Jag är som många kanske förstått inte så himla nostalgisk av mig, det som har varit har varit och sånt. Men det finns ett tillfälle då jag kan bli det och det är när jag är på väg att lämna en plats. Jag blir liksom nostalgisk i förtid.
Nu har ju vi inte lämnat stan ännu men känslan som börjar komma över mig är densamma som jag fått när jag bott på andra platser som jag är på väg att flytta ifrån. Då får jag en plötslig lust att dokumentera min närmiljö extra mycket. Och så gör jag det. Liksom tar in allt och uppskattar vad man har. För sedan är det försent, då är man bara en gäst på besök.
Dessa bilder tog jag tidigare idag men området runt slussen ska jag dokumentera ordentligt med min braiga kamera så snart vädret blir lite människovänligare. Det ser jag fram emot.
En av mina favorittunnlar. Här kommer det bergis vara en liten steril och inglasad galleria om åtta år.
Vi var på lägenhetsvisning i en lägenhet i Coca-Colahuset (balkongen i mitten) för några år sedan. Den hade en märklig sovkabyss men priset drog iväg som fan.
Närmare New York än så här kommer man inte i Sverige.
Min bästa genväg om man är vid Slussen och ska till ateljén.
