Det handlar om Liljevalchs vårsalong. Jag börjar ruttna ordentligt på dem nu. Visst är jag medveten om att chansen att bli antagen är ganska liten (i år antogs 132 konstnärer av 2014) och det accepterar jag såklart. Men. Jag har sett några verk de har antagit för den kommande vårsalongen och det är inga vidare grejer. Det känns lite som det gjorde fram till i mitten av 2000-talet när vilken glad amatör som helst kunde komma med och samtida uttryck verkar inte vara årets ledord.
Nu har de första recensionerna börjat komma och man kan väl inte säga mer än att min känsla var rätt. Nu är jag faktiskt glad att jag inte blev antagen, för även om uppmärksamheten är enorm känns det inte som ett sammanhang man vill synas i. Expressen skriver bl.a.
"Folkligheten är på starkt återtåg på Liljevalchs vårsalong efter några svåra år under första delen av 2000-talet. Då försökte man vässa urvalet och mota amatörer och tovade ullfigurer redan vid Djurgårdsbron. Det gick inget vidare.
Så – folkligheten, alltså. Okomplicerat och muntert. Nånting glatt, nånting enkelt så att alla kan vara med."
Så – folkligheten, alltså. Okomplicerat och muntert. Nånting glatt, nånting enkelt så att alla kan vara med."
och DN:
"Om förra årets Vårsalong mest av allt liknade Melodifestivalen, proffsigt genomförd men något identitetslös, så är årets upplaga snarast att jämföra med amatörernas afton. Nu är de tillbaka på Liljevalchs, söndagsmålarna och epigonerna."
Men självklart ska jag dit och bilda mig en egen uppfattning innan jag tar över sågandet helt.
