Jag vet inte riktigt vad som hänt men något klickade till i mig under den senaste månaden av Marias graviditet när jag testade på att vara helnykterist. Nu är jag nästan alltid sugen på öl. Finöl. Kanske beror det på att den sista biran jag tog innan Akira föddes var en riktig gourmébärs och så fastnade den på någotvis i mig. Jag är inte ett dugg sugen på en stöl eller raka flaskor på Kellys. Nej, mustigt, fint och rejält ska det vara. Ni vet sånadär nioprocentiga som kostar trettio spänn flaskan på systemet. Duvel, Chimay och grumliga Weissbiers.
Eller är det bara så att det är slut på hinkandet av blaskig öl när man blivit fasssa? Min kropp säger åt mig att - nu är det två, max tre pissdyra öl på kvarterspuben som gäller. Inte sex billiga halvliters på Carmen. Well, inte mig emot egentligen. Hellre tre riktigt smarriga än åtta sådär.
Bilden ovan (som det går att klicka på) var i DN häromdan och jag vet inte riktigt hur det är med upphovsrätten här men vafan, Martin Kellerman är ett geni och han har nog inget emot att jag hyllar honom lite.
Skål.
funderingar, dryck
