T minus 9 hours

Raketrampen är klar. Jag hade tur för Alfons Åberg hade vägarna förbi och en stund över. Med hans kunnande och mitt handlag så fick vi ihop detta fantastiska system. Om några timmar kommer det bara spruta raketer över området.

Det är som det är

Att krypa under huset och värma upp pisseslangen har blivit en daglig rutin och är inte konstigare än att borsta tänderna eller äta frukost. Tur att vi har pisslightern.

Jag köpte ju en massa raketer igår men glömde helt bort miljövidrigheten med dessa. På riktigt. Det kommer dock inte att hindra mig från att skjuta upp dem ikväll men det blir också sista gången. Jag lovar och svär.

Nu ska jag ut och bygga raketramp till mina antimiljömissiler och sedan ta decenniets sista bastubad.

Ateljé finnes, atelje sökes

Sådär ja. Då har jag sagt upp min ateljé. Min hyresvärd messade igår att hyran skulle höjas ytterligare några hundra och då fick jag nog. Jag har ju sagt att jag inte vill betala mer för den där pytteytan. Det är fan en principsak. Dessutom var det ett av mina nyårslöften från förra året så det var på håret.

Jag har huserat där i nästan fyra år och det var länge sedan jag växte ur den så det var verkligen dags. Den första april ska jag vara ute och det passar fint för någonstans där planerar ju vi att åka till New York. Var alla grejer ska förvaras och var jag ska vara sedan får bli ett senare problem. Nu är det gjort, skönt.

Tidigare idag var jag i grannbyn (Valdemarsvik) och fyllde på förråden. Jag var väldigt nära att köpa ett par riktigt stora fetraketer - de var som missiler, stora som halvlitersburkar och kostade 170 spänn styck. Men jag satsade på kvantitet och köpte 'Maximus'-paketet istället. Förväntningarna är höga.

Annars har jag krupit under huset idag igen och värmt på pisseslangen. Det här med att vara på landet har helt klart sina sidor.

Maximus i motljus.