Veckan har börjat väldigt bra och det där med att måla är ju ingen konst (sorry, två år i Göteborg har satt sina spår). Det är märkligt det där att så fort jag är borta från ateljén en längre tid så tror jag att jag tappat förmågan/kraften/det men i själva verket är det tvärtom. Det finns inget bättre än att ta en paus - man kommer tillbaka med kraft, energi och ideér som troligtvis inte skulle födas om man aldrig stannade upp.
Det konstiga är att man glömmer det. Varenda. Jävla. Gång.
