Ibland kan jag för en kort, kort stund glömma bort att jag är pappa. Det hände nyss när jag satt här vid tv:n som vanligt och tittade på någon meningslöst nattrepris. Ena sekunden var allt som vanligt och i nästa var allt totalt förändrat. Det låg nämligen en liten sovande pojke bredvid mig i soffan. Min son. Akira. Han är så fin där han ligger på min gamla kudde* och sover att jag var tvungen att hämta kameran. Jag vill aldrig glömma detta ögonblick.
Det har blivit så att jag tar det första nattpasset och sedan tar Maria över någon gång mellan 03-04. Nu sover han så bra att det egentligen är onödigt att jag sitter uppe men jag har kommit in i det och gillar våra nätter tillsammans. Jag sitter och slösurfar samtidigt som jag glor på allt som visas på tv medan han sover. Först i mitt knä och sedan bredvid mig. De är rogivande och eftersom jag inte har något speciellt att göra dagen efter så gör det inget att jag sitter och nattugglar. Det är lite mysigt.
*Jag har designat, tryckt och sytt kuddfodralet han ligger på (som föreställer mig när jag hade dreads och lite annorlunda ansiktsbehåring). Det var när jag gick på folkhögskola i Blekinge för många år sedan och inte visste något om varken Maria eller Akira. Jag var lite egofixerad på den tiden och trycket finns även som t-shirt, underkläder och så orginalet som är en stor oljemålning på duk...
