare hade jag min första ordentliga utställning på ett galleri i Göteborg. Grejerna jag målade då var grälla, naivistiska och egentligen inget vidare men utställningen gick bra och jag sålde en hel del. Tanden var blodad.

2002 började jag på en grundläggande konstutbildning på en folkhögskola i Blekinge. Jag fattade att jag behövde studera och lära mig alla grunder om jag skulle ta mig vidare. Året där var helt fantastiskt och jag utvecklades mycket. Målade dag och natt i en skön ateljé med egen balkong. Ville ha mer.

Jag gick igenom information om alla förberedande konstskolor som fanns och kom fram till att det var på Ölands Konstskola jag ville gå. Jag var så säker på det att jag sökte enbart den skolan och direkt till år två. Kaxigt – men jag kom in. Tur, för hade jag inte gjort det hade nog mitt liv tagit en annan riktning. Nu var det ingen tvekan längre, det var konstnär jag skulle bli och jag skulle satsa allt.

Och det gjorde jag banne mig. Jag var i ateljén dag och natt. Igen. Men ännu intensivare och denna gång fanns det uppbackning av riktigt bra lärare och gästlärare. Mycket resurser. Dessutom hade jag turen att hamna i en av tidernas bästa klasser där ambitionsnivån var skyhög. Sånt smittar. Väldigt många av oss är idag verksamma som konstnärer eller går på konsthögskola. Efter året på Öland flyttade jag till Stockholm för att det var det naturliga steget. Jag gick ett tredje år på Ölands konstskola, fast som distansutbildning. Halva min lägenhet inredde jag som ateljé och jag jobbade halvtid på en biograf för att försörja mig. Slitig period men ganska kul ändå. Jag träffade Maria mitt i allt detta i maj 2005.

2006 skaffade jag min ateljé vid Nytorget (där jag fortfarande håller till) och sa upp mig från SF. Två av de bästa beslut jag någonsin tagit för det är inte förrän man satsar på något till 100% som saker börjar hända. Jag hade ett par lyckade utställningar på ett galleri på söder som gav mig pengar att fortsätta mitt skapande och 2007 visade jag mina verk i blandteknik för första gången. Det var omedelbar succé.

Sedan dess har jag ställt ut separat på stort Karlavägsgalleri i Stockholm, visats på Helsinki ArtFair av mitt finska galleri, ställt ut i Nybro Konsthall, ställt ut på NEON Gallery, haft en stor separatutställning i Helsingfors, sålt verk till konstsamlare i N.Y. och blivit inbjuden som enda svenska konstnär till NICE09 (konst/kulturfestival i Liverpool). Bland annat.

Nästa år ställer jag ut separat på Galleri Mårtenson & Persson i Stockholm och nu på tisdag tycker DN att jag är en så pass aktuell person att jag och min konst får en helsida i deras blaska. Framtiden ser ljus ut.

Men det största just nu är att jag har blivit pappa. Akira får det mesta av min uppmärksamhet för tillfället och jag kommer med största säkerhet att skriva en hel del om honom och vardagen som pappa, hoppas att ni står ut med det. Men mitt fokus i texterna jag publicerar här kommer att ligga på mitt liv som konstnär. Däremot kommer jag nog inte skriva renodlade “konstbloggar” eller så många debattinlägg, det verkar det finnas många andra här som gör. Så om du vill läsa en konstblogg som inte enbart handlar om konst. Då har du kommit rätt.

Nu kör vi.

, , ,